Helt slut...




Kom precis hem och vill egentligen krypa ner i sängen, men det blir "tjejkväll" idag då jag är ensam ett par timmar... Vad passar bättre då än att kika fotboll? Haha
Jag har varit och pysslat om alla hästar, var påväg ut i hagen för att ta in Sheeba och greja lite med henne men då låg hon och sov i hagen! Hade inte mage att gå och dra upp henne för lite borstning så hon fick faktiskt ligga kvar, vet ni hur glad jag blev av att se henne ligga ner ute? Det kändes så skönt!
Fonzie fick istället komma in en snabbis och bli ompysslad, min fina kille!
Blev så glad efter att idag fått beröm av "min nya" tränare som var i stallet igår och hade fått ett litet smakprov av Fonzies fantastiska uppsyn och gång, och hon förstod vad jag menat när jag pratade om honom iaf ;) Den hästen har bara detdär lilla extra, trots att han är en gänglig tonåring... Jag blev iaf väldigt glad då hon öste beröm över honom och även om jag tycker han är fin så är det ju kul när folk som kan, också bekräftar det!

Goodie fick promenera inne idag eftersom det regnade och haglade när vi skulle gå ut. Typiskt aprilväder, suck. Men han var nöjd ändå...
Jag var jättenervös idag när han kom in från hagen, det tog nästan en timme innan jag vågade ta av skydden för att se om det blivit något efter gårdagens pass. Väldigt löjligt - jag vet! Men man blir ju nojig, eller jag blir det.
Det såg dock ut som det gjort hela tiden och ingen värme eller sådär, så nu vågar jag nästan tro på själv att han får sättas igång fullt också. Vilken lättnad :)

Men nu ska jag försöka orka städa lite och sedan blir det min favoritmat, kompismys och fotboll! Inte illa ;)



Men alltså...




Kolla på denhär hästen... bästa Sheeba!
Fotograf: Emma Gustafsson 


Torsdag!




Alltså jag är en knäpp människa, men det finns inget som gör mig så lycklig och på något sätt lugn - som att träna och tävla. Att rida dessa två som dessutom passar mig och min kropp, både storleksmässigt men också självklart pga min skada, nej jag är bara lycklig! Trots allt som varit det senaste så glömmer jag bara bort allt sådant och lever enbart på min känsla igår, och det kommer jag kunna göra i ett par veckor.
Dock kan jag inte låta bli att tänka och längta lite efter att kanske ha ett par hästar till som man skulle kunna ha och träna/tävla med... Men jag vet också att jag måste se till vad min kropp klarar och då finns det inget mer utrymme tyvärr, kanske om ett par år - hoppas det!
Jag är fortfarande så himla stolt över Sheeba, haha Goodies "comeback" hamnade helt i skymundan här för han gjorde absolut inget dåligt jobb, tvärtom! Men då var bara så kul att jag kände att jag kunde börja rida lite och inte bara åka med, traven är jag lite passiv i än, likaså skritten eftersom hon blir så taggad. Men galoppen har hon utvecklat så himla mycket på bara några få veckor och jag kunde faktiskt njuta av den igår!
När jag gick ut så var min första tanke "fasen att jag inte har råd att ha en till häst" haha, det säger väl ungefär allt... Jag är så glad över varje dag jag får ha henne! 
 
Idag blir det vila för Sheeba så hon orkar med en träning i helgen, vill ju helst röra på henne på fredag också. Även Goodie kommer få en lugn dag, men han kommer få röra på sig på något sätt iaf...
Kommer också behöva ta tag i allt som blev sjöblött igår, sadel, stövlar och kandar - mindre kul ;)
 
Men det är ju helt klart lättare när man tänker på två fina hästar som skötte sig super igår, dumt att jag får så blodad tand av detta... Då jag inte kan göra det så ofta, men jag är glad och stolt att jag kan göra det alls!
 
Föresten, övning ger ju färighet vet ni? Sheeba som varit svårstyrd i galoppvolterna fick blandannat en 8,5 på den ena igår och Goodie som haft svårt med slutorna fick till den ena slutan så bra att jag insåg att vi skulle "komma ut" för tidigt (det har aldrig hänt!) 7,5 med kommentaren "spänstig" - jag gråter en skvätt när jag tänker på det nästan! ;) Det är överlägset den värsta rörelsen för mitt knä, men jag har tränat så himla mycket på det de senaste så igår var det inte ens ansträngande eftersom Goodie var med en gång med på vad jag menade. Jag har faktiskt suttit med ett spö när jag tränat de senaste, men vinklat det neråt för att hjälpa till i läget där mitt knä inte klarar av att inverka, som sagt - övning ger färdighet! 
Så glad!
 
 


Bästa!




Åh vad jag är stolt över Sheeba idag! Goodie också såklart men Sheeba var vissa stunder bara sådär himla härlig... Tänk när man kan rida ett helt program med den känslan - wow!
Vad jag behövde dethär, bara få känna känslan litegrann av allt runt tävlingssammanhang och sådär!
 
Sheeba fick gick väldigt bra stundtals men var lite spänd och visade väl ingen vidare skritt och så tyvärr. Fick lite omslag i galoppen och så men överlag är jag så nöjd. Fick 67.3% med henne och väldigt fint omdöme...
 
Goodie fick bli lite lidande med alldeles för kort framridning, typ 10 minuter trav och galopp och dessutom började det regna och snöa när jag värmde. Som ni vet så är det hemskt för mitt knä så jag fick ganska fort komma in i ridhuset och rida ett par varv där innan jag fick starta...
Det var mycket som var "första gången på 6-7 månader" som jag inte tränat alls, men jag är jättenöjd med honom även om han låg på en del vilket gjorde att det brast mycket styrkemässigt. Vi har ju knappt tränat samling och sådär än heller på det sättet så, nej jag är jätteglad! Goodie var nog dock nästan ännu gladare om det är möjligt? Då går svansen som en propeller på honom, han liksom laddar varje steg.
Vi fick även här väldigt fint omdöme och strax över 70% så jag vart både glad och lite lättad... Det känns dom vi fortfarande kan iaf och vi har ändå mycket kvar att ge!
Jag tror dock det blir enbart fokus på träning för Goodies del framöver så kommer vi förhoppningsvis igen i de klasser vi var när han skadade sig. Jag behöver ju inte direkt träna på att tävla med honom för han är varken tittig eller blir speciellt konstig. Det enda är väl att han är såpass van att han vet själv vad som komma skall... Det behöver vi träna på ;)
 
Nu kommer jag förhoppningsvis för första gången på en vecka somna både glad och väldigt gott hoppas jag :)
 


Godmorgon!




Det blev inte så mycket skrivet från min sida igår, men jag har faktiskt en ganska bra anledning enligt mig själv...
Jag hade helt enkelt fullt upp!
 
Red Goodie på förmiddagen och grejade lite innan jag mötte upp Sofia i resturangen och åt världens godaste lunch/middag. De har så god mat i ridhuset på deras resturang! Behövde också tiden med Sofia, som alltid <3
 
Föresten, Goodie var jättefin igår! Jag har äntligen börjat komma tillbaka lite efter den långa vilan och hittat tillbaka till fokusen igen... Jag satte faktiskt på honom kandaret och jag tyckte han bekräftade ännu en gång att jag helt enkelt får en jämnare kontakt med kandaret. Vi red bara ett lösgörande pass i låg form med fokus på en jämn bjudning. Såfort jag börjar träna lite samling med Goodie så tänker han gärna in isamlingen själv och då behöver jag bita mig i tungan lite och backa av och få honom ärligt fram igen. Eftersom det kändes bra ganska fort igår så avslutade jag faktiskt ganska tidigt, jag vågar inte riktigt rida på så som jag vill göra än. Men helt ärligt så gör det mig inget sålänge han får vara frisk... Det som talar till vår fördel är ju iochförsig att det var lite av en olyckshändelse när han skadade sig och inte för mycket träning, det har de väl alla kunnat konstatera och det talar ju ändå för att det förhoppningsvis inte ska vara någon fara.
Det känns bra, han känns väldigt fin. Dessutom har vi, som jag skrivit tidigare, utnyttjat tillfället och faktiskt lagt fokus på mycket grundläggande.
 
Vi fick också klämt in ett litet besök hos distrikstveterinären när han ändå var och kollade till ridskolehästarna igår, det var nätt och jämt men han var snäll och klämde in oss. Lucky fick även hon en liten spruta, till hennes stora förtvivlan!
 
Sedan putsade jag allt utom sadeln, tvättade Goodie och packade iordning lite för att sedan lasta in sadeln och åka till de andra två.
Där gick allt väldigt smidigt och bra och efter många om och men bestämde jag mig för att vänta med att göra Sheeba fin tills idag, för jag måste ändå dit tidigt då hon ska få nya skor och då hinner jag göra henne extra fin efteråt.
Runt 15 tiden idag kommer jag lasta Sheeba om allt går enligt planerna, jag får se hur jag gör med Goodie. Jag kände lite igår att känner jag mig minsta tveksam så kommer jag stryka Goodie, det har inte med honom att göra utan snarare hur jag känner i benet, kroppen och faktiskt inför programmen... När man sover dåligt så är det ibland extra jobbigt att fokusera längre stunder, och jag blir också hemskt glömsk - pinsamt glömskt faktiskt. Men jag kommer fokusera på LB2 programmet och känns allt bra så blir det ju en MSVB2 med Goodie. Ett program vi borde kunna i sömnen kan man tycka, men det har varit mycket i mitt och Goodies liv de senaste. Jag vill egentligen bara se vart han ligger till litegrann, är vi helt ur fas kanske? Då får vi hålla oss hemma och träna ett tag till tänker jag.
Men som sagt, vi tar det som det kommer - Sheeba är prio ett!
 
Ska bli roligt! Lovar att uppdatera er under dagen/kvällen när jag har en stund över :)
 


Godmorgon tisdag!




Ett sent godmorgon från mig.
Har fixat en del måsten nu på morgonen och äntligen är jag redo att åka till stallet!
Ska jogga både Goodie och Sheeba lite lätt idag...
 
Igår joggade jag Goodie i vårat "lilla" ridhus, tror det är första gången jag rider där sedan vi flyttade dit. Men jag valde att rida han efter Sheeba och det blev lite senare så lektionerna hade hunnit börja. Tycker ändå att det nästan alltid finns någonstans att vara så jag har inte alls ont av lektionerna faktiskt.
Goodie var helt okej till en början, men efter en del jobb blev han väldigt din faktiskt. Han är lite bitig i ena sidan tycker jag så jag misstänker att det börjar bli dags att fixa hans tänder, han är inte den som är stark direkt - även om jag delvis tycker om att han blir lite åt det starka hållet ändå...
Men vilket fall, efter lite jobb blev det bra :)
 
Sheeba då? Trodde hon skulle vara lite trött igår men jag borde väl lärt mig nu att med hennes gener så fungerar trötthet på motsatt sätt här... Men hon är rolig iaf ;)
Vi tränade massvis med fattningar och plötsligt har hon faktiskt lättare att fatta höger än vänster och det känns kul, för då tror jag vi är påvägen mot att hon blir litemer liksidig. Det känns iochförsig som det är så också!
Vi tränade massvis med tempoväxlingar i trav och här är hon otroligt lätt att reglera, så oerhört känslig och dessutom springer hon med spetsade öron heeela tiden "vad händer? Vad ska jag göra nu?" Fina tjejen!
Hon är lite kort i sin trav, kvickare liksom och därför försöker vi träna på att kunna reglera med både långa och korta kliv... Några gånger tar hon i så hon börjar sprätta med ena frambenet och andra hänger liksom inte med, än... Men ökningar finns därinne iaf ;) Hon får lite klapp och beröm ändå när hon gör så och så gör vi en gång till.
Igår kände jag också för första gången att hon faktiskt börjar få lite mer styrka, hon är ju ganska lång i sin rygg och blir då gärna lång i sin kropp men samtidigt är hon på ett sätt ganska kort och har lätt för att korta sig väl mycket. Detta leder till att det istället blir en svängande bakdel som liksom ålar sig fram lite men igår kände jag att jag kunde ligga och rulla i galopp och mest njuta, jag behövde inte korrigera henne eller hjälpa till utan flera gånger skötte hon sig själv! Framsteg!
Hon är verkligen häftig alltså :)
 
Men nu måste jag skynda mig, hörs senare!
 


Lycka...




Jag är rätt duktig på att göra mig själv glad och pigg iaf, om det är något som ger mig en spark i baken så är det att tävla/träna... Även om det nu inte är en riktig tävling så gör det inte så mycket, men jag behövde detta!
Bästa av allt är att båda mina favoriter ska med - jag längtar!
Ni kan ju gissa hur jag kände mig när jag också kunde anmäla Goodie?! Vi är långt ifrån igång igen men att bara vara i närheten av där vi var i september har varit så långt borta för mig... Jag trodde faktiskt inte att han skulle komma tillbaka, och ska väl inte ropa hej än men det känns inte alls så hopplöst längre!
Är det fler som vill vara med så går det faktiskt fortfarande anmäla sig, gå in på Tosseryds RF facebooksida så finns det mer info!
 


Godmorgon!




Nu ska jag försöka återgå till bloggen som vanligt, men bara så ni vet om det om ni råkar tvivla så är ju inte mina problem borta utan jag kommer bara skriva om dom mindre.
Kan säga att Sahlgrenska lyckades få ett blodprov i torsdagsmorse som var riktigt, riktigt illa och det behöver vi såklart utreda och jag behöver förhoppningsvis behandlas för det också... annars... Nja, vi pratar om det som att det kommer lösa sig för det gör det, det vet jag!
Jag kan inte hjälpa att jag känner mig ganska lättad, jag har senaste tiden gått runt och varit arg på mig själv för att jag tycker jag varit lat och allmänt likgiltig. Goodie har faktiskt fått "lida" för det med mina oplanerade vilor. Men jag har lovat mig själv att inte ha dåligt samvete för det och istället lägga fokus på Sheeba. Men förmodligen är det litemer komplicerat än så, jag är nog inte så lat trots allt... mest förbaskat envis, det visste jag ju dock sedan tidigare ;)
 
Men nu lägger vi det åt sidan här på bloggen, så tar jag tag i detta för mig själv och ihop med min familj, vänner och massa specialistläkare.
 
Goodie igår var faktiskt jättefin, vi tränade slutor - hör och häpna! Om ni läst här länge så vet ni att slutor är en riktig akillies häl för mig, och Goodie också då såklart. Men vi har tränat det mycket när jag haft mitt plåster som är smärtstillande så nu har jag kommit på ett eget sätt jag kan göra det på utan att det gör lika ont. Förhoppningsvis kan jag träna upp mig där och sedan kanske göra det också utan plåstret. Man måste exprimentera lite och detta var lyckat faktiskt! Goodie är snäll också som ställer upp på att jag grejar och fixar och letar lägen där det känns bra. Det är en bit kvar tills han är stark nog och 100% lydig på detta sättet men det är ändå ett steg i rätt rikting.
Det är så mycket grunder som vi nu gått tillbaka till att jobba med och det känns otroligt kul, bytena känns bättre, serierna känns bättre, hans svagare högra bakben känns bättre, osv. Det enda som är just nu är att han ska bli starkare och orka bära sig hela vägen själv (träna bort en del extra kilon) men överlag så känns han fin. Det är så himla roligt, jag älskar att sitta och jobba ihop med Goodie! Det är tur att jag måste avbryta så vi håller oss till våra kortare pass för annars hade både han och jag haft träningsvärk i veckor med tanke på hur otränade vi är i detta. Men jag är så glad att vi är igång igen! Igår vågade jag tillochmed mig på att träna lite ökningar! Dock bara så som jag brukar, ett par steg - tillbaka och sedan fram igen och tillbaka innan hörnet.
 
Sheeba då? Hon fick faktiskt börja ridas utan att longeras innan, sedan hon lärde sig vad framåtbjudning är så är de första minuterna nästan som om hon springer på något som glöder. Men efter massvis med volter så blir det tillslut bra. Tror faktiskt hon var lite trött efter lördagens pass också... Men bara den senaste veckan har hon blivit mycket smidigare i galoppen! Nu gör hon tio metersvolter utan större bekymmer, inte perfekta men för bara några veckor sedan var det nästan omöjligt - det går framåt :)
Det roligaste av allt var att hon överraskade med att vara finare i sin höger galopp än vänster nästan! Den känslan har jag sökt sedan jag fick henne till mig, för hon har alltid gjort sig lite lång och kantig i höger galoppen. Men nu var hon mer ihop och den kändes mjuk och bara härlig! Till råga på allt för att utmana lite vände jag över och red förvänd så som den är i LA3 och först så kände jag hur vi tappade det helt. Men en extra tydlig halvhalt senare så kom hon tillbaka och låg varv på varv i förvänd högergalopp och kändes dessutom riktigt toppenfin! Hon låg så himla fint i handen där så då fick hon avsluta med massa klapp och beröm och lång och låg form i tav - vilket hon verkligen lärt sig att tycka om.
Det finns ingenting som kan göra mig så pigg och glad som efter två roliga ridpass, jag kände mig som en helt ny männsika när jag åkte hem, och det är nog också det som fortfarande sitter i och som gör att jag nu sitter här och skriver om det.
 
Jaja nu är det dags att rycka upp sig, jag har mycket att göra denna morgonen!
 


Söta!




Det är något speciellt med att se hur vissa hästar trivs ihop, här är Fonzie med hans lekkompis! Tur att det inte bara är på Fonzies villkor ;)
Lägg märke till hur stor Zafir är... det skiljer ett helt år på dom två så jag gissar att dom kommer få höja taket i stallet för honom eller något, men han är iaf väldigt snäll så!
 


Lite hjälp på vägen...




Jg har ju som ni vet en hel del hjälp på vägen till att känna mig piggare iaf...
Dessa tre är förbaskat bra alltså!
Nu ska jag rida en sväng så vet jag att jag kommer känna mig betydligt piggare igen...
 
Förövrigt har Sheeba gjort mig extra glad ett par dagar genom att vara riktigt, riktigt fin! Det går verkligen framåt :)
Ja, Goodie har också faktiskt börjat bli väldigt fin men jag tar det fortfarande lite lugnt... Fegisrider lite väl mycket kanske, men vi är på gång iaf!


Så många fina människor på ett och samma ställe...




Inte alla av er vet att det är vid denna tiden på dygnet jag vanligtvis skriver mina inlägg till bloggen, livet som sömnlös ;)
Jag ligger ändå i sängen såklart och glädjs åt alla fina människor jag har runt omkring mig, folk erbjuder mig framförallt hjälp med hästarna då. Men vem är jag om jag inte skulle orka vara i stallet heller? Snacka om att det hade varit att ge upp det som finns kvar av mig... Jag satt senast idag och tänkte på hur jag upplever saker och ting i stallet, när man är trött - eller utmattad tom så orkar man inte göra saker som är tunga. Om det så handlar om att borsta lite på hästen så är kraften att lyfta upp armen mot halsen med en borste i handen total ansträngning. Man får ta i med hela kroppen som om man vore på en "Sveriges starkaste kvinna tävling" ungefär och just då känns det  lyfta ett traktordäck för 10onde gången eller så...
Men just då så vänder sig hästen om och läger nosen på min axel och andas tungt mot min kind. I luften känner man kärleken oss emellan, min till hästen och hästens kärlek till mig. Det pirrar till i kroppen och vips så står min häst där skinande blank och jag minns knappt hur det hände...
När jag lyckats slänga på alla grejer, sadeln är på plats, tränset sitter rätt och jag går med lite tunga steg ner mot ridhuset - sitter upp, skrittar omkring. Sakta men säkert börjar hästens energi smitta av sig på mig och plötsligt sitter vi där och tränar tempoväxlingar, förvändgalopp och massa skänkelvikningar - det går bra och jag känner för första gången på dagen hur äkta lycka faktiskt känns. När jag hoppar av är jag trött men i ett litet lyckorus och det överväger allt det dåliga eller som i mitt fall jobbiga som händer runt omrking.
 
Jag vill verkligen fortsätta på samma sätt oavsett vad diagnosen blir för mig, det är tack vara hästarna och faktiskt ridningen som gör att jag vill kämpa.
 
Tusen tack till min fantastiska familj, mamma och pappa - jag kommer aldrig klara mig utan er vid min sida. Ni är det absolut bästa som finns i mitt liv!
Vänner - ni är fantastiska och tack för att ni erbjudit mig all hjälp och stöttning jag är så lyckligt lottad som har så många fina vänner som jag faktiskt har.
 
Det finns mycket att vara glad för trots allt ♡
 


Platt fall...




Upp som en sol och ner som en pannkaka...
 
Nästan direkt efter att jag tryckt på publicera här innan idag så fick jag ett helt oväntat samtal... Det känns nästan lite hysteriskt vilken otur jag verkar ha just nu, även om jag på ett sätt får väldigt mycket förklarat om detta nu stämmer...
Det gör mig dock förbannad att det ska behöva gå såhär långt!
Jag vet inte ens om jag orkar eller ens vågar skriva vad det handlar om...
Vet ni vad det värsta av allt är? Även om jag är både rädd och ledsen? Nu kanske folk som misstrott mig innan faktiskt ändå förstår, jag kan inte låta bli att känna att det på ett sätt hade varit ganska skönt...
 
 


Godmorgon.




Nu är jag hemma igen, har ont precis överallt!
Jag vet inte om jag skrev det men anledningen att jag var på Sahlgrenska inatt var för att de håller på att utreda/kartlägga min sömn... Så igårkväll åkte jag dit och kopplades upp mot en dator, med typ 10 elektroder i huvudet och två slangar i näsan, Ekg, elektroder på kroppen och 3 st "pulsband" som mätte andning och lite annat. Tog nästan en timme att få på allt, men av gick fort och fy... Försökt tvätta bort blodfläckar ur hårbotten nu en bra stund. De sa att deras bästa patienter är de utan hår på huvudet och jag har ju ganska mycket så, ajaj.
Nu är det gjort iaf och det känns skönt. Nu ska de analysera all data i ett par veckor/månader så får vi se vad de säger...
Jag ska vila en stund och sedan blir det stallet och rida, jag hade många timmar inatt att fundera på saker och ting då jag självklart inte fick titta/lyssna på något som jag brukar göra för att kunna somna. Detta gav mig ett par extra timmars "onödig" vakentid så idag har jag tänkt att träna uppridningar på Goodie och Sheeba ska få börja med lite öppnor! Uppridningar förstår ni säkert själva varför man bör träna på, det går liksom inte bli för bra på det ;) Öppnor ska vi börja träna nu för att fokusera på att lägga mer tyngd på bakbenen och stärka upp Sheeba där, det är väl litegrann nästa steg för henne nu och att använda sig av öppnor tycker jag är väldigt effektivt. Man tränar mycket på en gång då...
 
Vi hörs säkert lite senare!
 
Föresten, Ni är helt fantastiska som uppmuntrar genom att ta er tid att skriva en fin kommentar! Kärlek till er!
 
 


Godnatt?




Jag vet att jag är riktigt dålig på att uppdatera er men det blir säkert bättre igen, just nu fokuserar jag enbart på mig själv... Vart gör jag det bäst om inte på hästryggen? Lycka att Sheeba var superfin idag, även i sitt "svårare" varv. Eller att Goodie skötte sig helt okej när vi var ute med två andra i stallet och red runt en väldigt fin sjö vi har här i Borås... Ska inte säga att han var helt snäll men vädret var iaf fint ;)
Nu sitter jag i Göteborg och Sahlgrenska, ska sova här inatt nämligen så kommer hem imorgonförmiddag hoppas jag!
 


Att orka vara skadad...




Det finns ingen människa som tänker så, hur det är att orka vara sjuk eller skadad... För jag kan lova att innerst inne orkar ingen människa det! Ännu mindre är det något man bett om...
Trots det så möts alla människor av mer eller mindre motstånd när man väl är det och tro mig när jag säger att jag mött mycket, mer än mycket tillochmed.
Kanske borde jag vara härdad? Men vet ni? Jag orkar inte vara härdad, jag ska inte behöva vara det!
Jag känner mig så otroligt kränkt som person när jag ska behöva försvara mig till människor som får höra om mina problem... Gladeligen kan jag ringa de som misstror varje dag och ge en exakt status update på ALLT jag inte klarat av att göra som jag har kunnat eller bör kunna göra - blir det verkligt då?
Här delar ju jag enbart med mig av det jag klarar och vill göra, förlåt att jag är envis och gillar att utmana mig själv och min ork, nästan på ett sjukligt sätt vissa dagar. Men sådan är jag och jag är där jag är idag pga det...
 
Jag vill berätta så mycket, men hade jag berättat om hela mig i min blogg så känner jag tillochmed själv att det enda det hade gett er är en deprimerad lässtund. Jag blir istället gladare av att dela med mig av det jag kan göra och ett par delar i mitt liv som faktiskt går när jag är både lite galen och väldigt envis.
Men bara för att det inte syns eller hörs så betyder inte det att jag inte blir påmind och jobbar med det..  Inte två timmar om dagen ens får jag vila och bara vara, 24/7 är mitt liv allt annat än vad det var för 7 år sedan!
 
Jag borde verkligen uppdatera er bättre, nu när de finns flera ljusglimtar i mitt liv än vad det finns de "mörkare"... 
Jag är ingen negativ människa, jag ser alltid hellre ljusglimtar jag pratar om än fokuserar på det som är dåligt. Jag tror också det är det som gör många människor lite förvirrade när de läser om min smärta och mina sömnproblem osv...
Idag är jag på botten, imorgon kommer jag vara bättre - men folk förstår mig mer när jag har dagar som idag - är inte det helt sjukt? Så som jag mår idag "borde" jag må varje dag...
 
 En av få stunder på dagen då min kropp "vilar"... Då är det inte så svårt att förstå varför man gör det, trots att det ger en hel del bakslag också..?
 


Min häst är tillbaka!






Snart redo!




Lite borstning och så kvar så tänkte jag sitta upp och prova.... Håll tummarna att Goodie är som vanligt! Vi behöver det just nu ;)


Godmorgon!




Jag har äntligen lugnat mig liiite, än sålänge är inte "faran" över! Men jag tror jag hittade mitt, eller snarare Goodies problem...
 
Men vi tar det från början för ni era stackare lär ju inte förstått någonting här...
I tisdags när jag tränade (hade då inte ridit på ett par dagar och hade han gått så var det tömkörning) så skrev ju jag att Goodie var jättefin - men med ett stort MEN! Han galopperade så himla märkligt, det var inte min häst som galopperade. Det kändes ungefär som att istället för att ta ut steget så släppte han liksom bara ner benen halvvägs.
Jag red ju sedan i onsdags och då kändes han fin, högergaloppen var okej men inte bra och när vi bytte till vänster så fick jag sakta av och fatta om flera gånger för att känna om han verkligen inte haltade trotsallt... Jag tittade på stor(liten volt och sedan också på hårt underlag och han är inte halt! Men när jag sitter på så bara känns det konstigt!
Jag skickade med en gång iväg ett mail till veterinären som bokade in mig direkt, men efter att jag funderat en stund så kom jag fram till en sak som jag vet sedan tidigare att Goodie är känslig med och som jag har ändrat på - skoningen!
För några få veckor sedan skoddes han om, och skoningen i sig säger jag inget om för hovslagaren jag har är i mina ögon en av de bästa i vårat område. Det finns han och en kvinnlig hovslagare som är de enda som hade fått röra Goodies hovar faktiskt! Men däremot så hade Goodie inga sulor på sig längre, vilket han gått med i stortsett sedan jag köpte tillbaka honom...
Jag kikade också tillbaka på vad jag skrev om det ridpasset när jag bestämde mig för att sätta på dom igen och då tycker jag också att han var lite konstig i galoppen - lite som om han gått barfota på grus liksom och helt enkelt ömma... Han har ju riktigt dåliga hovar tyvärr och har haft i hela sitt liv, de är betydligt bättre än när jag köpte honom då tyvärr han fått lite bestående men av att gå med så dåliga hovar och ganska usel verkning/skoning. Det har vi tagit hänsyn till och hittat ett tänk som passar honom. Men samtidigt som vi nu tog bort sulorna så bytte han ju också till större hage där det är en hel del småsten dessutom, vilket gör att hans hovar kanske helt enkelt inte får vila från detta ömmande?
Jag vet inte om det är detta, men min snälla hovslagare kom och fixade sulor igår igen så är det nu detta bör ju han vara HELT återställd senast tisdag - då jag fått tiden till veterinären...
Är han inte bättre då så kommer jag givetvis åka till veterinären och utreda det, men visar det sig vara något eller mot all förmodan kanske senan igen så tror jag faktiskt inte på att det kommer gå med Goodie. För jag känner att jag verkligen gjort allt för hela honom, inte bara senan i sig utan jag har också verkligen försökt tänka på resten av Goodie också...
Nu menar inte jag att jag bara kommer ge upp utan isåfall kommer jag ställa av Goodie och helt enkelt låta honom gå och skrota i hagen resten av våren och sommaren och efter det är jag ganska övertygad om att Goodie inte kommer tillbaka till den nivån vi var på. Det kommer jag åtminstone inte räkna med, utan isåfall får jag sätta min lilla plan B till verket tror jag till hösten sedan.
Men änsålänge vet vi faktiskt ingenting, och jag har en känsla av att det kanske faktiskt bara var detta med sulorna som han reagerat på - det hade verkligen inte förvånat mig med tanke på hur han varit i alla år!
 
Jag ska faktiskt prova att skritta fram honom länge idag och bara galoppera något varv åt båda hållen tror jag för att känna. Känns det som vanligt så kan jag ju konstatera att det är en överkänslig Goodie (som ändå tacksamt nog säger till med en gång... det är ju egentligen jätteskönt även om jag vill gräva ner mig varje gång han trampar en cm fel) och är det inte bra så får vi väl helt enkelt fortsätta och be veterinären hitta vad det isåfall är.
Hade inte detta hänt med senan så hade jag satt på sulorna och efter ett par dagar blivit riktigt orolig, nu ville jag ju gräva ner mig på en gång - om jag var löjlig innan så är jag hundra gånger värre nu! Älskade häst...
 


Ni är så fina!




Tänk att människor kan ta sig tid och skriva så fina kommentarer som ni gör när jag känner mig nere... (även alla på Facebook och mail,  för att inte glömma mina vänner som ringer eller smsar) Det är så fantastiskt!
Idag är jag litemer hoppfull faktiskt, jag hoppas att jag upptäck vad felet är redan tillochmed... I detta fallet är jag isåfall väldigt glad över att min häst är något mer överdramatisk än sin matte. Men det återstår att se!
Ska skriva mer om det när jag känner mig lite gladare.
Men ville bara gå in och skriva - TACK! För att ni bryr er ♡


När bägaren rinner över...




Dethär var mycket mer än vad jag klarar av just nu i mitt liv kände jag... Alltså jag är så sjukligt less på hästar just nu! :(
 


Design av Nora Bååth | Tjäna pengar på din blogg | >