Nej, Dino och Goodie är särade igen. Det fungerar inte! Inte för att dom slåss eller skadar varandra, men Goodie får inte gåi närheten av mig när Dino är i närheten. jag kan inte ens hämta Goodie i hagen. Dino blir verkligen vansinnig! Goodie springer och springer och tillslut försöker han ta skydd hos mig, för att då blir ännumer jagad, och där står ju jag liksom. Livsfara för mig också såklart, jag hade inte velat hamna emellan om dom skulle behöva vända rumporna mot varandra.

Jag är verkligen Dinos... Det är ju såklart lite sött, men samtidigt inte okej. Så som sagt, Dino får gå själv tills hans temperament lagt sig lite. Goodie får en ny kompis när den kommer hem från betet hoppas jag :) Dom är absolut inte ovänner annars, men jag vill inte riskera varken mig eller hästarna bara för att Dino har väldigt mycket hingstbeteende kvar. Förmodligen kommer det aldrig lägga sig helt, men han hade kanske behövt en häst som sa ifrån. Goodie vill helst lägga sig i min famn och gråta..

 

Jaja, Dino är inte helt mogen än helt enkelt. Dom verkar heller inte bry sig något nämnvärt om varandra när dom går  i hagen ihop ändå. Enda gången dom bryr sig är när den andra går därifrån eller kommer tillbaka. Nu får dom gå på varsin sida staketet, så ensamma är dom ju ändå inte :)

Jag är så glad, förutom när jag kom ut i hagen imorse så kunde inte min dag ha varit bättre. Lever såklart på träningen för Peter. Det är så kul att kunna sitta igen och finslipa svårare rörelser.. Dessutom har jag äntligen fått riktig hjälp med bytena. Vi avslutade med 3 byten i varje, bara sådär.. Dessutom var dom faktiskt riktigt bra :)

Peter var väldigt nöjd med Goodie och verkade vara väldigt förtjust i honom. Vi pratade en hel del om hela situationen och ja, nu finns det inga tveksamheter längre - Goodie kommer bli min igen.

Nu ska jag bara prata med Jenny och se hur vi ska göra med allt.. Men ja, ni förstår kanske att jag är lycklig?! Det tog egentligen bara en dag för mig att förstå att jag kommer inte släppa honom igen, men jag har trots allt haft två veckor på mig idag att verkligen fundera. Men ja, det finns ju inga tveksamheter egentligen. Han är min pärla!

 

Om någon nu skulle reagera, så nej självklart kommer jag behålla Dino. Om jag måste sälja en av hästarna av någon anledning så är det dock Goodie som kommer få åka. Dino ska stanna hos mig ett bra tag hoppas jag :)

Förra gången skrev jag om övergångar och mellangångarter, denhär gången handlar det om hörnpasseringar. 

Detta är något som enkelt skiljer dom rutinerade ekipagen från dom mindre rutinerade väldigt tydligt. När jag var med och skrev på PSG:n sist så poängterade domaren detta flera gånger även i dessa klasser. Det kom blandannat in en väldigt ung tjej som hon bad mig kika på, "kolla hennes hörnpasseringar Jenny, sådär ska det se ut!". Detta gjorde hela helhetsintrycket så mycket bättre!

 

Det finns bara en enda anledning till att inte rida ut i hörnen enligt mig, det är när du har en unghäst då dom kanske inte orkar och klarar av att komma hela vägen ut. Men annars finns det bara positiva saker med just hörnen..

Förutom att helhetsintrycket förbättras, syns det att du förbereder hästen mycket tydligare, du uttnyttjar hela banan och på detta får du en mer smidig häst!

Dom duktiga ekipagen rider igenom sina hästar i hörnen, det är väldigt tydligt när man tittar på elitryttarna att dom gör sina hästar klara i hörnet, för att sedan vända upp och få det att se ut som att dom bara sitter där. Redan i hörnet får hästarna veta vad dom ska göra, och har dom ridit hörnet bra, får dom oftast en fin kommande rörelse eller linje. 

 

Det krävs lite träning, för det är inte helt lätt! Det är lättare att slarva faktiskt... Men när man får kläm på det så är det så himla mycket värt, och helt plötsligt blir allting väldigt mycket lättare.

Jag ser hörnen som min fjärdedels volt som jag hade lagt hemma på träning om något inte känns helt hundra.. Det är ganska bra att tänka på, många klagar ju på att dom inte kan lägga volter inne på tävlingsbanan, men vi gör massvis med halvdana hörnpasseringar. Gör vi en bra sådan, så får vi ut mer än en volt på träning, eftersom man går ut i hörnet och det gör man ju inte i en volt!

 

Ja som sagt, träna mer hörnpasseringar! Jag ställer ut koner emellanåt får att påminna mig själv lite extra :)

 

Idag ska jag åka och träna för Peter, men denhär gången blir det Goodie som åker med istället för Dino. Det ska bli väldigt roligt att se vad Peter tycker, se vad han säger om denhär bakvända grejen jag gjort med att börja och tävla istället för att träna först.. Haha, jaja han vet nog hur tävlingssugen jag var så tror han tycker det är bättre att jag tar Goodie än Dino ;)

Men Dino ska få komma ut någon gång till i sommar, förhoppningsvis i Laholm nästa gång. Kanske åker till Lilla edet också med honom, vi får se.

Men det är ju enbart för träningens skull!

 

Åter till dagen, Goodie får ju åka iväg och sådär.. Han kommer bli lycklig :) Då måste ju Dino få sin beskärda del också såklart.. Får se om vi kanske skrittar ut en sväng, han har börjat med sina attitydsproblem nu igen så misstänker att han är lite understimulerad. Igår var han helt hopplös, och då har han ändå en kompis nu.. Men som sagt, jag tror lika gärna Dino kan gå själv. Ingen av dom bryr sig sådär jättemycket, men det är Dino som är bossen.. Konstigt nog.

 

Jaja, det ska bli himla roligt och se vad Peter säger om Goodie, han har ju sett honom en gång för sisådär 5,5 år sedan. Han är ju inte jättesvår att komma ihåg, han har nämligen ett väldigt bra kännetecken - sin svans!

Uppdaterar senare om hur det går såklart :)

Dino har fått en hagkompis! Ingen mindre än Goodie var den som fick offra sig.. Dom va lite glada vid ihopsläpp annars tror jag båda lika gärna hade kunnat gå själva om jag ska vara ärlig..

 

Lite tråkigt, men tyvärr är filmerna som bästa Emelie filmade igår helt oanvändbara. Det var en inställning som gjorde bilden så ljus att man ser bara en Goodie och min svarta kavaj...

Jaja ni klarar er nog! ;)

 

Hylte var förövrigt en mysig liten klubb, sådär härligt personlig!

Fick superstora, fina rosetter också, haha om man skulle bry sig om dom. Ja det är klart man gör, rosetterna symbolyserar att man gjort något bra. Men samtidigt är det inte det som är viktigast, men roligt när småklubbar anstränger sig tycker jag!

 

Jag vill börja med att säga att Britt Hammar dömde, (ja.. nu "hänger jag ut en domare med namn här..) och jag är så himla nöjd med hennes kritik. Hon skriver enligt mig, alltid bra grejer. Jag gillar verkligen att rida för henne! Hon är ganska tuff i sin bedömning, med det är hon ju mot alla så det gör absolut ingenting. Jag tar dessutom med mig två protokoll hem som jag kommer läsa flera gånger för att snappa upp och bli bättre.

 

Jag tyckte Goodie var lite trött redan när jag satt upp igår, han behöver nog lite mer mat nu när han går nästan varje dag. Sedan är han egentligen inte i kondition.. Men jag tog det ganska lugnt med honom, han vart inte ens svettig på framridningen så det var mer att kolla gas och broms, få ner nacken lite och sedan åka omkring och se glad ut.. det är vi bra på!

 

LA:3 var en bra start, vi fick till nästan allt. Inga stora missar egentligen, men småmissar som kostar något poäng här och där. 68,4% och inte ens 1% till första platsen. Men jag var nöjd och vart ännu nöjdare när jag läste kritiken! Det var precis de småfelen som jag känner, som egentligen inte går att ändra på en halvtimma (tiden mellan mina starter) men vi gjorde det bästa av siutationen!

 

LA:4 fick vi massvis med missar och en väldigt stor. Goodie blev förbaskad när han inte fick visa sina byten och saktade av istället fr att gå ut i förvänd galopp. Sedan studsade han till, det gör han bara när han ska visa att "Släpp detdär nu, jag sköter dethär" haha och vad gör man? Det är bara att gilla läget faktiskt.. Många dyrbara poäng där, men det gick vägen ändå..67,8% och en vinst!

 

På en och en halv vecka (om man räknar hur många ggr jag ridit honom det senaste), har vi startat 4 ggr och haft 4 placeringar och 50% vinster! Alltså det är ju så galet.. Jag känner mig extremt bortskämd och stolt, över både mig och Goodie! Dessutom har vi gjort allting i omvänd ordning, för vi har fortfarande inte ridit ett enda pass för tränare! Sist vi tränade för tränare ihop... ja det vet väl alla hur det slutade?! Usch jag vill inte tänka på den olyckan nu, jag är bara så tacksam över min situation just nu. Det finns en mening med allt, och såhär i efterhand är jag himla nöjd över min siutation nu.. Det är förövrigt snart, exakt fyra år sedan det hände.. Det ska jag och Goodie fira med världens mysigaste ridpass, och jag planerar att sitta kvar på hästryggen under hela passet! :)

Dino får vila eller eventuellt promenera/skritta ut resten av denhär veckan också..

 

Goodie:

 

Måndag: Lättare pass, ut eller ridbanan

Tisdag: Träning för Peter

Onsdag: Lättare pass, jobba igenom ev träningsvärk

Torsdag: Ut i skogen

Fredag: Galoppbanan?

Lördag: Vila?

Söndag: Vila?

 

Det är mycket denhär veckan då jag ska på bröllop till helgen, i Halmstad tillochmed. Ridbyxorna byts ut mot fin klänning, det ni! Får se om jag kan lösa något smidigt, helst vill jag inte att han vilar båda dagarna..

 

Jag blir alldeles varm när jag ser alla fina ord som folk skriver till mig, främst tänker jag på allt ni skrivit om resultatet igår. ja även förra helgen! Men överlag så är det otroligt roligt hur glad en fin kommentar kan göra. Så jag vill bara tacka er alla, om det varit mail, facebook, instagram, sms eller direkt till mig så är jag glad över att folk faktiskt bryr sig!

 

Så nu tänkte jag passa på att tala om att jag har ganska stor koll på er som kommenterar här mycket och sådär, även om jag kanske inte alltid visar det.. Om ni bara visste hur lycklig ni gör mig när sitter där bakom er skärm och skriver ner dessa fina kommentarer! Det finns verkligen inte bara nackdelar med oss hästmänniskor, tyvärr är det oftast det som väger över lite mer och det vi faktiskt pratar och skriver om. Men jag har också sett att det finns massvis med människor inom denhär sporten som är stöttande, tillochmed mot en människa dom aldrig träffat! Hur häftigt är inte det?!

 

Så som sagt, ni är verkligen bäst! Jag tror alla som kan ta åt sig vet med sig att jag menar just dom. Ni är anledningen till att jag sitter här och skriver alla mina inlägg varje dag.. Det  är också därför jag ibland sitter flera timmar och svarar på kommentarer mitt i natten! Haha ja, mail och kommentarer får ni oftast svar på nätterna på ellerhur?! ;)

 

Stor kram till er!

Jag är helt urladdad verkligen, dåligt med sömn de senaste dagarna.. igång innan tävlingen ingeting alls, och sedan tävla och all adrenalin som hör dit (jag älskar att tävla!) och sedan två timmars resa hem. Dessutom spenderade jag kvällen med att vara allmänt nere.. Jag trodde inte att jag skulle bli riktigt såhär ledsen om jag ska vara helt ärlig, nej fy jag börjar ju gråta igen. Känslig Jenny!

Jaja, jag bjuder på det.. Alla mina hästar är speciella för mig, på olika sätt. Mistral var den som fanns där för mig när jag var yngre, inte för att jag egentligen hade det speciellt kämpigt (inte mer än andra tonåringar) men det är ju en jobbig period. Han var min trygghet.. Tror även han var mamma och pappas trygghet faktiskt, haha dom visste alltid vart dom hade mig om man säger så ;)

Jag önskar verkligen att jag hade fått träffa honom en sista gång..

 

Jag ska ta tag i denhär dagen, jag har så mycket jag måste göra. Det är dags att ta tag i alla hundra samtal jag borde ringt de senaste veckorna. Men det är ju så himla tråkigt!

 

Detta blir en seg dag, men jag har dock en vääldigt rolig sak att berätta också. Får se om jag skriver om det idag eller någon annan dag.. Det gör allting lite lättare iallafall!

Det har inte bara varit en helt fantastisk dag idag, jag har också fått reda på en sak som jag absolut inte hade velat få reda på idag. Egentligen ingen dag, vilken dag är passande liksom? Men ändå..

 

Mistral min gamla ponny finns inte mer.. En av anledningarna att jag anmälde mig till Hylte idag var att jag tänkte att jag kunde passa på att hälsa på honom. Men idag mellan klasserna fick jag reda på att Mistral alltså tagits bort, jag är så himla ledsen! Jag hade så gärna velat säga hejdå, och jag trodde faktiskt jag skulle få göra det. Det är trots allt honom jag har att tacka för allt när det kommer till hästar! Han var verkligen min bästa vän, under år som kan vara något kämpiga i våra liv.. Han gjorde dock min tonår till något väldigt bra, stärkte min envishet gjorde han också ;)

Det slog mig först när jag satt och tittade på bilderna nu att jag aldrig får se min lilla Misse pisse något mer (världens löjligaste namn jag vet, men jag var mellan 12 och 18 när jag ägde honom liksom, haha. Min lilla mini-briar!

 

Det som retar mig ännumer är att jag blev erbjuden att ta tillbaka honom, och jag funderade på att göra det. Men kände väl lite att en extra månadskostnad för en häst som jag inte kan träna och tävla var lite knasigt när jag inte ens kan jobba.. Han var visserligen i full träningskondition sist vi pratades vid, men jag trodde ju såklart det skulle bli en liten tjej som tog över honom nu.. Någon där han en sista gång får vara världens bästa läromästare..

Tårarna rinner när jag skriver detta och det är galet att en häst jag inte träffat på flera år kan göra en så ledsen. Men det går inte lång tid utan att jag tänker på honom, och som sagt så såg jag fram emot att träffa honom idag. Inte visste jag att han redan var borta!

Jag önskar så att jag hade fått vara med och träffa honom en sista gång, pussa på hans mysiga mule och tala om för honom att han fortfarande är bäst i mina ögon. kanske ge honom en rosett i grimman för att visa att han varit duktig (ingen var så fin som Mistral på prisutdelningar och ärevarv, då visste han! :))

 

Du är och kommer alltid vara min bästa vän älsking, jag saknar dig!

Du skriver ju bara om Goodie nu förtiden, speciellt när det handlar om tävlingen.. Är du inte nöjd över Dinos prestation där? Han är ju trots allt bara 4 år!! Riktigt tråkigt, stackars häst!

 

Jag vet inte om du har missat mina inlägg om Dinos start? Jag är extremt nöjd med honom, också därför han fick lite vila nu efter tävlingen. Han skötte sig toppen faktiskt!

Men om jag skall vara helt ärlig så är jag mer stolt över Dinos prestation än Goodies... Jag är så himla glad över Goodies resultat såklart. Men Dino är såpass ung och oerfaren att det kan ju gå lite hur som helst.. Men anledning att jag inte skrivit det är för att jag varit rädd att folk skulle uppfatta mig som nonchalant då. Jag menar att tycka dessa 68% mot en första placeringar var bättre, då är det säkert någon som tycker att jag verkar snobbig och tog för givet att jag skulle vinna. Vilket jag absolut inte gjorde! Men jag är lite extra stolt över Dino för att han höll sig på mattan och han agerande hela dagen, stod och sov i transporten och sådär.

Så jag tror inte du behöver tycka synd om Dino, han får minst lika mycket uppskattning som Goodie, om inte mer. Han är ju min lilla bebis, haha..

Varför är det bara "rätt" att anpassa sig efter sin häst?

 

Jag läser ofta bloggar där folk skriver att det är inte naturligt för hästar att göra si eller så, det är naturligt för dom att gå lösa på stora ytor och ha en hel flock att umgås med. Så är det ju faktiskt, så vi alla är lika dåliga isåfall.. Det är natruligt för hästar att hålla uppsikt så att inte rovdjur kommer och tar dom eller deras föl, sedan är det också väldigt onaturligt med valacker vilket gör att det blir en hel del fighter hingstar emellan där de flesta gånger slutar ganska illa..

 

Allt dethär har vi avlat bort i flera års tid, och ändå envisas folk med att det är onaturligt att göra vissa saker med våra djur?! Det vi ska komma ihåg är att hästarna har några beteenden som är djupt rotade och det är flykt och flockinstinkten. Det finns dock forskning som visar att flocken behöver inte alltid bestå av just en flock med hästar i samma hage, dom kan få stimulans på annat vis.

Men egentligen var det inte det jag ville skriva om, det tar vi en annan dag..

 

Men det jag reagerar på är hur folk kan se sig själva göra så rätt, medans andra gör så fel?!

Jag tror såhär, en lycklig hästägare ger en ännu lyckligare häst!

Har jag helt fel? Jag är nämligen övertygad om att alla kan enas om att jag och min häst, oavsett om den har kompisar i hagen eller ej, är en flock. Förhoppningsvis är det också jag som är ledaren. Vilket är helt okej, hästar tycker om att styras. Sålänge dom inte är hingstar så är det också naturligare för dom att ha någon som skyddar dom, vilket då ganska naturligt borde bli jag som ägare (när vi "umgås").. Sedan om jag tycker att jobba på backen med min häst, rida ut i skogen, galoppera på en galoppbanan, jaga bokstäver eller hoppa över hinder är roligt, tror jag spelar mindre roll för hästen. Är jag nöjd och lycklig och tycker att min häst är världsbäst så är jag övertygad om att den är väldigt nöjd med tillvaron. Skulle hästen däremot börja vägra för att den inte vill hoppa, så upplever jag att ägaren heller inte blir en lika glad ägare och oftast så beslutar sig då dessa för att sälja. Förhoppningsvis kommer hästen till någon då som passar bättre ihop med den vilket gör att det blir ett sådantdär härligt samspel igen..

 

Jag behandlar mina hästar som elitidrottsmän, men jag gör det inte till den grad att jag skulle känna att dom inte tycker det är roligt men måste göra det ändå. Då blir det inte kul för någon av oss! Då kollar jag antingen upp dom om det kan vara så att det är något fel, alternativet är nog att jag får sälja min kompis till någon som tycker att hästen är just bäst i världen för henne/honom. Väldigt osjälviskt att tänka så tycker jag, det som däremot är själviskt är att inte sälja sin häst och innerst inne känna att man inte gör varandra glada. För det handlar faktiskt om att fylla någon form av behov hos oss och hästen, ellerhur? Vissa vill bara ha mer, och vissa vill ha mindre. Hästar vill också ha mer eller mindre..

 

Vi tar Goodie tillexempel, när jag ramlade av så beslutade jag mig några veckor efter för att sälja honom. Jag ville verkligen inte göra det, och jag har ångrat mig varje dag sedan jag gjorde det. Men jag blev tvungen.. Jag skulle aldrig med gott samvete kunna se honom i en hage i ett halvår och bara snegla på mina kryckor i hopp om att jag kanske skulle kunna klättra upp på ryggen inom ett år. Jag vet också att jag hade blivit orättvis mot honom och mig när jag väl hade kunnat sitta upp, då jag säkert hade tyckt att allt kändes skit eftersom det inte var där vi avslutade.. Jag valde att sälja honom till Jenny som avgudade honom lika mycket som jag, och kunde ge honom både träning och tävling som han älskar. Det jag kunde erbjuda var en hage och en matte på kryckor.. Ganska ovärdigt för en häst som älskar att jobba..

 

Älskar du att träna och tävla och har en häst som gör det, är jag övertygad om att hästen mår toppen! Jag är också övertygad om att har du en häst som älskar att träna ihop med sin matte och ledare från backen är lycklig häst om den får göra det. Men jag tror att dom är ännu lyckligare när dom märker att deras matte/ägare/ledare är  glada och nöjda över situationen. Då blir dom också oftast behandlade på ett bra sätt, eftersom det är vi som faktiskt ger dom omvårdnaden dom behöver..

 

Jag accepterar att folk vill annorlunda än mig, jag tycker det är kul att vi är olika. För det är också våra fyrbenta vänner. Det jag har svårt för är när folk säger att deras sätt är mer rätt än någonannans.. Snarare heter det att mitt sätt är rätt för mig, men kanske inte för någon annan. Det gäller bara att vara ärlig och osjälvisk och välja rätt häst till det jag vill göra också. För hästar är även dom individer... Dock inte lika trångsynta som vi människor är ibland, men dom kan absolut trivas bättre och sämre med vissa saker.

 

MEN, ingen har enligt mig rätt eller fel (jo, det är fel att vanvårda sitt djur såklart, men det tror jag faktiskt ingen gör som är här inne och läser.. Då hade ni spenderat er tid på annat håll) och jag har lite svårt att förstå varför inte fler människor kan se det. Sålänge vi älskar våra djur så är jag övertygad om att dom älskar oss tillbaka, oavsett vad vi håller på med för gren..