Dessa ögon...




Någon mer än jag som tycker att djur med snälla ögon är det absolut bästa som finns? Ögonen säger så himla mycket om både personer och djur... Jag älskar Goodies stora, snälla och lite oförstående uttryck i ögonen!
 


Godmorgon!




Livet går vidare, ellerhur? Som jag skrivit innan så är jag faktiskt väldigt stolt över hur mycket min kropp klarar av att ta sig igenom som är negativt och faktiskt ändå kunna sitta och känna mig ganska positiv... Men det underlättar en hel del kan jag säga när man har föräldrar som mina... Dom stöttar mig i precis alla lägen!
 
Jag är inne på 1,5 vecka där jag varit stenhård med tider och sömnen och ja ni vet. Bara detta hade räckt för mig just nu, det känns som om någon petar på mig så vill jag egentligen börja grina... Allt gör ont och jag är trött, det hade räckt med bara den biten just nu. Men så lyckades "jag" gångra det med 100 ungefär så är vi i mitt nuvarande läge. Men jag ska ge det litemer tid ändå, även fast jag kanske borde börjat mer halvvägs så att säga.
Jaja, men det är ju inte riktigt jag att inte göra det helhjärtat... och så ni vet, jag är faktiskt glad ändå!
Det är dock supermysigt att åka till stallet tidigt och pyssla om Goodie, och jag blir så glad varje gång jag ser honom för oavsett när jag kommer på morgonen så är han helt cool! Två gånger har jag kommit dit när personalen hunnit ta ut alla hästar som han ser och det märks inte ens på honom. Där kommer jag och är görstolt liksom och Goodie kollar på mig som om jag vore smått korkad - Vadå, skulle jag någonsin ha misskött mig? Inne själv? Vem bryr sig.... Så nu kanske jag trotsallt vågar överlåta detta till personalen? ;) Det är egentligen självklart att jag gör, det är mest jag som velat se hur det går, plus att jag faktiskt velat se både hur min kropp klarar av att gå upp på detta sättet (vilket jag tycker att jag skött bra trots att det inte varit alls bra för min kropp) och sedan är det verkligen mysigt att pyssla om honom lite innan han ska ut i hagen. Jag har behandlat med Pharmalighten även på morgonen nu ett tag och lite längre stund än tidigare och jag tycker tillochmed hans lilla bula blivit mindre!
 
Men nu ska jag åka till stallet, jag ska faktiskt rida nu på förmiddagen innan det blir för mycket folk då det är träningar hela dagen verkligen. Plus alla lektioner... Men det passade bra, för jag lyckades fixa mig en lunchdejt i cafeterian så jag lär ju vara klar lagom tills dess.
I eftermiddag sedan åker jag till ungdommarna tänkte jag och pysslar om dom. Ska hinna och köpa lite nytt foder till dom också innan jag åker dit. Ja, jag har en del att stå i... Har skrivit en lista på samtal jag ska ringa idag också, så det får bli mina projekt när jag har lugnare stunder.
Jag måste få "skryta" lite också! Jenny tyckte Goodie såg jättefin ut trots sin långa viloperiod och ja - han känns väldigt fräsch faktiskt. Lite bekväm när det gäller att ge detdär lilla extra ni vet, i övergångar och så. Men är man bara snabb med att passa honom (och mig själv) så blir det bra! Vi har tillochmed börjat lära oss att fatta galopp från trav, hahaha - det ni!
 


Lyser med min frånvaro!




Jag tänker faktiskt inte be om ursäkt, jag har lovat mig själv att aldrig få dåligt samvete över att inte blogga... Jag vet att ni överlever ändå så ;)

Men det finns en anledning till att jag inte bloggat... Jag vet faktiskt inte än om jag vill säga vad den anledningen är då jag inte bestämt mig för hur jag ska tackla det hela själv riktigt än. Men man kan säga att mitt liv och mina planer tog en oväntad vändning och för mig var det absolut inte positivt.
Nu har det gått två dagar och jag har övergått till att försöka se möjligheter och dom finns där, det gäller bara att hitta dom!

Annars då? Hästarna mår bra, jag och Sheeba är inne i en liten period med oflyt... Jag blir sjuk, Sheeba tappar skor, får en spark och ja ni vet. Små saker som skjuter upp igångsättningen... Men vi har ju inget att stressa emot så vi tar det lugnt tills vidare, jag är heller inte bra än så. Var dock och pysslade om henne länge idag, ja Goodie också! Både han och jag vart frustrerande över att sitta och rida när våra holländska tränare Jenny Schreven är på hemmaplan och tränar - det kliar inte längre, det liksom värker i kroppen av längtan! Men har jag tur så är nog båda igång till nästa gång hon kommer, som sagt - det gäller att hitta möjligheterna och ljusglimtarna och fokusera på dom! :)


Göteborg horse show.




Det är inte långt kvar till årets tävlingar i Göteborg, är det någon av er som ska dit? Eller kanske - vilka ska dit och vilka dagar isåfall?
Hade varit kul att veta också, vad vill ni helst av allt se när ni är där? Är det mässan? Show? Dressyr? Hoppning?
 


Tisdag.




Godmorgon, jag är uppe redan och påväg till stallet! Vilken självdisiplin jag visar just nu alltså, jag är stolt över mig själv! Oavsett hurvida jag sovit eller ej så har jag varit uppe i tid varje dag... Jag har dock provat detta innan, men nu har jag ett bättre utgångsläge ändå tycker jag. Det känns bra faktiskt!
Det enda som är väldigt tråkigt är att jag inte sett skymten av mina fina vänner i andra stallet på en hel vecka, det är tomt och jag saknar dom! Nackdelen med att vara uppe tidigt och greja klart allt i stallet när andra jobbar... 
 
Förövrigt gick det bra igår när jag skulle ta in lite hästar, jag hittade alla... Dock hittade jag två av dom redan inne i boxarna, tog en stunds letande i hagarna innan jag insåg att de redan var inne ;) "En brun häst..." hmmm, måånga bruna! Men detta innebär att jag idag inte har något insläpp av Goodie så jag har planerat in annat!
Tänkte åka till stallet nu och rida först, sedan släppa ut och mocka. Sedan ska jag till Fonzie och Sheeba och spendera flera timmar med dom!
 
Fonzie och lilla fölis har ju blivit själva i sin hage sedan några dagar tillbaka, men dom har fått en liten bonuskompis! Eftersom de har fri tillgång på hö så har en av shettisarna sett ett litet kryphål och när deras mat är slut så finner man henne numera inne hos hingstarna.... Förra veckan flyttade jag nog över henne 2-3 gånger per dag, och då orkade jag ändå bara vara i stallet i 1-2 timmar kanske, om ens det haha. Det är tur för henne att ingen av dom har kommit på att de är hingstar än. Har sett att Fonzie försökt att leka med hennes grimma några gånger och försökt få henne att springa, men det är liksom inte riktigt vad Maja har rymt för så hon brukar blänga surt på honom så ger han med sig. Men det är iallafall en väldigt söt syn när man kommer ut i hagen och se dom ätandes i storleksordning, tre små rumpor! ;)
 


Vad är detta?




Förmiddagarna känner jag mig ganska bra nu, men när jag kommer hem så är det som att trycka på en knapp. Nu ligger jag i sängen igen och har sådandär härlig frossa... Men frånochmed imorgon har jag bestämt mig för att vara bra igen så!
Goodie var faktiskt jättefin idag igen, jag är såååå sugen på att göra lite till och lite till nu! Han känns verkligen precis som vanligt nu så man glömmer liksom nästan bort att man ska ta det lugnt, min fina kille.
Föresten fick jag en lite kul förfrågan från en av ridlärarna idag, jag blir alltid glad av att bli tillfrågad saker som gäller ridning om det så är domarkurser, utbildningar, vad som helst så säger jag alltid ja om jag kan! Man kan alltid lära sig något, nu är det ju dock så att jag egentligen inte har någon häst att rida bara haha. Goodie som är under igångsättning och Sheeba har jag heller inte hunnit få igång tills dess efter sin vintervila. Men jag tror det ordnar sig ändå... Åh jag vill så gärna komma igång nu!
Men först måste jag bli frisk, så vi hörs imorgon för jag ska gå och lägga mig så jag orkar med morgondagens långa dag.
Goodie och jag skrittade in i ett helt tomt, nyharvat och nyvattnat ridhus idag. Det står faktiskt tomt ofta när jag är där, vilket jag absolut inte trodde det skulle vara när jag flyttade dit... Men det är ren lyx att rida omrking i detta 82x24 meter, tänk sedan när man kan börja träna långa linjer med tex skolor, bytesserier osv. Som han kommer få kämpa min gamleman ;) Måste också tala om att jag var lite skeptisk till detta med fibersand i början, men detta sköter dom vad jag sett otroligt bra så... Men jag kommer ändå se till att rida på det max 3-4 dagar i veckan och resterande blir det ut eller i det "nya ridhuset" där det är helt annat underlag.


Charlotte Dujardin for Kingsland




Vet inte om många av er redan sett att Charlotte numera kommer vara en del av Kingslands team. Hon har också varit med och fotat lite för deras kommande dressyrkollektion som i vanlig ordning ser väldigt fin ut! 
Här kommer en liten sneak peak på vad som väntas:
 


Söndagens ridpass.




Igår fick jag äntligen till dendär sista lilla biten som jag saknat lite i våra ridpass det senaste. Jag skrev ju för några dagar sedan att jag funderade på att byta bett och sådär igen och kanske testa kandaret istället. Men igår gick han mer fram till handen så som jag vill ha honom... Han blev faktiskt lite stressad av en situation som blev med ett annat ekipage och jag fick vid ett tillfälle ta i honom och stoppa honom lite från att springa ifrån mig och då var det som att han plötsligt accepterade att jag fick hålla i något iaf! :)
Det har alltid varit och kommer förmodligen alltid vara hans problem, att han blir tom och hög i nacken. Han blir nästan aldrig stark egentligen så när jag säger att jag har lite stöd i handen så är det fortfarande bara en väldigt fin kontakt.
Jag har bestämt mig för att jag och Goodie ska bli riktigt bra på det vi har svårt för, vilket iochförsig är mycket för allt är svårt i de högre klasserna, men vi har en del saker som jag är helt övertygad om att vi kan träna upp oss i... Så övergångar, skritt och slutor (tagen bakdel just nu då) är det vi tränar mycket på. Förutom form och stöd osv..
Övergångar är väl som alltid att han ska lyssna både fram och tillbaka precis när jag ber om det, han får inte springa in i några fattningar eller bara släppa allt och bryta av för att han inte orkar korta upp sig inför övergången. Jag är noga med att inte försöka samla för mycket in i övergången då det inte är samlingen jag vill träna för, men han får liksom inte bara "ge upp" heller. Han börjar komma tillbaka nu med det tänket, att han vet att han måste vänta tills jag ger mitt lilla okej tecken att övergången ska komma.
Skritten tränar vi på att jag ska kunna påverka och han ändå ska skritta, ingen piaff eller springa iväg utan går jag på med skänkeln så är det mer skritt som gäller helt enkelt! Även detta är betydligt bättre än innan, har ju faktiskt aldrig skrittjobbat Goodie så mycket som de senaste månaderna så lite resultat hoppas jag ju på! Skrittens är annars hans sämsta gångart på tävling då jag inte får nudda honom, då börjar han antingen travaa eller trampa, men jag tycker som sagt vi varit duktiga med träningen av detta nu och jag tränar både ökad skritt och mer arbetsskritt. Tillochmed lite samlad ibland men inte riktigt med lika hög form än såklart... Skrittjobb är iallafall väldigt underskattat!
Sedan har jag enormt stora problem med att rida slutor på Goodie! Det har jag skrivit om flera gånger innan vet jag, men det är den absolut värsta rörelsen för mitt knä... Så jag har funderat lite och helt enkelt kommit på att jag behöver göra oss båda lite rörligare och smidigare här för att det ska kunna gå lättare, så både i skritt och även lite i trav nu har jag börjat tänka lite, lite tagen bakdel ibland. Så ber jag om litegrann och sedan ska han bli rak, lite igen osv. Det ska absolut inte vara så mycket så det samlar upp honom utan han ska jogga sig igenom det lika lätt som han joggar rakt fram, så jobbar jag med att jag inte ska klämma på honom under själva rörelsen utan jag ber att han ska påbörja den och säger sedan till när han ska avsluta rörelsen för att förhoppningsvis kunna sitta med lättare sedan i slutorna och bara korrigera lite smått istället för att behöva ge så mycket stöd som tidigare. Det är absolut inte mycket till rörelse än givetvis, men vi börjar från grunden nu, mest för min egen skull faktiskt då jag givetvis är ringrostig.
Goodie tvärar dock mer än gärna mycket mer än han behöver och säger liksom "Jaaaaaaa" till allt jag ber om som innebär lite hjärngympa, det är härligt, men också nyttigt för honom att lära sig hur mycket/lite jag faktiskt ber om.
Igår var han superfint med mig på alla dessa punkter och både jag och Goodie var enormt nöjda efter passet, eller Goodie hade nog kunnat fortsätta en stund till men han är glad av det lilla iaf!
Vi skrittade sedan ut en sväng i det fina vädret också, måste börja kika in alla nya ridvägar som vi nu har tillgång till! Det ska finnas oändligt mycket bra ridvägar runt ridhuset, vi hoppas på att han kan hålla sig i skinnet så vi kan få utforska dom..
De har förövrigt lagt in lite nytt eller lite till underlag i det nya ridhuset där jag och Goodie red för första gången igår (så lyxigt att ha 3 olika ridhus med olika underlag att variera mellan, även om det inte gör så stor skillnad på Goodies ben så tror jag absolut inte det ger oss sämre förutsättningar iaf! :) ) och det var faktiskt riktigt bra tycker jag! Påminner om det vi har där Fonzie och Sheeba står och det underlaget älskar ju jag!
 
Om någon undrar, så var det första gången igår som jag tyckte Goodie lät mindre när jag red och han har faktiskt inte hostat på 3 dagar! Åtminstone inte vad jag har hört, hoppas, hoppas, hoppas det vänder nu! Det känns faktiskt som all min otur börjar vända nu... Åh vad jag håller tummarna för det...
 


Ett glatt godmorgon!




Vilken fantastisk egoboost och glädje att vakna upp till era fina kommentaren på inlägget igår, vill ge er en kram allihopa!
 
För att komma åter till min vanliga vecka och och mitt lilla hästliv så orkade jag inte skriva mer igår, när jag kom hem från stallet så var jag riktigt kass rent ut sagt. Feber och helt yr, alltså riktigt yr!
Men jag hann få till ett riktigt bra ridpass på Goodie faktiskt, jag tänkte skriva om det i ett annat inlägg bara för att ;)
När jag hoppade av så hade dock luften gått ur mig och när jag sedan stod och mockade var det tillbaka till ruta ett kändes det som, eller nej inte riktigt så illa men nästan. Yrseln var dock mest riktigt obehaglig...
Åkte hem och vilade resten av dagen istället och mådde lätte bättre på kvällen igen.
 
Goodie var nästan själv igår igen och det är stort för att vara honom, kunde pyssla i lugn och ro ändå. Så härligt! Det enda vi behöver jobba på är mathumöret på honom, då är han ganska hems faktiskt, haha. Han har börjat bli väldigt beskyddande över sin krafft sedan jag drog ner på kraftfodret när han skadade sig. Som om han ska skydda det lilla han får och givetvis tycker han själv att han är något av det hungrigaste i ett par järnskor, stackars Goodiemannen....
 
Men nu ska jag åka till Goodie och sedan blir det ungdommarna som ska få lite extra omtanke, fick hjälp med dom igår av de andra i stallet när jag började må dåligt - väldigt tacksamt kan jag säga! Men en dag utan dom gör ju istället att jag längtar lite extra idag!
Idag har jag också mitt första insläpp i denhär gruppen jag skrev om, så jag ska ta in några andras hästar som jag inte ens vet vilken färg det är på än. Kan bli intressant dethär ;) Nej, men det lär gå toppen!
 


Att kunna ta på smärta...




Jag vet inte om ni märkt det, men jag har velat mycket kring hurvida jag ska skriva om mina problem och min skada och alla sidoeffekter kring detta med smärta - sömn osv. Det senaste halvåret egentligen har jag börjat att tona ner det litegrann här på bloggen, och jag har bestämt mig för att fortsätta ha det så...
Detta beror inte på att jag inte vill dela med mig, men jag tycker själv det blir en så himla negativ ton kring att klaga hela tiden och jag vill inte läsa en blogg där en människa ältar saker. Det är väl att hårddra det lite och säga att en person med smärta ältar just sin smärta, men nu handlar det ju trotsallt om mig själv så.
 
Jag minns en kommentar jag fick av en person för ett antal månader sedan, där hen ifrågasatte min smärta, hur jag kunde rida och flera andra frågeställningar som jag förstår att folk kan ha. Speciellt om jag inte skriver så mycket om alla mina problem!
Jag minns hur jag ringde och grät inför pappa efter jag läst denhär kommentaren och insett att jag aldrig kommer kunna förklara för någon hur hela min situiation ser ut eller hur det fungerar, för jag förstår det inte ens själv!
Jag har bokstavligen offrat allt som går i mitt liv för min skada - flera jobb, träning, nöjen, vänskapsrelationer, hästar, mina mål i livet - Allt ser annorlunda ut idag mot vad det gjorde för snart 7 år sedan, allt...
Hur ska jag kunna sitta och skriva i en hästblogg om alla delar jag går miste om? Vad jag har offrat? Utan att få det att låta som att jag tycker synd om mig själv? För det är inte mer synd om mig än någonannan, men när folk ifrågasätter mig eller misstror mina problem så blir jag helt förtvivlad. Det känns som hela min mur av självförtroende slås bort och undan när man har dendär bakomliggande tonen att jag omöjligt kan ha sådär jätteont och kanske bara är lat eller bekväm. Jag är allt annat än en sådan person iallafall!
 
Några år efter jag skadade mig så stannade jag upp lite och gick igenom för mig själv hur mitt liv såg ut då jämfört med innan olyckan, alltså det är skrämmande och vad jag har gått igenom de senaste åren och gör även just nu får mig att vilja lägga mig ner och gråta... Inte en skvätt utan floder, och skulle jag skriva och berätta allt så hade ni inte ens orkat ta er igenom en femtedel utan gett upp hoppet om både mig och sämhället tror jag.
Men så en dag funderade jag över allt detta hur jag skulle göra för att orka tackla allt och ändå ha någon form av liv kvar. Det var då jag lovade mig själv att oavsett hur dåligt jag mår och oavsett hur jag känner så ska jag aldrig sluta med hästarna, det ska bara funka! Det har varit nära flera gånger kan jag säga, men där har jag en helt fantastiskt familj som stöttat mig något enormt - dom är helt fantastiska!
En person med smärta vet vad jag menar tror jag när man säger att livet är lite som en pyramid för mig, jag har olika saker i livet som byggstenar. Längst ner på nedre delen så hade jag lite lättare/mindre intressen som att läsa böcker, titta på filmer, shoppa kläder osv. Så byggs det på, med viktigare och roligare saker desto högre upp man kommer och allra högst upp, det absolut roligaste jag vet - hästarna och ridning. Min pyramid har vittrat sönder för flera år sedan... Kvar är den biten jag krampaktigt kvar om i alla dessa år - hästarna! Tack vare att ju nu hållt kvar i hästarna så krampakigt så har jag heller inte gått fullständigt in i väggen, för det "borde" jag ju tydligen ha gjort för länge sedan... Kanske har jag gjort det ibland, i smyg och istället ryckt upp mig själv för att jag vet att jag inte kan ligga i min säng och tycka synd om mig själv en hel dag? Jag tror faktiskt det är hästarna som räddat mig ur mycket av det jag varit med om och också sluppit vara med om tack vare dom...
 
Denhär kommentaren som ifrågasatte mig ganska rejält för ett antal månader sedan den har verkligen satt sina spår, det var när jag fick den som jag insåg att jag behöver börja dela med mig. Men efter ett tag så insåg jag att jag inte skrev om det för mig egen skull, utan mer för att göra andra nöjda så att jag föralltid skulle slippa den typen av påståenden/frågor. Det var för att skona mig från det som ifrågasätter hela mig som person och hur jag är och mår idag, för mig känns det åtminstone så.
Jag blev för ca 6 månader sedan sämre än vad jag någonsin varit tidigare, ungefär samtidigt blev det allt detta med skadade hästar och ja ni vet, och jag insåg att destomer jag skrev om hur synd det var om mig på bloggen desto längre ner kom jag... Sådan är inte jag som person, jag är ledsen och sörjer och allt detdär. Men jag uppskattar verkligen att göra det för mig själv! Jag kan räkna på en hand hur många vänner som har sett mig  sådär riktigt, riktigt dålig. När jag är nere liksom... För en klapp till mig på min lilla axel, men jag är en jäkel på att dra upp mig själv när det är något som är dåligt - det är nog den egenskapen hos mig själv som jag är mest stolt över! Jag kan vara glad ändå!
Men jag skulle vilja avveckla detta lite med att jag känner att jag måste skriva att jag har sovit dåligt eller har ont eller suttit av tidigare ett pass för jag verkligen inte klarar av att rida. Eller när jag ringt till pappa och gråtit för att jag inte klarat av att köra en skottkärra, jag vill inte skriva om det för när det händer så är jag ledsen precis just då och sedan tar jag mig i kragen, borstar av mig och går vidare - glömmer det!
Ni får hemskt gärna fråga mig om ni undrar något men jag hoppas ni förstår att bara för att jag inte skriver om det så menas det inte att det inte finns där, det kommer säkerligen lite sådanhär typer av inlägg ändå ibland för er som ändå vill läsa om något av det. Men jag hoppas ni förstår hur jag menar!
Min skada kommer alltid finnas här, och mina problem kommer förmodligen aldrig lösas helt - Men jag har lärt mig att leva med det, och jag förstätter att lära mig nya saker om mig själv och skadan varje dag!
 
 
Men så den vanligaste frågan får avsluta detta inlägget i hopp om att ni ska förstå hur jag menar :)
- Så hur orkar man då? Detgör man inte, men man gör det ändå!
 Dino, jag saknar dig varje dag....


Söndag!




Godmorgon på er!
Jag är uppe och tänkte faktiskt åka till stallet, än sålänge tar jag ju ut och in Goodie själv eftersom jag ville se lite hur allt fungerade. Men från och med imorgon kommer jag få lite extra hjälp med insläpp och helger då jag och Goodie kommit med i en liten grupp. Så vi är ett par hästägare som kommer hjälpas åt med detta litegrann, och längre fram är nog tanken att personalen ska släppa ut honom tror jag. Men det har fungerat ganska bra denna veckan som var (bortsett från att jag blev sjuk då) så jag tänkte göra det själv ett tag till. Kanske lite både för att jag är nyfiken och har lite kontrollbehov. Jag vill veta att han fungerar bra i detta stallet och helst utesluta att personalen eller någon annan får det jobbigt pga min häst... Han är ju aldrig dum, men lite speciell helt klart och det är mycket nya rutiner i det nya stallet så det ska få sjunka in lite hos oss båda tänkte jag.
Plus att jag faktiskt tyckt att det har varit så skönt att åka dit även om jag inte har sovit än, att jag alltså går upp ändå. Men detdär vet jag att det kommer svänga från dag till dag och vecka till vecka. Kommer det bli kallare snart så kommer jag få mer ont igen och då kommer jag definitivt inte orka ha det så, men så ser ju mitt liv ut idag och jag tar det som det kommer - inga problem! Man får leva väldigt mycket för stunden bara och det behöver inte alltid vara dåligt! :)
 
Jag vet inte om jag ska rida nu på förmiddagen eller faktiskt åka tilbaka senare i eftermiddag och hoppas på att alla hoppryttare börjat försvinna, inget mig emot att dom är där egentligen men ;) Det ska dock gå bra att rida i det ena ridhuset ändå tror jag så vi får väl se...  
Bestämmer mig allt eftersom när jag åker till ungdommarna då också, det blev ju inte mycket gjort med dom igår heller eftersom jag missat att ridhuset var bokat. Det gör jag alltid! Jag hann också tillbaka och rida klart och greja klart Goodie och då var det fortfarande en timme kvar innan ridhuset var ledigt så de fick ta de lugnt igår. Det går ju ingen nöd på någon av dom eftersom de vilar båda två, men snart så! Livet som unghäst måste ändå vara helt okej alltså! ;) Eller vad tror ni?
 


Som man bäddar...




Jag var nog väl optimistisk idag när jag hade varit i båda stallen och grejat klart allt och tyckte jag var pigg nog att rida... Fick sällskap av min fina vän Martina iallafall som kom och hälsade på, så då tog vi in Goodie och gjorde klart honom så red jag mina 30 minutrar iaf. Han kändes ändå helt okej, trots att han vilat så många dagar och faktiskt så insåg jag efter en stund att jag tagit in honom själv. Alla 32 andra hästar eller vad det är som står där, gick ute i hagen och Goodie brydde sig inte någonting, oj vad stolt jag blev! Men det är helt klart svårare för honom att hålla koll på allt här, så jag vet inte ens om han förstod att han var själv...
Imorgon är det dags för den första tävlingen där sedan vi flyttade till Borås, det händer någonting i ridhuset nästan varje vecka så det kommer ta lite tid att vänja sig vid detta. Så just nu försöker jag ta reda på om det kommer gå att rida i ett av ridhusen ändå kanske, för annars ligger morgondagens ridpass väldigt surt till. Så det var ju en himla tur att han åtminstone fick aktiveras lite idag!
Vilket fall så var jag pigg fram tills att jag kom hem idag, då fick jag dendär feberfrossan igen. Jag orkar inte vara sjuk längre, så jag har legat och vilat fram tills nu faktiskt...
Men nu  är det iaf dags för lite mat och om en stund är det väl melodifestivalen? Eller deltävling iaf :)
 


En oväntad favorit...




Tänk att ni faktiskt verkar tycka numera att min knasiga gamleman faktiskt var en av era favoriter att läsa om här, det var lite oväntat men kul såklart!
Aneldningen att det var lite oväntat är för att jag märkte tydlig skillnad när jag hade Dino att ni alltid tyckte det var lite roligare att läsa om honom framför Goodie. Har också för mig jag frågade er en gång där ni bekräftade detta för mig och berättade att det hade med att göra att han var lättare att relatera till. Vilket jag förstår, flera som läser här är ju kanske runt den nivån som han var det sista innan han såldes LA/MSVC nivå. 
Men jag har faktiskt tagit med mig detta sedan jag läste det, att många villa läsa om ridpass där vi tränar samma saker och det är ju faktiskt denna typen av pass som även hästar på Goodies nivå tränar på mestadels. Givetvis tränar man också mycket piff och puff när de ska lära sig och stärka upp sig osv, men grunderna är alltid det viktigaste så! Jag lovar att jag ska skriva mycket om det arbetet även när Goodie får börja gå lite vanligt igen :)
 
Jag tror dock faktiskt att både Sheeba och Fonzie kommer bli fantastiskt kul att följa för er nu lite längre fram, Sheeba för att jag vet att hon har enormt mycket i sig och är som en liten ferrari att rida - lite känslig men såå himla rolig! Fonzie har jag ju lovordat tillräckligt redan, vilket jag såklart måste eftersom han är min lilla pärla, men jag tror faktiskt han kommer bli den bästa hästen som jag ägt. Får bara hoppas att han inte blir för stor, men jag tror inte det. Han är ju också tanken att han ska förberedas inför treårstestet vid denna tiden om ett år och sådant tycker ju jag personligen är jätteroligt! Sedan kan ju allt hända med dessa unga hästar och det är inget måste att han ska visas, utan vi försöker vara redo och är han det så är han annars får han väl gå på bete lite tidigare bara!
Sheeba har jag fått en del frågor om vad som är planen med henne osv, och jag håller den biten lite öppen än sålänge. Jag kommer såklart skriva ner lite mål allteftersom hon sätts igång sedan... Men planen var ju iallafall att hon skulle få stanna hos mig så får vi väl se :) Jag vet dock att står det en riktigt toppen hästägare och vill köpa Sheeba så vill ju både jag och hennes uppfödare att hon hamnar där. Det är en häst som förtjänar det absolut bästa, men självklart hade jag helst behållt hennes själv om jag hade haft möjlighet och råd att äga 3 hästar med allt vad det innebär... Men tills vidare så kommer hon få vara hos mig iallafall, men inget står ju skrivet i sten så att säga. Jag kanske vinner ett antal tusen i månaden i 25 år på triss, vem vet? Då vet jag ett sto som jag gärna hade köpt ;)
 


Godmorgon.




Idag mår jag faktiskt bättre, äntligen! Fick en väldigt uppskattad vilodag igår så tror det var det som fick mig bättre, eller ja... Jag var ju ändå i båda stallen och mockade, sprang med vatten, fyllde på spån och gjorde mat.. Pysslade om mina små hästar litegrann också, men utöver det så vilade jag nästan hela dagen. Fick en sådan riktig febertopp efter jag mockat första boxen så då satte jag mig och vilade en stund och sedan kände jag mig bättre faktiskt. Jag är fortfarande inte bra, men känner mig åtminstone som jag kan tänka mig att resa mig ur sängen igen så det är ju positivt ;)
Nu ska jag strax till Goodie och släppa ut honom, efter det åker jag till ungdommarna och pysslar om dom riktigt med mockning osv. Orkar jag så ska jag ta in båda och borsta :)
Sedan åker jag tillbaka till Goodie för att ta in och rida honom, för jag verkligen måste idag! Han har vilat i 3 dagar efter att det kört ihop sig igår, och han blir ganska knäpp av att vila. Åtminstone just nu... Det var bättre förr så att säga.
Jag har dock inte bestämt om jag ska ge mig på något annat än att skritta, men det märker vi när jag är där hur mycket jag orkar. Men någon form av aktivering blir det iallafall!
 
Hoppas ni andra får en härlig lördag så hörs vi här lite senare, för nu ska jag nog orka med att uppdatera er mer hoppas jag!
 


Naturligt lätt för samling?




Jag tror att Goodie kan ha försökt lära Fonzie något annat än hyss, för detdär ser ju ganska bra ut ;) Svårt att avgöra om han tränar piruettgalopp eller piaff (osäker på om han vet själv) men han har helt klart talang! 
Jag vet att det är lite tidigt med sådant, men jag har inte tvingat honom! Kanske mutat lite men... ;)
 
 


Fredag...




Vart tog den denna veckan vägen? Man kan ju se det från den ljusa sidan - jag har ju iallafall sovit en del! ;)
Nu börjar åtminstone febern släppa så nu är det huvudvärk, rivjärn i halsen och en värkande kropp som är det värsta. Känns som jag sprungit ett maratonlopp ungefär, men det vet jag ju att det hade varit fysiskt omöjligt för mig så ;)
Jaja, idag ska jag få lite hjälp med att rida Goodie iaf så han får röra sig. Jag tror han kommer uppskatta det! Dom andra två ska också bli ompysslade såklart och jag åker nog till dom nu först, denna veckan skulle jag ha börjat lite smått med Sheeba egentligen men det får vänta några dagar till för jag orkar verkligen inte. Hon får dock promeneras lite, men förhoppsningsvis blir det lite tömkörning snart för att sätta igång henne - äntligen!
 
Verkar vara många som har denhär influensan, någon som läser här som också ligger hemma smått utslagen? Eller ni kanske redan har haft den? Det som kan glädja en då är ju att det inte ska gå och ha samma igen iaf!
 


Torsdag.




Jag är helt slut! Längesedan jag var såhär sjuk alltså... Jag orkar knappt titta på en dataskärm så därför jag inte skrivit något, men jag tror ni förstår :)
Dessutom slutade min blogg att fungera lagom tills igår... igen... Börjar bli smått irriterad på detdär nu!
 
Jaja, hästarna mår bra iallafall. Försökte verkligen orka med att göra något med dom igår men efter att jag gått några meter så hostar jag tills... ja... Att på det ha ont i halsen och helt otroligt ont i huvudet gör att jag helst undviker detta. Jag tänkte försöka orka göra något idag istället men jag tror inte det kommer gå heller.
De alla 3 är just nu ganska pigga så de behöver verkligen få komma ut och röra på sig, min kära pappa kanske vill ställa upp? Tror dock han nöjer sig med att hjälpa mig med mockningen när boxarna är tomma ;) 
 
Jaja jag ska vila en stund till sedan måste jag ändå faktiskt åka och mocka och pyssla om hästarna, misstänker att jag kommer vara en trött tjej när jag kommer hem i eftermiddag. Men vad gör man inte? Det spelar ju faktiskt ingen roll hur sjuk man är, hästarna behöver ju sin del ändå!
 


Sjuk!




Jag har gått och blivit sjuk, tror tillochmed att det är influensan... Jag trodde verkligen att jag skulle klara mig undan, men efter igårkväll/inatt så är jag inte lika övertygad.
Det kan väl aldrig komma lägligt, men idag är det verkligen mer olägligt än vanligt. Hoppas verkligen jag blir bättre under dagen alltså.
Ska ändå åka till stallet strax och ta hand om Goodie, de andra två får jag lösa ikväll när jag eventuellt kan få lite hjälp med mockningen.
Men nu ska jag stänga ner datorn och försöka undvika allt som luktar, ljus och helst att stå upp överhuvudtaget ;)
 


Heeeelt slut!




Igår kväll började jag känna en liten retande känsla i min hals och imorse när jag vakna var jag lite hostig - tog en Ipren och kom hem från en heldag med hästarna för ett par timmar sedan helt slut! Jag mådde så himla dåligt!
Det slår nästan aldrig fel, men varje gång jag är lite "tuff" mot min kropp med sömnen och går upp ett par dagar trots att jag verkligen inte orkar så blir jag sjuk numera eller sådär riktigt förkyld, tror dessutom jag fått feber faktiskt och det är ovanligt för att vara mig...
Ena positiva med att ha ett skadat knä är att jag har ett mindre apotek hemma för denna typ av "nödsituiationer" eftersom jag inte är något fan av mediciner annars, men idag tyckte jag att jag kunde ta en och huvudvärken är puts väck! Febern känns lättare och dessutom har jag googlat fram en hemmakur för rethosta med honung, olivolja och citron (och ja, det är precis lika hemskt som det låter) men det har gjort rethostan något lättare... Så jag ska nog åtminstone orka med att ta hand om hästarna imorgon igen, och det mina vänner är ju faktiskt huvudsaken ;)
 
Jag började iallafall dagen med att åka till Goodie, och vi hade en supermysig morgon! Fick reda på att han varit lite orolig när han såg att boxgrannen fick mat före honom men annars hade det varit helt lugnt! Dessutom hade halva stallet redan gårr ut när jag kom och det verkade han knappt bry sig om - det värmde faktiskt i mitt oroliga lilla mattehjärta ;) Så jag passade på att linda av nattlindor, Pharmalighta, satte på täcke, kratsa hovarna och på med skydd och sedan ut på en liten promenad innan han fick kika in sin nya, lite större sjukhage. Hur lugnt som helst! Jag mockade iordning hans box och åkte sedan till mina andra två små pärlor...
Det är väldigt blåsigt i detta stallet så hästarna stod och huttrade ganska bra, så tog in och pysslade om Sheeba och medans hon fick torka en stund så fixade jag med mat och mockning. Sedan vart det en promenad för hennes del då det snart vankas igångsättning för hennes del, lite kvar bara! Men denna vilan har verkligen gjort henne gott, minus att hon tappat musklerna och är lite pigg då så har det varit så nyttigt. Det är det bästa med unga hästar, att de faktiskt kan vila sig i form :)
Även Fonzie fick komma in och torka, borstas och sådär. Han hade ett riktigt äckligt sår på ett framknä som jag gjorde rent och fick klippa i litegrann (mamma hade i vanlig ordning blivit stolt över mig om hon sett mig ;) ) så han fick faktiskt stå inne efter en galopp i ridhuset. Både för sårets skull och för att han var den enda i sin hage som frös så mycket att han inte åt, det var han och våra stackars shettisar som stod och huttrade så jag tog in dom också, mockade och gav dom en liten hötuss.
 
Det blir en del flängande nu ett tag innan jag kommit in i allt, men efter detta åkte jag tillbaka till Borås ridhus och åt lite lunch på deras fina lunchställe ihop med Sofia - ni vet mina hästars alldeles egna hoppryttare? Tror allt ni minns henne ;) Så lyxigt att sätta sig och äta mat och sedan ha några meter ner till stallet! Jag känner mig jättebortskämd!
Efter detta gick jag ner och tog in Goodie, pysslade om honom länge innan vi gick in och red vårat korta lilla pass i ridhuset. Han kändes jättefin, men jag har faktiskt bestämt mig för att prova jogga honom på kandaret en dag snart och se om jag får litemer sug i handen, det brukar vara bättre på kandaret. Kan kanske vara värt att prova ett annat tredelat också men...
Efter ridpasset var det jag började känna mig sämre, så då gjorde jag iordning Goodie och åkte hem och sedan blev jag liksom fast i sängen med min lilla hemmakur.
 
Just det, lite lustigt förövrigt! När jag köpte Goodie stod jag i ett stall som ägaren nu sålt och ställt sina hästar på samma ställe - Borås ridhus. Hon kom till mig lite bekymmrat idag och beklagade sig över att personalen tagit in hästarna lite före mig, varpå hon talat om för dom att "Nej, Goodie får ni inte lämna han blir helt tokig..." men hon hade också stått och kikat på honom och han var faktiskt helt obrydd! Nu hade han ändå en häst kvar några meter ifrån (och en hel hög med hästar kvar längre bort som han tyvärr inte ser så bra från sjukhagen), men det brukar inte hjälpa annars... Så ni kan tänka er att detta varit lite av ett problem i ganska många år för honom och mig, och även alla stallägare såklart! Men jag tror faktiskt det kan vara så att nu är det så mycket hästar som kommer och går så han kanske helt enkelt inte orkar hålla koll på allt, jag hoppas verkligen det. Innan lät jag honom hållas mer, men sedan han blev skadad vill jag absolut inte att han gör som han gör när han blir stressad just för att försämra läkningsprocessen på den skadade senan... Detta beteende har ju också eskalerat totalt sedan han blev skadad som man kanske kan förstå, lite för mycket energi på lite för liten yta och dessutom gå från 100 till 0 på en dag är ju inte alls rätvist mot en häst som älskar att arbeta. Men idag var han lugn, faktiskt jättelugn! Hoppas verkligen att det håller i sig :)
 
Oj vad långt detta blev, får hoppas ni orkade er igenom allt! Annars kommer här en bild på en helt fantastiskt vacker liten 2 åring, om han bara visste hur glad hans matte är att hon äger honom!
 


Glad bebis!




 


Design av Nora Bååth | Tjäna pengar på din blogg | >