Fina Sulan.




Sulan hade jag hemma och hjälpte hennes ägare lite. En riktigt fin liten häst!
Älskar denna bilden på oss :)


Gårdagen.




Jag hann inte riktigt blogga om gårdagen..
Men hann både med träning, shopping och allt stallrelaterat jag skulle göra.
Träningen jag skulle hålla i blev dock ridning för mig, men jag gillar verkligen den hästen. Borde finnas fler sådanna hästar, så trivdes ganska bra uppe på ryggen på henne! Eller faktiskt väldigt bra. Tycker om hästar som gör det man ber dom om, men ändå inte helt gratis. Du måste göra rätt för att det ska bli rätt, som sagt, fler ryttare hade gärna fått skaffa sig sådanna.
Jag åkte sen och hämtade min buse, och han var lite busig idag också. Trodde han skulle vara trött men nej då..
Tycker inte om när han vänder energin mot mig och sticker upp. Då blir jag faktiskt riktigt förbannad på honom om jag skall vara helt ärlig..
Men men vi packade in honom i transporten och sen blev det lite löshoppning. Han busade mest bort det, men det var ju lite tanken så..
Sen åkte jag och snälla Anna hem med honom och lät honom stå kvar i transporten och äta lite mat, medans vi fixade allting annat. Inte fören Ingemar kom och skulle träna honom för hand tog vi ut honom igen.
Jösses vad stolt matte var då. Han skötte sig riktigt bra, lite smågnabb någon gång. Men travade på precis så man vill att dom ska göra jämte I. Riktigt bra! Kan vara för att han faktiskt var lite trött.. Äntligen!
Vilket fall så bestämde jag mig för att låta han vila imorgon. Han kommer dock få stå ut med mig på kvällen ändå, när det är tvättdags och liknande. Han ska skina imorgon!


Lawish.




Måste bara visa några bilder på fina Lawish och mig.


Shopping




Fick bli lite shopping idag.. Insåg igår att mina gamla tävlingsschabrak antingen hade gula fläckar eller hade krympt lite fint i tvätten. Sen har jag ju mitt benvita Eskadron, men den har rosa passpoal... Han skulle ju bli mobbad! Så passade på att köpa mitt Schockemöhle champion schabrak som jag gått och längtat efter. Myone har precis börjat sälja schockemöhle så dom hade lite rabatt, tack och ta emot!


Min pärla.




Förstår ni varför jag inte hann mer än fem minuter från honom när jag varit och kikat på honom första gången, innan jag bestämde mig för att vända och säga att jag ville ha honom?! :)


Börjar bli nervös nu..




Det börjar dra ihop sig nu.. Bara två dagar till på mig innan det är dags för Dinos treårstest (om någon skulle ha missat;)) och jag är jätte nervös. Är aldrig det när jag ska tävla mer än taggad-nervös, denna gången har jag verkligen inte en aning hur det kommer sluta..
Så näst sista dagen och idag ska han löshoppas, dock bara pytte hinder så han känner att han är bäst och klarar allt ungefär. Ska hinna med lite träningar också.Dessutom kommer Ingermar och tränar honom för hand en sista gång. Hoppas han lärde sig något igår då.. Återstår att se ;)


Hemma..




Landat hemma i soffan igen. Verkligen haft fullt upp hela dagen. Men hunnit med allt jag skulle iaf, och en timmes sömn då jag sov väldigt dåligt inatt.Trodde denna natten skulle vara en sådandär ta igen natt, att jag skulle somna av ren utmattning. Men blev inte så.. Denna dagen har varit lite kämpig faktiskt. Men snart blir det sängen..
Efter gårdagen kände jag att jag behövde gör något nytt med Dino. Vi tränade mycket Horsemanship när han var yngre. Men inte blvit så senaste året.Kände att det var dags att börja igen. Fixade en rundkorall inne i ridhuset då det gör det mycket enklare får både mig och hästen. Sen ställde jag mig i mitten och jagade igång honom, visade att han skulle byta varv när jag bara tog ett steg fram och när jag backade av skulle han stanna och helst vända sig åt mig.. sen väntade jag ut honom.. Ända tills han hela tiden hade uppmärksamheten på mig och kom fram och sänkte huvudet. Då fick han faktislt lite godis.. Sen började vi springa, stanna, vända och backa.. Ibland tappade han koncentrationen och då jagade jag iväg honom igen. Precis som en flockledare hade gjort mot honom.
Tillslut förstod han vad jag menade och det räckte att jag stannade till så kom han inspringade mot mig.
Vi höll inte på så länge utan bara tills jag tyckte han skötte sig..
Imorgon är det dags för löshoppning. Mycket för honom nu, men bara några dagar kvar. Klockan 11, som nummer ett startar vi på tisdag. Håll tummarna då!


Träns träning.




Såhär började Dino tränas redan vid ca 8 månaders ålder. Använde aldrig bettet, tanken med det är mest att dom ska vänja sig vid att ta av och på. Men också att ha något i munnen, och att det inte är något obehagligt. Jag har ofta problem med 2,5-3 åringar som jag rider in idag att man har svårt att hitta något bra mellanting med bettet. Antingen vill dom knappt ha det i munnen vilket gör att dom för en väldigt oärlig framåtbjudning, eller så ligger dom på så att någon form av ridning och riktig form kommer inte på frågan. Här får dom också problem med en ärlig framåtbjudning. Även om dom kanske springer framåt så är det ju mer för att springa ifrån arbetet..
Vilket fall, Dino började jag alltså såhär med. Ändra fram till han var ca två år. Då ledde jag honom med kedjan i bettet och tömkörde lite och liknande.
Även om han inte är hundra bra i sin form jämt och ständigt så har han haft betydligt lättare för sig. Han tar tag i bettet riktigt bra och släpper det endast om han blir osäker på vad han ska göra, eller väldigt trött. Då smackar man oftast en gång och då vet han vad som gäller.
Givetvis kan jag inte besvia att det är bett och tränsträningen som hjälp men jag är övertygad om att den har underlättat för oss båda.
Tränsa är dessutom betydigt lättare på honom än många andra hästar. Vilket underlättar något extremt för mig som är så liten :)


Tidig morgon..




Jag har stallet på morgonen idag så är uppe i tid iallafall. Lär ha fullt upp idag också..
Ska försöka uppdatera under dagen och ta lite kort, men vi får se hur detta går.
Får se hur Dino känner sig i kroppen idag, antingen blir det att träna för hand eller så blir det lite tömkörning ute i paddocken. Det lär han behöva efter gårdagens bus på utebanan!
Ska även åka och ha träning för samma ekipage som igår och sen ska jag försöka hinna till ett kalas och ev klämma in lite träning mellan det. Min rehab träning ligger på is lite inför smärtrehabprogrammet jag ska gå. Håller mest igång rörlighet och muskler med lite cykel och liknande.


Det värsta som kunde hända..




Tänkte berätta om en sak som jag råkade ut för, för snart 3 år sen...
Jag satt nämligen och läste lite i min gamla blogg, där skrev jag bara några dagar innan dendär dumma dagen.. Jag var så lycklig för att jag hade varit hemma och hämtat med mig Goodie ner till skåne, till Sandra och Andreas. Planen var ju givetvis minst ett års jobb och träning. Nu hade jag bestämt mig för att verkligen satsa på det jag älskar mest av allt i hela världen.
Jag gråter när jag tänker tillbaka på hur jag kände att jag hittat rätt i mitt liv. Jag stod på en fantastisk gård, omgiven med fantastiska hästar och möjligheter.. Ja helt galna möjligheter för mig med träning och massa ridning. Jag kände ett visst lugn inom mig att visste att detta är det jag kommer göra resten av mitt liv, på ett eller annat sätt.
Det jag inte visste då var att allting skulle ta en total omvändning..
På förmiddagen hade jag suttit på en ny tysk unghäst som precis kommit till stallet med lastbil. Andreas och Johan hade köpt den ihop (som dom brukar göra) och visste inte ens om den var inriden. Jag skulle visa den för Johan och var givetvis väldigt nervös. Men allt gick bra, hästen och jag gjorde det den skulle så att säga..
Med den ridningen i ryggen sätter jag mig upp på min och ska träna det jag och Andreas tränat på dagen innan. Ökad galopp på långsidan - samla och tänka en kvarts piruett genom hörnet för att få honom att kvickna till. Goodie tog inte mina hjälper som jag ville riktigt och jag tänker inte på vad jag gör, en ponnyspark i sidorna (så som man gjort på unghästen när han inte förstod..visa tydligare..) och han blev lika sur tillbaka givetvis. När jag börjar återfå balansen kommer ju väggen och med en tvärvändning bestämmer jag mig för att glida av. Sagt och gjort!
Kommer fortfarande ihåg hur benet bara vek sig och hur jag kände när det gick av.. Foten då, knäet kommer jag inte ens ihåg något av.
Lugnet infann sig hos mig, jag kommer ihåg att vi låg och skratta åt min lugna avsittning och någon spark Sandra en gång i tiden fått. Vi pratade om fotboll och i efterhand förstod jag varför.. Mitt ben var nästan det dubbla i storlek runt knäet. Givetvis sa ingen till mig då jag bara klagade på min fot, och att jag ville att dom skulle dra av mig stövlarna. Ambulansmännen fick minsann inte förstöra dom.
Är ni känsliga så sluta läs!
Men min fotled låg i stortsett uppepå foten, och alla som rider vet att i ridstövlar är det lite trångt så att säga...
Ambulansen kom och jag hade fortfarande inte förstått vad det hela innebar för mig. Jo jag visste att foten var bruten och så men inte att jag skulle sitta här snart tre år efter och komma ihåg den fruktansvärt onödiga händelsen som onödig, utan mer att jag hade kunnat skratta åt den. Men jag kan tyvär inte riktigt göra det än..
Givetvis klippte dom upp både stövlar och mina nya fina ridbyxor jag precis fått av sandra. Gissa om jag var sur?!
Ambulansmännen körde mig till Lund (tackar gud för det kan jag säga) där fick jag vänta på att komma in och träffa läkare en stund då det var helt överfullt överallt. Jag klarade mig gott och väl på alla fantastiska mediciner jag fått ändå.. Så jag var nöjd!
Försökte tillochmed ragga upp ett par poliser kommer jag ihåg, dom var där med någon dom gripit som skadat sig litegrann. Ville nämligen åka ambulans och polisbil samma dag förklarade jag för dom, hur coolt var inte det?
Tur att jag inte tar för seriöst på livet hela tiden...
När jag fick komma in och träffa läkare fick jag min första hint om att det kanske inte var så bra som jag hade trott. När han började tömma mitt knä och fråga om jag hade ont där.. "njaee inte så värst.. foten gör lite ont.. tror jag.." jaja vilket fall, fick komma in på röntgen och i väntan på den pratade jag även med mamma och pappa minns jag. Jag minns att mamma sa till mig att jag skulle åka hem och grejer, nej nej jag skulle vara tillbaka och jobba på måndag igen.. Med eller utan gips och kryckona då. Det går faktiskt att göra sådant med kryckor och bruten fot, tro mig, det går!
Efter att jag lades in och hade fått sova några timmar fick jag lite mer insikt. Det kom in en doktor som "ville prata med mig i enrum" och berättade att mitt knä var krossat, och dom visste inte hur bra jag skulle bli. Jag minns att jag bröt ihop totalt och sa att ingen rör mig innan ni säger att jag kan gå och rida igen!
Efter någon dag kom David Roberts in till mig och berättade att han skulle operera mig. Han sa att problem kommer jag få, mer eller mindre, men gå och sitta lite på hästar och så, det skulle jag klara.
Några dagar efter när David äntligen hade tid att operera mig (stackarn hade opererat flera timmar i sträck) och mitt uppvak var något jag inte unnar ens min värsta fiende.
Smärtan jag hade i mitt ben var det värsta jag någonsin upplevt. Jag kommer ihåg att jag tyckte att jag ville att någon skulle göra mig medvetslös eller söva mig så jag slapp uppleva det hela. Jag minns också att dom var tre stycken plus pappa som höll i mig första gången jag skulle försöka röra benet och sätta mig upp. Det hatet jag kände mot den sjukgymnasten har jag heller aldrig upplevt, varken före eller efter! (att tillägga var att hon egentligen var supergo!)
Dock fick jag sen veta att typen av operationen jag gjort var en av dom mest smärtsamma just någon dag eller några dagra efter. Då dom gick in med bencement och pressade upp hela knäleden till där den skulle vara. Inte nog med att dom borrade ett jättehål i mitt underben då, trycket som blir inne i benet och i leden ska vara något bland det värsta man kan uppleva. Men som sagt en kort tid bara!
När jag äntligen fick åka hem kom allting mer och mer ifatt mig och jag visste att jag måste göra något med min älskade häst.
Flytten hem till Borås och skadan skulle göra att jag tillochmed skulle behöva hjälp att ta hand om honom då jag mestadels satt i rullstol längre stunder. Kryckorna var endast hemma i huset.
Trots att hela mitt hjärta sa nej, sålde jag min fina Goodie. Till världens bästa Jenny, som har honom än! Om jag ska vara helt ärlig går det inte en enda dag utan att jag ångrar mig men jag vet att det var rätt!
När Goodie var såld köpte jag mig ett litet föl, jag hade haft dessa planer i många år. Men nu skulle jag ha tiden för det. Dessutom visste jag ju inte när jag skulle bli såpass bra att jag skulle få rida igen. Målet var innan året var slut. 30 December satt jag på häst och travade igen! Jag var så lycklig!
Men såhär lätt skulle det givetvis inte vara..
14 månader pågick min rehabilitering, jag blev bättre, med mycket blod, svett och tårar.. Men jag blev bättre. Jag tränade upp min rörlighet helt i knäet vilket var för läkarna obegripligt.
Sen började jag jobba och då gick det bara utför...
Sen september 2010 har jag nu haft svårt att sova, och det har gått från att ha en till två dagar av en-två timmars sömn till att ha det så 4-5 veckor i sträck. Av ren utmattning somnar jag tillslut ändå.. Men värken gör sig alltid påmind! Känslan att sätta sig i bilen vissa dagar och gråta för att jag inte klarar av att koppla, känslan att känna att jag inte kan gå ut på promenader för jag vet att efteråt kommer jag ha flera veckors problem med värken, känslan att känna att jag inte kan följa med mina kompisar ut på krogen för jag vet att mycket folk och dans gör att jag får tänka om flera dagar efter, eller varje gång det är väderomslag eller minusgrader får jag sådan värk så jag helst av allt ligger hemma i badkaret hela dagen. Kan rabbla hur mycket som helst men det tjänar ingenting till ändå.
Det jag vill komma fram till är att trots allt slit och det jag faktiskt genomlidit (ja jag vet att allt kan vara värre, tro mig jag vet!) så skulle jag ändå inte valt bort det. Jag har min Dino nu, jag är i mitt liv här där jag är nu pga skadan. Jag älskar människorna i min närhet som står ut med mig och mitt dumma knä,och människorna jag träffat pga det och jag älskar känslan att sätta mig på Dinos rygg och känna att allting är värt det, bara jag får några minuter på hans rygg ibland. Det värsta som kunde hända, blev det bästa som kunde hända...



Fy vilken dag.




Allt har verkligen gått i ett idag!
Det började med att hovslagarn var sen, så han knappt vara med något alls. Men när jag kom tillbaka till stallet såg jag att han hade gjort ett väldigt bra jobb. Är lite orolig över att två söm sitter lite högt upp bara, men det märktes inget når jag red iaf..
Var ju också på detdär mötet som gick väldigt bra, vilken nytändning. Nu kan jag nog 10 månader till.. minst!
Jag fick ett litet avhopp vad det gällde hästskötaren dock och gjorde mig klar för ridning hemma. Men tillslut ringde Anna mig och ställde upp i sista sekund, tack igen!
Inne i ridhuset skötte han sig först ganska bra. Stefan Jansson hade träningar, så tog det lite lugnt till en början.. Han var lite knepig när jag satt upp men kändes fin när jag väl vörjade jobba honom. Fantastiska Dennis som tränade för Stefan sa att han kika på mig mer än Dennis, och där satt han och svettades liksom haha så snäll är han :)
När ridlektionerna började bestämde jag mig för att byta ridhus. Ja, det var inte det lättaste. Fullt överallt, så tillslut blev det paddocken.. Big mistake. Där blev vi kvar, en uterittgrupp red förbi, galoppbanan tränade någon på och ja det var full rulle! Jag hade bara tänkt ta lite vänstergalopp som jag inte hade hunnit i ridhuset. Det blev lite mer än så, men tillslut tyckte jag han tröttnade på att springa runt och hingsta sig så då lät jag honom vara. Kan vara en aning mör i kroppen imorgon!
Min träning nu på kvällen gick bra med, red dock hela passet själv då ägaren ville det. Supermysig häst, det har nog bara blivit lite fel hos någon förr i tiden om man säger så. Men jag trivdes verkligen på ryggen på detta sto.Som sagt nu kom jag precis hem och lär göra lite mat för jag håller på att avlida lite..


Sådan far, sådan son?




Lika som bär?
Nu är ju Dino inte så mycket mer än runt 8 månader på kortet men ändå.. Hans far är hans idol ;)


Bra planerat Jenny..




Min dag består av hovis som kommer och gör sista finputsningen innan treårstestet. Ska be honom verka ner ena bakbenets innersida då han har en liten vridning i hasen när han skrittar. Lasse sa att det var så lite så han är förvånad om någon påpekar det, men tydligen är Birgitta väldigt noggrann så det var faktiskt Lasse själv som tyckte att jag skulle göra det..
Efter att hovis varit ute ska jag och min fantastiskt snälla pappa in till stan på ett möte. Om allt går bra och ni fortsätter läsa min blogg kommer ni få reda på mer exakt vad detta handlar om, men tro mig det här är ganska unikt fall.. Jag är ett ganska unikt fall kanske man kan säga.. usch då!
Efter detta ska jag tillbaka till stallet och in till Borås ridhus. Måste uttnyttja mitt anläggningskort. Ifall han inte kvalar så är pengarna inte helt förgäves iaf ;) Nej, men faktiskt så var min tanke att åka in i helgen då förra gången vi var där var lite.. vild...
Så har lyckats få med mig en snäll hästskötare med, nog för att jag kan lasta han själv och så.. Men alltid skönt att ha någon med sig!
När Dino sen är hemma blir det att packa ihop ridkläderna och dra iväg på träning. Har en intensiv helg med en elev om vädret tillåter. Och idag tänkte jag faktiskt prova hästen en stund. Alltid bra tycker jag, både jag och ryttaren får en helt annan förståelse då. Supergo dam är det förövrigt, ryttaren alltså ;) Ja hästen med, en riktig pärla.
Sen är ju frågan om jag ev hinner hem till tvätttiden jag bokat. Jaja det blir ett senare problem det!


Liten miss..




Fantastiska hästen Sezuan har tydligen fått en "ny" pappa. Ingen lär väl ha missat detta nu nästan?
Jag förstår inte grejen? Är hästen annorlunda nu för att han har en annan pappa? Han rör ju sig lika fantastiskt för det, och han är ju precis lika godkänd?! Trots sina förändringar på röntgen och grejer.
Emma, jag är fruktansvärt avundsjuk som får sitta på denna fantastiska häst. Men sen min korta tid i tyskland vet jag ett du är värd det om någon.
Jag förstår heller inte grejen med att alla verkar vara lite besvikna. Ja, Romanov är en fruktansvärt fin hingst. Men det är ju Zack också? Är väl bara roligt att han lämnat en sådan fantastisk avkomma då. Tänk vad många som kommer använda sig av honom nu istället.
Jag ser fortfarande samma fantastiska häst, han hade kunnat ha vad eller vem som helst som pappa!
Visste ni föresten att detta inte är första gången?
Jag vet att det hände här i Sverige för inte alls många år sen.
Hingsten Stonefire 1074 blev godkänd och DNA prov togs, hingsten som var efter Levantos hade helt plötsligt D-day som pappa istället, lite snopet.. Men som sagt, samma fantastiska häst. Han stod i vårat stall när jag tränade för Ingrid. (Det var väl då jag bestämde mig för att jag någon gång skulle äga en hingst) Innan han åkte till Jan som i sin tur sålde honom till USA.


Något annorlunda träning kanske..




Ledsen att kortet är på sidan, men man ser ju vad det föreställer ändå! Jag blev inspirerada
av alla polishästar som var i Borås idag. Elfsborg spelar mot Gais och ja, det va lite småstökigt. Såg iaf 7 pikeer och minst sex hästar. Så jag och Dino kom fram till att blir han en valack och ändå inte lyckas på dressyrbanorna så ska han få bli polishäst. Så vi började träna med en gång..
Okejdå, vi har tränat platspåsar och grejer sen han var liten! Han har alltid varit väldigt trygg i både mig och sig själv så han går faktiskt med på i stort sett allt.. Utom vatten då Sofia ;)


Tips på blank päls.




Eftersom jag fick väldigt mycket kommentarer om att Dino var så fruktansvärt blank och fin på genrepet i Borås så tänkte jag ge er ett litet tips.
Det var nämligen Josefin på Hööks i Borås som berättade för mig när jag kom och skulle köpa B-vitaminer att det finns ett annat mycket bättre alternativ.
Hon förklarade för mig att B-vitamin faktiskt aldrig haft någon dokumenterad effekt att det ska vara bra för pälsen. Däremot foderjäst har det, vilket är mycket ovanligt att folk köper (det går åt en hel del..).
Vilket fall så säljer Mustang en foderjäst för ett helt okej pris som jag tog hem och provade. Hade gett honom det i ca två veckor vid tillfället och det var väldigt tacksamt. Efter en tvätt och en snabbborstning såg han ut såhär:
Att tillägga då är att detta är efter en hel dag då han varit både svettig och lite dammig. Så dendär foderjästen lär jag använda mig av jämt härdanefter.


Snälla pojken.




Såhär få Dino stå och träna ibland.. Två ston varav den ena är vääldigt brunstig och den andra står och smågnäggar precis som hingstarna brukar göra... Dom är kära!
Men det spelar ingen roll, han ska inte bry sig! Att tillägga är att jag skulle ALDRIG göra något sådanthär utan ett spö i handen. För att gå in och bryta när en hingst har bestämt sig för att han ska "prata" med brudarna eller så, kan bli rent livsfarligt. Givetvis är det olika, i olika situationer och med olika hingstar. Men dom är absolut inga djur man provar och ser hur det går, utan att som sagt ha någon form av skydd. Har varit med om hingstar som gått till attack i dessa lägen. Då är hjälmen och spöet en billig livförsäkrning.


BR Lindor.




Provade mina nya BR lindor som jag fick hem häromdagen. Jättebesviken!
Dock har jag ett par andra som ser loggan ser ut som dom brukar göra och dom är jag mycket mer nöjd med. Så ser ni dessa lindor och funderar på att köpa så kan ni ju ha i bakhuvudet att det är sådanna lindor som krullar ihop sig när man drar åt dom. Jätteirriterande!
Men som sagt, dom andra lindorna med vanliga loggan är mycket bättre!


Som jag har längtat.




Alltså jag älskar att sitta på denna ryggen!
Äntligen fick jag rida igen, och Dino började ladda redan när jag satte mig och skulle linda. Han tyckte jag var jättelångsam. Sen sprang han i stort sett in med mig i ridhuset.
Så satt jag upp och red med en gång lite skritt-halt för att få honom att lyssna och inte sätta av i trav direkt, han brukar nämligen göra det..
Efter en stund förstod han att det inte lönade sig och var sådär fin som bara han kan va...
Det blev en del trav och övergångar där han ska vara kvar och vänta och sen igång direkt igen. Igångsättningarna är aldrig några problem om man säger så...
Gjorde några fattningar på långsidorna, vilket brukar vara lite svårare för dom. Dino busade dock bort dom ett par gånger så sa till han ordentligt en gång och då brallade han som en galning. Uppe på ryggen satt jag dock mest och log, han tar så stora språng så det är inga svårigheter att sitta kvar i domdär ändå. Toto då!
Efter passet hoppade jag som vanligt av med ett leende på läpparna. Jag avgudar dendär hästen alltså!


Tips på bloggar.




Eftersom alla andra bloggar skriver om samma stora bloggar som dom tipsar om tänker jag rekomendera dom lite mindre.
Rebecka, som jag faktiskt känner, har två shettisar och en islandshäst. I denna bloggen kan man mestadels följa hennes träning med hennes fantiska shettisar mamma Moa och sonen Tappi.
Inte nog med att ponnysarna är väldigt fräcka individer så är dom så fruktansvärt välarbetade. Jag vet, jag har ridit dom båda!
Känslan man får på dessa ponnys är bättre än många dressyrhästar jag suttit på i mitt liv. Det är ett par stycken ska ni veta! Att tillägga då är att Rebecka själv inte kan rida dom, utan detta jobbar hon fram med körning och tömkörning, vilket hon är superduktig på. Vilken fingertoppskänsla man måste ha, lite avundsjuk på henne där!
Vilket fall så älskar jag att bloggen handlar om andra saker än det alla andra skriver om, och man kan lära sig av hennes visa ord ;)


Design av Nora Bååth | Tjäna pengar på din blogg | >