Det värsta som kunde hända..




Tänkte berätta om en sak som jag råkade ut för, för snart 3 år sen...
Jag satt nämligen och läste lite i min gamla blogg, där skrev jag bara några dagar innan dendär dumma dagen.. Jag var så lycklig för att jag hade varit hemma och hämtat med mig Goodie ner till skåne, till Sandra och Andreas. Planen var ju givetvis minst ett års jobb och träning. Nu hade jag bestämt mig för att verkligen satsa på det jag älskar mest av allt i hela världen.
Jag gråter när jag tänker tillbaka på hur jag kände att jag hittat rätt i mitt liv. Jag stod på en fantastisk gård, omgiven med fantastiska hästar och möjligheter.. Ja helt galna möjligheter för mig med träning och massa ridning. Jag kände ett visst lugn inom mig att visste att detta är det jag kommer göra resten av mitt liv, på ett eller annat sätt.
Det jag inte visste då var att allting skulle ta en total omvändning..
På förmiddagen hade jag suttit på en ny tysk unghäst som precis kommit till stallet med lastbil. Andreas och Johan hade köpt den ihop (som dom brukar göra) och visste inte ens om den var inriden. Jag skulle visa den för Johan och var givetvis väldigt nervös. Men allt gick bra, hästen och jag gjorde det den skulle så att säga..
Med den ridningen i ryggen sätter jag mig upp på min och ska träna det jag och Andreas tränat på dagen innan. Ökad galopp på långsidan - samla och tänka en kvarts piruett genom hörnet för att få honom att kvickna till. Goodie tog inte mina hjälper som jag ville riktigt och jag tänker inte på vad jag gör, en ponnyspark i sidorna (så som man gjort på unghästen när han inte förstod..visa tydligare..) och han blev lika sur tillbaka givetvis. När jag börjar återfå balansen kommer ju väggen och med en tvärvändning bestämmer jag mig för att glida av. Sagt och gjort!
Kommer fortfarande ihåg hur benet bara vek sig och hur jag kände när det gick av.. Foten då, knäet kommer jag inte ens ihåg något av.
Lugnet infann sig hos mig, jag kommer ihåg att vi låg och skratta åt min lugna avsittning och någon spark Sandra en gång i tiden fått. Vi pratade om fotboll och i efterhand förstod jag varför.. Mitt ben var nästan det dubbla i storlek runt knäet. Givetvis sa ingen till mig då jag bara klagade på min fot, och att jag ville att dom skulle dra av mig stövlarna. Ambulansmännen fick minsann inte förstöra dom.
Är ni känsliga så sluta läs!
Men min fotled låg i stortsett uppepå foten, och alla som rider vet att i ridstövlar är det lite trångt så att säga...
Ambulansen kom och jag hade fortfarande inte förstått vad det hela innebar för mig. Jo jag visste att foten var bruten och så men inte att jag skulle sitta här snart tre år efter och komma ihåg den fruktansvärt onödiga händelsen som onödig, utan mer att jag hade kunnat skratta åt den. Men jag kan tyvär inte riktigt göra det än..
Givetvis klippte dom upp både stövlar och mina nya fina ridbyxor jag precis fått av sandra. Gissa om jag var sur?!
Ambulansmännen körde mig till Lund (tackar gud för det kan jag säga) där fick jag vänta på att komma in och träffa läkare en stund då det var helt överfullt överallt. Jag klarade mig gott och väl på alla fantastiska mediciner jag fått ändå.. Så jag var nöjd!
Försökte tillochmed ragga upp ett par poliser kommer jag ihåg, dom var där med någon dom gripit som skadat sig litegrann. Ville nämligen åka ambulans och polisbil samma dag förklarade jag för dom, hur coolt var inte det?
Tur att jag inte tar för seriöst på livet hela tiden...
När jag fick komma in och träffa läkare fick jag min första hint om att det kanske inte var så bra som jag hade trott. När han började tömma mitt knä och fråga om jag hade ont där.. "njaee inte så värst.. foten gör lite ont.. tror jag.." jaja vilket fall, fick komma in på röntgen och i väntan på den pratade jag även med mamma och pappa minns jag. Jag minns att mamma sa till mig att jag skulle åka hem och grejer, nej nej jag skulle vara tillbaka och jobba på måndag igen.. Med eller utan gips och kryckona då. Det går faktiskt att göra sådant med kryckor och bruten fot, tro mig, det går!
Efter att jag lades in och hade fått sova några timmar fick jag lite mer insikt. Det kom in en doktor som "ville prata med mig i enrum" och berättade att mitt knä var krossat, och dom visste inte hur bra jag skulle bli. Jag minns att jag bröt ihop totalt och sa att ingen rör mig innan ni säger att jag kan gå och rida igen!
Efter någon dag kom David Roberts in till mig och berättade att han skulle operera mig. Han sa att problem kommer jag få, mer eller mindre, men gå och sitta lite på hästar och så, det skulle jag klara.
Några dagar efter när David äntligen hade tid att operera mig (stackarn hade opererat flera timmar i sträck) och mitt uppvak var något jag inte unnar ens min värsta fiende.
Smärtan jag hade i mitt ben var det värsta jag någonsin upplevt. Jag kommer ihåg att jag tyckte att jag ville att någon skulle göra mig medvetslös eller söva mig så jag slapp uppleva det hela. Jag minns också att dom var tre stycken plus pappa som höll i mig första gången jag skulle försöka röra benet och sätta mig upp. Det hatet jag kände mot den sjukgymnasten har jag heller aldrig upplevt, varken före eller efter! (att tillägga var att hon egentligen var supergo!)
Dock fick jag sen veta att typen av operationen jag gjort var en av dom mest smärtsamma just någon dag eller några dagra efter. Då dom gick in med bencement och pressade upp hela knäleden till där den skulle vara. Inte nog med att dom borrade ett jättehål i mitt underben då, trycket som blir inne i benet och i leden ska vara något bland det värsta man kan uppleva. Men som sagt en kort tid bara!
När jag äntligen fick åka hem kom allting mer och mer ifatt mig och jag visste att jag måste göra något med min älskade häst.
Flytten hem till Borås och skadan skulle göra att jag tillochmed skulle behöva hjälp att ta hand om honom då jag mestadels satt i rullstol längre stunder. Kryckorna var endast hemma i huset.
Trots att hela mitt hjärta sa nej, sålde jag min fina Goodie. Till världens bästa Jenny, som har honom än! Om jag ska vara helt ärlig går det inte en enda dag utan att jag ångrar mig men jag vet att det var rätt!
När Goodie var såld köpte jag mig ett litet föl, jag hade haft dessa planer i många år. Men nu skulle jag ha tiden för det. Dessutom visste jag ju inte när jag skulle bli såpass bra att jag skulle få rida igen. Målet var innan året var slut. 30 December satt jag på häst och travade igen! Jag var så lycklig!
Men såhär lätt skulle det givetvis inte vara..
14 månader pågick min rehabilitering, jag blev bättre, med mycket blod, svett och tårar.. Men jag blev bättre. Jag tränade upp min rörlighet helt i knäet vilket var för läkarna obegripligt.
Sen började jag jobba och då gick det bara utför...
Sen september 2010 har jag nu haft svårt att sova, och det har gått från att ha en till två dagar av en-två timmars sömn till att ha det så 4-5 veckor i sträck. Av ren utmattning somnar jag tillslut ändå.. Men värken gör sig alltid påmind! Känslan att sätta sig i bilen vissa dagar och gråta för att jag inte klarar av att koppla, känslan att känna att jag inte kan gå ut på promenader för jag vet att efteråt kommer jag ha flera veckors problem med värken, känslan att känna att jag inte kan följa med mina kompisar ut på krogen för jag vet att mycket folk och dans gör att jag får tänka om flera dagar efter, eller varje gång det är väderomslag eller minusgrader får jag sådan värk så jag helst av allt ligger hemma i badkaret hela dagen. Kan rabbla hur mycket som helst men det tjänar ingenting till ändå.
Det jag vill komma fram till är att trots allt slit och det jag faktiskt genomlidit (ja jag vet att allt kan vara värre, tro mig jag vet!) så skulle jag ändå inte valt bort det. Jag har min Dino nu, jag är i mitt liv här där jag är nu pga skadan. Jag älskar människorna i min närhet som står ut med mig och mitt dumma knä,och människorna jag träffat pga det och jag älskar känslan att sätta mig på Dinos rygg och känna att allting är värt det, bara jag får några minuter på hans rygg ibland. Det värsta som kunde hända, blev det bästa som kunde hända...




Sandra

http://motosidressyr.blogg.se/

Stackars stackars dig! <3







 DITT NAMN


 DIN MAIL


 DIN BLOGG




SPARA?

Tjäna pengar på din blogg
Design av Nora Bååth | Tjäna pengar på din blogg | >