Vi kan gå tillsammans, trots att vi vill åt olika håll..




Hur tänker vi?
Hästmänniskor är verkligen en klass för sig, det vet vi alla vi detta laget. Men jag har så svårt att förstå varför folk inte kan acceptera att vi trots vårat gemensamma intresse kan tycka och tänka olika?!

Jag får många kommentarer när jag säger att jag inte har Dino för att jag vill ha en mysig häst, jag har honom för att han ska bli min framtida tävlingshäst då det är det som jag vill satsa på! Jag älskar givetvis stunderna vi kan mysa och umgås på backen, men jag värderar inte det lika högt som ridningen. Vad är konstigt med det? Det finns ju ingen som kan komma till mig att säga att jag inte älskar min häst pga detta? För tro mig när jag säger att Dino betyder mer för mig än vad han egentligen kanske borde göra. Jag älskar den skitungen mer än något.. Men bara för att min satsning ligger i ridningen, så kan jag inte älska han för att då kan man inte bara sälja dom?
Den dagen jag säljer Dino, kommer jag ångra varje dag i resten av mitt liv.. Precis som jag ångrar att jag sålde Goodie (det kommer jag alltid göra, trots att han har det toppen nu!) men det är en del av det jag måste lära mig att hantera om jag vill satsa påriktigt. Det är bara så det är!
En människa som håller på med NH eller mycket träning på backen skulle förmodligen aldrig ha kvar en häst som hatade tricks, göra som matte säger, komma vid inkallning eller vad som. Men bara för att jag använder  min häst till att träna och tävla så är jag elak och älskar inte min häst? Det är bara så fel.. Kan inte min häst utföra det jag vill och inte mår bra av mina mål då måste jag släppa taget, vilken del eller gren jag än håller på med, hur lite eller mycket jag än älskar min häst så måste jag! Hade jag varitgjord av pengar hade jag haft kvar alla hästar bara för att pussa på ibland men det fungerar inte riktigt så. Det handlar om att vara sann och rättvis mot sig själv och sin häst!
 
Sedan är det så, Dino kommer vara till salu under hela tiden jag har honom. Det menas inte att han kommer va ute på annons, men rätt pris och rätt köpare så säljer jag honom.
Nu ska ni också veta att jag har tackat nej till bud som man egentligen inte ska tacka nej till på en knappt inriden treåring, så som sagt, det är inte första bästa som får köpa honom av mig!
Däremot kommer jag sälja honom på studs om jag märker att vi vill olika i livet. Han kanske tröttnar på dressyr och hellre vill bli hoppehäst? Då är jag rentav elak om jag behåller honom anser jag, ingen av oss skulle bli glada. Det måste ju trots allt vara det det handlar om? Att göra varandra lyckliga, och så länge han är fantastisk (enligt mig) att sitta på så kommer han vara min så länge som jag bara kan ha kvar honom. Jag känner Dino utan och innan, och han känner mig precis lika bra, och ändå slutar jag aldrig förvånas över vilken fin häst jag faktiskt uppfostrat. Han är i stort sett allt det jag letat efter.
Som sagt, att ifrågasätta hurvida en människa kan älska sin häst när den säljer den, är lika korkat som att behålla en häst som du inte funkar ihop med. Vissa måste, för dom har andra ambitioner än vad kanske du har just nu. Likväl som jag har full förståelse för personer som köper sina hästar för att ha en livslång vän och harva i skogen med, borde dessa personer ha förståelse för mig, som faktiskt har höga mål och älskar träningen och tävlingarna. Vi är olika på alla sätt, vi vill olika och så kommer det alltid vara! Men ingen behöver ha rätt eller fel, det går att vara på den ena sidan eller den andra, men också någonstans i mitten... Gör det bästa av era egna situationer istället och låt er inspireras av de människor som vill samma som dig, dom andra kan du inspireras av bara för att dom vill "annorlunda" istället...   



Anna

Helt rätt! Fasen va bra du skriver:)


JennyM

http://jmdressyr.blogg.se

Tack Anna :)


Nina

http://traumerin.blogg.se

Häst, - och hundmänniskor är speciella.. Kan allt, vet bäst..
Hur som helst. Jag läste nån diskussion om det där nån gång, kommer inte ihåg om jag skrev nåt själv. Nån/några tyckte att dom som tävlar, kanske mest på hög nivå, inte bryr sig lika mycket om sina hästar, det viktiga är hur dom presterar. Sen behöver det ju inte alltid vara så. Jag har också hört en privatryttare på ridskolan säga att ska man komma nånstans måste man byta häst vart 4 år. Hur mycket bryr man sig då om hästen tänker jag. Men visst, en del hästar har inte kapacitet för högre klasser. Men det känns ju som att byter man häst hela tiden (några års mellanrum) så är ju tävlandet viktigare än hästen, känner jag.
Sen händer ju saker som gör att man måste sälja sin häst, och det betyder ju inte att den inte betyder mycket för en.
Jag är ingen tävlingsmänniska, men hade jag egen häst skulle jag förmodligen vara mer intresserad av att tävla, men mer för att se hur långt vi kommit tillsammans typ. Jag vill att min häst är min vän, men det betyder ju samtidigt inte att jag inte vill träna och prova olika discipliner.
Man kan säkert träna och tävla och ha roligt på vägen upp i klasserna, och för den skull älska sin häst. Utan att tävlandet betyder mest.







 DITT NAMN


 DIN MAIL


 DIN BLOGG




SPARA?

Tjäna pengar på din blogg
Design av Nora Bååth | Tjäna pengar på din blogg | >