Detdär med att ha ett intresse...




Jag har en hel del vänner som inte är ett dugg intresserade av hästar. Både nära vänner och en hel del mer ytliga (om man får säga så?)
Mina nära vänner har lärt sig att acceptera hur mycket tid det faktiskt tar med att ha häst. Man lägger ju så galet mycket tid i stallet utöver själva ridningen att hade man börjat räkna efter så hade jag nog blivit mörkrädd.
Men varför lägger vi då alla dessa hundratals timmar på att mocka skit, släpa säckar och hö, rengöra grejer, tvätta transporten, springa med vattenhinkar och allt annat som hör till?
 
Jo för att vi verkligen älskar det, jag vågar påstå så mycket som att alla som håller på med hästar har ett väldigt stort intresse. Sen finns det ju dom som har ett mer genuint intresse och verkligen lever för det, sen finns det dom som kanske tar det lite mer som det kommer...
Men alla har ett väldigt stort intresse.
 
Med tanke på all tid som det tar upp så måste man ju verkligen älska det, nästan dumt, mycket!
 
Jag har väldigt många människor runt omkring mig som säger att dom är avundsjuka på att ha ett sådant intresse. Dom har aldrig haft det och vet inte hur det är att verkligen brinna för något. Jag kan inte förstå det för jag har älskar hästar varje dag sen jag har vetat vad det är för djur, men jag kan tänka mig att det måste vara jobbigt att inte ha hittat en sak som man känner att man vill lägga ner tid och energi på. Vad gör man liksom med all fritid?
Jag kan aldrig se mitt liv utan hästarna... Jag vet inte vart jag skulle ta vägen eller vem jag skulle vara utan hästarna. Även om det tar mycket energi och tid så ger det mig dubbelt med energi tillbaka. Jag förstår att folk som inte upplevt detta kan tycka det är tråkigt när dom hör andra prata om det, om det så är ridning, fotboll, tennis eller dataspel (vad vet jag? ;))
Jag kan egentligen inte säga exakt på pricken vad det är som gör just ridningen så speciell för mig. Men förmodligen är det att man helt nekelt inte kan bara hoppa över en dag för att man inte orkar, när man har häst så har man ett stort ansvar. Man vet hur det är att välja bort semestrar och utekvällar, man man vet också hur det är när ens bästa vän kommer gnäggande mot en i hagen och lägger sitt huvud i famnen och somnar..
Det är en väldigt speciell sorts kärlek, den är så ärlig på något sätt. Dom skulle aldrig göra så för att bara vara snälla eller rentav fjäska för att vi ska tycka bättre om dom (eventuellt kanske för en morot ;)) när dom visar att dom tycker om en så gör dom det av hela sitt hjärta..
Sen att två så olika arter kan lära sig att läsa av varandras spårk är också väldigt farcinerade. Jag vet precis vad Dino är på för humör, innan hans ens kommit fram och "sagt hej" till mig i hagen. Han vet lika väl om det ens är någon idé att sticka upp eller busa bara genom en blick. Han lyckas nämligen alltid pricka just dom dagarna då matte är extra kärleksfull och ouppmärksam ;)
 
Jag är väldigt glad och stolt över att ha min häst. Jag tycker att det är en väldigt bra sport, både fysikt och pskykiskt. Givetvis finns det baksidor på allt, men på något vis lyckas vi hästtjejer/hästkillar se förbi detdär så att det trots allt inte existerar något dumt i denna värld. Jag har inte provat på alla sporter men jag vågar nog säga att det är en av världens mest tidskrävande sport. Men den är värd varenda sekund!



Sandra

http://motosidressyr.blogg.se

Jag håller helt med! <3







 DITT NAMN


 DIN MAIL


 DIN BLOGG




SPARA?

Tjäna pengar på din blogg
Design av Nora Bååth | Tjäna pengar på din blogg | >