Sezuan <3 Uno donna unique = Sant!




Jaa, det kan ju inte bli annat än en liten stjärnhäst!
En surrogatmamma är dräktig med deras lilla blivande stjärna. Ganska häftigt faktiskt. Ska bli väldigt kul att se vad detta blir för något som tittar ut om ett antal månader! 


Då var det dags igen..




Eftersom det var ett tag sen jag skadade mig nu så var det dags igen. Tappade ett stryckjärn från strykbrädan med kanten före... frågan är hur det sur ut imorgon om det ser ut såhär efter någon minut bara?! :/


Ryttarticks?!




När jag är riktigt fokuserad så börjar jag grejja med munnen och tungan när jag rider. Kan inte sluta med det!
Finns massvis med bilder det syns på och det ser ju ganska sjukt ut ;)
Men det är då alla som känner mig vet att jag är hundra procent fokuserad, och det är väl iochförsig bra...
Har en annan grej jag börjat göra, det började när jag red in Dino, det är mitt gigantiska leende när jag sitter på mina fina hästs rygg. Man kan inget annat än att le då!
 
 
Leendet tycker jag är ganska lugnt, men detdär med tungan försöker jag faktiskt träna bort ;)

Har ni något ryttarticks?
 


Condamino Humlan.




Hittade massa ovisade bilder på min buse. Om nu undrar varför han är lite djup på visa bilder är det för att han var galet pigg och första gången han gick utomhus i paddock, med helt okända hästar. Dessutom en redigt snygg valack enligt Dino ;)
Såhär hade Dino helst gått, om han hade fått välja.. Typiskt 3års hingst som bestämmer över sin matte, och fått syn på något snyggt ;) (därav den ibland lite väl djupa formen ;))


Fina Sulan.




Denna kommentaren fick jag när jag la upp bilder på Sulan för några dagar sen:
 
Postat av: Lisa

Ja, bilder är alltid roligt! Berätta gärna hur du gjorde för att få henne att sluta bråka i galoppen också. :)

 

 

Sulan hade jag lite från och till faktiskt hos mig. En bestämd dam detta! Hennes ägare hade problem med lite allt möjligt men mest var det galoppen som spökade. Plus att dom som hon var köpt ifrån sa att hon skulle kunna gå upp tillochmed MSV vilket då dessa nya ägare inte alls tyckte. (ganska svårt att tro det med i början..)

Med tanke på hur mycket denna hästen skulle övertalas innan hon skulle göra något så var hon väldigt stel i kroppen. Jag började med att få ner henne i en lång och låg form med ganska mycket tempoväxlingar för att stärka henne och få igenom henne. Till hjälp hade jag gramantygeln som ni ser, den hängde mest men den var väldigt bra att ha ibland, för att hon just behövde bryta sitt mönster.

Efter några dagar insåg både jag och Anna som hjälpte mig massa att hon faktiskt kunde en hel del! Galoppen var dock fortfarande ett stort problem då hon gärna bytte över i korsgalopp så fort det blev jobbigt. Jag jobbade väldigt mycket med den att stärka henne och tvinga in detdär inre bakbenet under henne med hjälp av lite öppnor och liknande.

Största problemet var ju att dom gamla ägarna förmodligen precis lärt henne och byta. Så göra byten var helt förbjudet! Det är ett stort problem när folk ska träna in byten på sina hästar, oftast har dom inte tillräckligt bra galoppkvalité så dom kan ändå inte göra ett rent byte och då är det bättre att vänta. Har du väl börjat lära in fel så är det fruktansvärt svårt att sedan lära in rätt. Sulan tog ju sedan till dom här för att ha ett sätt att istället komma undan när det blev jobbigt, dock som sagt inga rena byten..

Hennes ägare tog sen hjälp av mig en del och både hon och jag var förundrade tror jag över den här lilla hästen, för jösses vad hon kunde om hon ville och orkade. Super trevlig att rida då! Gäller att man ger dom lite tid hästarna, för många gånger är hästarna i klara i huvudet men kroppen kanske är det, eller tvärtom, för dom lite svårare grejerna. Då är det bättre att vänta enligt mig med att utveckla dom och lära in nya saker, tills det befintliga sitter. Vilket alltså hennes nya ägare gjorde, men då hade ju hon redan kommit på hur man skulle göra för att fuska lite ;)

 



....




Har varit hos Dino, gissa vem som försökt få av sig grimman men denna gången inte lyckats!? Den satt mellan öronen nu bara.. Känner mig nöjd nu ;)
Hittade även den andra grimman som jag skrev om, om ni minns? Den var massakrerad! Nertrampad i leran... Jag känner min lillplutt alldeles för väl ibland tror jag. Han tycker nog samma om mig dock.
En sak jag är väldigt glad över nu är att han börjat lugna sig när det kommer till hästarna i hagen jämte. Tror inte så många hade fortsatt sin häst gå så om dom hade sett hur Dino hade varit. Men jag visste att förr eller senare måste han ju bli hungrig och inte orka bry sig, och nu så verkar han ha insett hur mycket gott gräs han faktiskt har. Riktigt skönt! Även här har matte vunnit ;)
Jaja förhoppningsvis kommer hovslagaren nästa vecka och så ska han sättas igång och ridas igen, då kommer han definitivt inte orka bry sig om något annat än mat. Blir nog bra tillslut!


Motionera din unghäst.




Ja, vad kan man egentligen hitta på med sin unga häst, innan själva inridningen?
 
När jag hämta hem Dino som 6 månader gammal fölis, fick jag en plats hos Rebecka att ställa honom. Tur det för där hade jag verkligen jättekul, och det bästa av allt - jag fick nästan alltid sällskap!
Eftersom Rebecka har två inkörda shettisar som hon är ute med tog det bara några dagar innan vi provade för första gången att ha Dino som handhäst bakom vagnen, tillsammans med världens bästa Moa. Moa är en såndär häst som inte reagerar på någonting (om det inte kanske kan gynna henne så att hon skulle slippa jobba en sväng då ;))  det kan dundra förbi både det ena och det andra. Detta gjorde att Dino inte bara fick komma ut och röra på sig, träna upp sin kondition, lära sig vad egen framåtbjudning var, han fick också träna på att se olika ställen och saker som annars är extremt läskiga för många hästar. När han då såg Moa reaktion (ingen alls..) så lärde han sig helt enkelt att det var ganska behagligt att gå utbakom vagnen en tur, inget farligt hände och vi kunde efter några gånger tillochmed trava och galoppera lite.
I början minns jag att vi hade en lång longeringslina och drog med honom, fick snurra den runt något i vagnen för Dino tyckte det var löjligt att han skulle gå om man inte måste. Det tog typ två gånger och sen var det som bortblåst.. 
 
Om man inte då har tillgång till en trygg shettis så kanske man kan ha med dom som handhäst när man rider?! Eller följa med och promenera med någon..
Att tänka på när man ska ha dom som handhäst är ju dock att hästarna funkar väldigt bra ihop, och att den unga hästen inte får vara för busig, dom börjar ju gärna klättra lite på dom och så kanske. Inte helt kul för den som sitter på ;)
 
Jag var dessutom ute mycket och promenerade med Dino själv, vilket också varit lite av en utmaning från början. Men dom är så himla mycket mer lättövertalade när dom är så små, så två tre gånger max så brukade han ha kommit på hur man ska göra och bete sig.
All denhär träning har jag hela tiden gjort med ett enda krav, att han ska ha sin fokus på mig (okej, att han ska gå fram också..) sen kan man lägga till och göra olika öviningar, göra halt, lära dom gångartskomandon och sådant.
Tanken var att Dino skulle lära sig att hålla fokusen på mig, inte gå på mig, stanna när jag gjorde, trava när jag sa till, gå med en armlängds avstånd ungefär för att han inte "ska ta skydd" på mig när det är något som är farligt. Med tanke på att han är hingst så har jag igen detta idag, han testar hemskt gärna gränserna än idag, men när jag blir sur så vet han vad som gäller ;)
 
Jag hittade inga utav alla bilder jag tagit när vi haft Dino bakom vagnen och så, men hittade en så fin bild på Rebeckas blogg som jag "lånade". Detta är dock inte Moa som hon är ute och kör, utan Tappi, men ni som följt med i bloggen känner ju till honom sen innan!


Mission complete




Jenny -Dino 15-14!!


Min nya bästa vän...




Nu ska vildhingsten infångas!


Minna Telde till OS!




Igår blev det klart att Minna Telde tog sista OS platsen i dressyrlaget. Minna och Rose Mathisen har kämpat båda två för denna plats i flera veckor nu. Dom andra som redan varit klara är givetvis Patrik Kittel/ Watermill Scandic, Tinne Vilhelmson-Silfvén/ Don Auriello och sista platsen alltså Minna Telda/ Santana 1111. Rose Mathisen/ Bocelli 1044 är alltså reserver.

Jag blev jätteglad när jag läste detta, absolut inget emot Rose, men jag tycker verkligen om Minna. Gillar hela hennes sätt och ridstil! Hennes fantastiska hingst är också en fröjd för ögat!
Sen att de andra i laget är Patrik och Tinne, ja alltså detta bådar gott tycker jag! Kommer sitta klistrad kan jag säga.


Skitunge!




Min lilla plutt, var uppe och kikade till honom i hagen igårkväll. Fyllde på vatten och så..
Gissa vem som ännu en gång fått av sig grimman!? Åh nu blir det till att inhandla morötter imorgon igen. Dessutom är det lögn att hitta den ute i denna gigantiska hage. Den kommer dock fram snart, mr pille-pojken kommer hitta världens roligaste leksak och då kommer den ligga fint stampad på i leran. Vänta någon dag bara! ;) 
Haha bus-Dino!


Den unga hästen




Jag har fått massa bra tips om vad jag ska blogga om de senaste dagarna.. Så ni kan väl fortsätta fråga, eller tala om helt enkelt vad ni vill läsa om. Jag blir verkligen jätteglad! Man behöver tänka till lite själv ibland ;)
 
Postat av: Ida

Hej Jenny! Tack för en hästig, informativ och ibland lite djupare blogg! Du skriver inspirerande och intressant och delar med dig av dig själv. Jag skulle dock önska mer detaljer kring vardagshanteringen av den unga hästen, alltså det du gör med den när den är åring och framåt. Det kan ibland tyckas att man inte "gör" så mycket med dem när de är små, men någonstans kommer ju denna trygghet och tillit ifrån. T.ex grimma, att ledas, olika kommandon som du använder dig av både från marken och från ryggen, täckesinvänjning etc. Så, hur har DU gjort? Och, till de som väljer att döma: Sköt er själva! 

Här har vi en sådan kommentar, givetvis ska jag skriva massvis med inlägg om hur jag gjort med Dino under hans tid från 6 månader tills där han är idag. Precis som Ida skriver så finns det tonvis med saker man kan göra med hästarna innan själva inridningen. Jag har full förståelse för att alla hästmänniskor inte har tid med sådanna här saker, men jag skriver ändå om hur jag tycker att man borde göra och för mig har jag haft igen allt detta hundra gånger vid själva inridningen.

Tänkte nu sätta mig och skriva ett par inlägg som ska komma upp här framöver. Ni får gärna skriva om det är något speciellt ni funderar över eller så!

Jag vet nu att det också kommer sitta folk som suckar djupt och tänker att hästarna ska få vara unga, dom ska inte utsättas för massa grejer, dom ska gå på lösdrift med jämngamla o.s.v. Men nu är det så att inget av dessa alternativ har min unghäst kunnat göra, och tro det eller ej, men han blev faktiskt en riktig häst ändå!

 



Längtar...




..efter att få sitta på ryggen på min fina, fina Dino-bus. Han ska på uppfostringssommarläger hos matte några veckor ;)


Vildhäst?




Dino har blivit en vildhäst, jag skulle ju upp igår och ta in och torka honom och pyssla lite iallafall... Men nu var det såhär:

Liten Jenny kom till hagen redan innan helt genomblöt eftersom det verkligen vräkte ner.. Sådär lagom glad..
Gick ut i hagen, ropade på en styck Dino som kom springande, yes tänkte jag, han vill in! Eftersom han fått av sig grimman i helgen så fick börja med den (leder han alltid i träns..)
Jo men tjena, kom så långt att den hann till nosen, då bet han tag i den och svingade iväg grimman, varpå vild hingsten ställde sig och slog mot mig för han tyckte matte var super rolig.. "hämta den då morsan"
Efter ca 20 försök med samma utgång så var jag fortfarande bara måttligt road..
Gick och hämtade tränset istället, i hopp om att han biter tag i betet som han brukar.
Jajjemän, det gjorde han, sen att han vägrade släppa det och tog upp huvudet så högt att liten jenny inte nådde är en helt annan sak..
Tillslut tröttnade en viss matte och blev förbannad, med spöet i högsta hugg sprang vi igenom det höga gräset, världens roligaste matte tyckte Dino, förbannade hästjäkel tänkte en annan..
Efter en stund fick jag lite fokus på Dino, inget stegrande mot mig och ingen bakdel som skulle visa att "sådär får man minsann inte göra"..
Då gav en helt dyblöt Jenny upp och vandrade till bilen. En aning sur sådär, och det enda som kom upp i huvudet var "han får väl faktiskt skylla sig själv nu... ja det får han faktiskt eller?!"

Jaja tog nya tag idag, hade lite medhjälpare med mig (tack Sofia ;)) och 1kg morötter. Gissa vem som stod stilla då?! Lite smågnabb blev det dock, men ja som sagt.. Morötter for life!


Dino 1år... Haha




Kikar igenom gamla bilder som Rebecka tog på mig och Dino när han var ca ett år bara. Jag kan inte annat än att sitta och flina lite.. Med risk för att vissa ska bli sura nu, men jäklar vad han såg ut! och JAA jag vet att unghästar gör det. Men man måste väl få skratta lite åt det ändå?
Det gör jag iallafall, jag trodde ju på honom även när han såg.... mindre snygg ut.... så det är ju inte direkt att jag säger att dom inte ska se ut såhär då iallafall ;)
Men som sagt, träningen började tidigt!


Onödigt jobbigt




Sulan, en häst jag hjälpte till med för ett par år sen. Ägaren hade problem med blandannat hennes galopp, så hon var hos mig i perioder för lite träning.
Supertrevlig häst förutom att hon hade ett jäkla temprament ibland! Men när allt gick bra och hon bestämde sig för att samarbeta så var hon verkligen supertrevlig!
Har massvis med bilder på henne men många ser ut som dessa ovan, hon börjar hitta på egna konster när jag ber henne om att fatta rätt galopp eller liknande, snacka om onödigt jobb för hennes del.. Jaja som sagt, när hon sen la av med sina fasoner att hon skulle ifrågasätta mig så gick hon toppen!
Vill ni se fler bilder på henne?:)


Ridsporten är pågång!






<3




 
Dino 2010 (1år)
 
 


Firar treårsdagen med att....?




Nu har jag bestämt mig efter mycket fundering att sätta igång Dino några veckor igen.. Jag tror det skulle göra honom gott faktiskt. Plus att han inte direkt behövde träna ihjäl sig inför treårstestet.. Han är dessutom en sådan häst som tycker det är kul att jobba! Det är inte fy skam att få en sådan känsla på en häst som bara är riden några månader! Dock försöker jag få den känslan på alla jag rider in, det är faktiskt prio ett enlig mig. Allt blir så mycket lättare om hästarna vill jobba för mig.
Jag tror Dino kommer må bra av att bryta mönstret också. Det kan vara så ni nämligen att han blivit lite väl självständig efter att dom andra hästarna kom in i bilden, så nu behöver han påminnas av vem som faktiskt bestämmer... ;)
 
Åh jag hade sett fram emot att rida idag, men Majja har fått en spark på ena bakbenet så blir inget med det. Tycker verkligen om dendär hästen alltså, väldigt tacksam att jag får låna henne!
Får åka till min buse då iallafall och kanske ta in och borsta honom och så.. Det hade väl han mått bra av, om hoven utan sko ser bra ut kanske jag bestämmer mig för att rida med, måste dock hitta en livvakt först isåfall 


Tre års sen idag...




För tre år sedan, den 25 juni 2009, dagen som förändrade mitt liv!
Kommer fortfarande ihåg hur glad jag var redan på morgonen. Jag skulle få rida på min Goodie på eftermiddagen och efter det skulle jag få åka dom få milen till Helsingborg och hälsa på alla mina gamla 3 (företaget) kollegor.
Jag och Anja kämpade på bra i stallet på dagen, serverade hästar och skötte allting runt omkring. Jag hann också med att visa en av Johan Ifversens hästar för ägaren han själv.En nyimporterad stor och skitful(!) fux som förmodligen aldrig hade haft en ryttare på ryggen.Ja och det gick ju sådär alltså... Med den ritten i bakhuvudet sprang jag och gjorde iordning min fina häst och gick upp till ridhuset. Kommer ihåg att det var två av youngrider landslagsryttarna som var där för att träna för Andreas samtidigt som han hjälpte mig lite.
Jag satt och tränade det som jag och Andreas hade tränat på dagen innan, Goodies reaktionsförmåga och explosiviteten i rörelserna. Efter en ökad galopp som skulle bli en samlad galopp inför en piruett genom ett hörn så tyckte Goodie att han kunde slappa till sig lite... Dum som jag var gjorde jag en rejäl "ponnyspark" och sa till honom att ta i lite,, Ja men smart Jenny, sådär behöver du aldrig någonsin göra mot den hästen. Givetvis sa han ifrån och några sekunder senare låg jag där på baken med en jäkla ångest över att någon måste få av mig stövlarna  innan ambulansen kommer och klipper upp dom..
 
 
Det är tur att jag har kunnat ta allt dethär på ett trots allt väldigt lätt sätt! Det har nog hjälpt mig igenom den här skadan. Jag hoppas också det är det som kommer hjälpa mig i resten av mitt liv och hur jag ska lyckas lära mig att leva med denhär kroniska smärtan jag fått.
Jag vet att allting hade kunnat vara värre, jag hade säkert kunnat bryta nacken, eller vad som helst. Men nu var det detta som hände just mig och det har varit nog så mycket ibland ska ni veta. Jag om någon borde ju veta och vara tacksam för att det kunde varit värre liksom, jag har ju två gravt utvecklingsstörda bröder bara. Fast jag tror också att dom i många fall är lyckligare än oss som "förstår" mer. Dom har inte riktigt samma typ av problem som vi har, och jag hoppas av hela mitt hjärta att dom aldrig har eller kommer behöva gå igenom det som jag gjort med den förståelsen som jag har. Jag vet att hade jag behövt gå igenom det dom har, och haft samma "förståelse" som jag har, då hade jag nog varit så långt nere man någonsin kan komma.
Det är den tanken som gjort mig stark, jag ser upp till dom som kan slå bort sina problem och gå vidare, mot strömmen. Jag är lyckligt lottad som har mina två bröder att jämföra mig med ibland, även om man inte ska jämföra sig och tänka för mycket på att det finns andra som har det värre. Men ibland måste man tycka lite synd om sig själv. Annars lyckas man inte ta sig ur detdär igen och komma upp,bli starkare än innan...
 
Jag kommer så väl ihåg dagen så jag skulle göra min andra operation, jag hade läst på och frågat runt lite och sa till min ortoped att jag ville att när han ändå sövde ner mig, hjälpa till och bända loss det sista i mitt knä. Jag hade fortfarande inte fått tillbaka min rörlighet i knäet. Tror vi mätte den till 120 grader. 
Han skrattade och sa "Men snälla Jenny, att du fick tillbaka över 90 grader ska du vara stolt över.."
Ja, månaderna gick och en dag, efter en jäkla massa slit, eller blod svett och väldigt massa tårar, så satt jag där på huk, med benen under mig och min knäled så böjd som den bara kan vara..
Än idag skrattar min ortoped åt mig varje gång han kollar rörligheten i mitt knä. 
Det gör mig så glad, jag kan också klara sådant som ingen tror att jag ska kunna klara. Då ska ni också veta att denna ortoped jag haft är något utav den bästa i hela sverige på just denna typen av extremt komplicerade knäskador. Kanske tillochmed i europa, om man prtara med alla runt omkring ;)
 
Jag vet att jag är stark nog att ta mig tillbaka, jag hade inte räknat med att bli helt bra, men jag hade inte heller räknat med att få dendär kroniska smärtan..
Men det värsta av allt är alla saker runtomkring, som jag verkligen inte hade räknat med, Läkarna här i Borås, försäkringskassna, sjukgymnaster, försäkringsbolag, telefonsamtal, remisser, mediciner, arbetsförmedlingen och mitt i allt dethär ska man orka vara sjuk/skadad?!
Men en sak har jag lärt mig, det finns inget dåligt som inte för något gott med sig... Jag har lärt mig fruktansvärt mycket dom senaste tre åren, om mig själv, om hur vårat samhälle är uppbyggt, om att man måste våga stå på sig och att man aldrig, aldrig någonsin får ge med sig, inga undantag, ALDRIG!
Allting går, bara man ger sig tusan på det!


Design av Nora Bååth | Tjäna pengar på din blogg | >