Dags att piggna till!




Idag är jag riktigt seg faktiskt, dessutom är mitt knä helt paj sen gårdagen så jag får se om det blir någon ridning för mig idag.. Hade hemskt gärna satt mig upp en stund men känns lite onödigt när man inte är helt hundra!
 
Jaja jag ska ta in hästarna och så sedan så jag kommer hinna med lite extra pyssel med Dino iallafall. 
 


När jag var liten...




Jag var inne och läste på min gamla blogg (inatt) och jag blev nästan lite tårögd när jag läser om tiden när jag köpte Dino, innan han kom hem och tiden innan jag startade denna blogg..
 
Tyvärr var min förra blogg en helt annan inrikting på så den var inte lika mycket fokus på häst, men ibland kunde jag inte hålla mig. Att veta då är när den var som störst var inte mina samarbetspartners lika förtjusta över hästinläggen haha, min dåvarande inriktning var nämligen musik, lite smink och liknande. Ni kan då förstå problemet med att det dök upp "Åh min häst är bäst i världen" inlägg där haha. Mitt uteliv och musik och gärna den personliga biten var mycket mer intressant.
 
Men inbland smög det sig in "Åh jag är kär som aldrig förr.." "jag föll plask, bara helt handlöst!" "han är mannen i mitt liv!" 
 
Vad saker och ting har ändrats.. Jag är i stort sett aldrig ute längre, musiksidorna har jag fortfarande tillgång till men absolut ingen kontakt med dom stora bolagen längre (såklart), sminkar mig själv gör jag ju men inte andra och fått/köpt nya produkter har jag inte gjort på över ett år (har en hel del över..) och detdär lite mer privata biten som jag hade svårt att dela med mig av har istället öppnats upp i denna blogg och nu skriver jag faktiskt ibland om saker jag aldrig hade gjort på den gamla bloggen.. Den största skillnaden är nog att jag börjat växa upp, i samband med att jag skaffade lilla Dino bytte mitt liv riktning tror jag.
Eller iallafall strax innan då jag åkte iväg och jobbade för att jag insåg att hästarna var det jag skulle hålla på med, på ett eller annat sätt.
 
Blev tvungen att kopiera inlägget när allt var klart liksom, Dino blev min!


Ska bli mamma!

Ja det är sant faktiskt!
Hoppas verkligen ni fortsätter läsa nu så ni inte svimmar och inte läser klart...
Han heter Condamino humlan och jag väntar att få hem honom december/januari. Fyra ben har han för er som inte förstått det än..


Jag bara smällte när jag såg han, att han sen rör sig som en gud gjorde mig absolut ingeting! Den traven bara längtar jag till att få sitta i. Skritten har han dessutom ärvt av sin pappa som inte är någon mindre än Damino, Bruksprovsvinnare 2009 inte illa? Damino i sin tur är efter den fantastiska Don Romantic!

Condamino är verkligen jätte lik far sin så jag hoppas på en häst som blir minst lika snygg som sin far ;)

För er som då undrar, när man talar om att en häst är "efter" någon då är det samma sak som Pappa! När man talar om att den är "undan" så är det mamman. Liten lathund till er som inte är lika intresserade av hästar...

PS. Ser ni frillan min lilla Condamino har? Riktigt cool är han......DS.
 
 

Haha, att tillägga här var att denna tiden var något utav det värsta jag varit med om i mitt liv. Hela mitt liv vändes uppochned efter ridolyckan (bara några veckor innan detta inlägg skrevs) och ja, jag tror inte någon kunde undgå vad eller vem det var som fick mig att lysa med hela ansiktet igen :)


De var det..




Det blev ingen ridning idag, när jag inte sover och blir såhär matt i kroppen ser jag ingen anledning till att sätta mig på min häst, hur fin han än är. Vi drog fram klippmaskinen istället. Mycket riktigt så var det endast benen som jag kunde klippa för dom är verkligen lurviga haha. Men uppåt benen, bogen och där tog inte maskinen. Han är helt enkelt för korthårig, aldrig varit med om innan..  Men jag misstänkte det. Nu blir det lättare att hålla han ren iaf, plus att jag kan spola av benen och sätta på skydd eller lindor nästan direkt efter. Hopplöst just nu ju! Man borstar bort gäggan men det blir varken rent eller tort. Dessutom så har massvis med hästar börjat få mugg och liknande och det är ju så himla tråkigt. Kan bli långdraget och dessutom leda till andra värre grejer.. Ne nu är min plutt fin om benen. Han stod förövrigt som ett ljus och mumsade morgonhöet i gången när jag höll på. En förutsättning när man klipper benen kanske ;) Men ganska häftigt ändå.. Såndanna saker är han så oerhört okomplicerad med han brukar titta på mig, sucka och se ut som han tänker "jaha säger du det så.. säg till när du är klar.."
 
Jaja det blev iallafall en del gjort denna morgonen. Fortsatt skura hans box som jag verkligen bara inte orkat göra. en nu måste jag ta mig i kragen innan det blir för kallt. Dock gjorde jag ganska mycket idag så inte jättemycket kvar nu!
Ne nu ska jag ta igen några dagars sömn. Hoppas få sova någon timma iaf :)




Frågor och svar




Postat av: Emelie

Du verkar så duktig på att hantera hästar. Därför undrar jag om du har något träningstips på hur jag ska träna bort att min häst alltid drar ut och upp huvudet vid halt? Vi ska snart tävla vår första dressyrtävling och jag vet inte hur jag ska träna bort detta.

 


Tack så hemskt mycket (igen) för din kommentar! :)

Det är jättesvårt att säga vad det beror på att hästen drar upp huvudet i halten. Det kan vara okoncentration eller mest ryttarfel, men jag ger lite olika tips som du kan prova så får du känna efter själv!

Det vanligaste felet vi ryttare gör när det gäller skritt och halter i främst dressyrprogram är att vi slutar rida, vi slappnar av. En halt kräver mer ridning än ibland både trav och galopp! Det kräver ridning hela vägen in i halten... När du ska göra halt så förbered, sätt dig till rätta, börja samla upp traven (eller galoppen/skritten) och tänk kortare steg tills att du ska stanna helt. Detta gör att hästen orkar sätta under sig in i halten och då orkar gå kvar i sin form. Sen håller du om med benen och sätet för att behålla framåtbjudningen även i halten - detta framförallt är väldigt viktigt. Många när dom gör halt sitter bara och gör ingeting, då är det precis som du sitter och åker med i traven - hästen går ur form såklart!

Som sagt, detta är svårt och väldigt vanligt så det kräver en del träning för både dig och din häst! Mycket övergångar, med korta intervaller kan hjälpa dig där. Alltså fram i trav några steg, tillbaka till skritt några steg och fram i trav igen. När ni behärskar det så byt skritten mot halt (jag antar att det är halt från trav i dressyrprogrammet?).

 

Sen har du nästa del (jag skyller sällan på hästarna, men nu kommer jag göra det lite) en häst som förlorar fokus på ryttaren i halten. Min förra Goodie gjorde gärna det! Både jag och min tränare provade allt! Men han ville hemskt gärna se sig om eller allra helst kika sig själv i spegeln vid alla halter, haha självgod kille ;)

I dessa lägen gällde det för mig att verkligen få honom att behålla fokusen på mig, att han bjöd fram i halten. Detta tränade vi genom att bara göra halt någon sekund i början och sedan rida fram, kanske i trav eller gärna galopp direkt efter (då fick han  gärna gå fram ganska mycket i galoppen ;)) bara för att få honom att tänka att halten inte blev vila och tappad fokus utan snart händer det något igen! Detta är ju då inget bra alternativ när man har en häst som sedan inte vill stå still i halten, då skjuter dom gärna iväg när man låter dom gå fram igen..

Känner du trots detta att du inte riktigt får någon kontakt så är det värsta du kan göra att bara hänga fast i tygeln. Egentligen ska du kunna lätta av handen lite och hästen går kvar i form, men detta är ju givetvis svårt och kräver säkerligen mycket träning. Så var istället noga med att inte låta hästen gå ur form i halten, rid in i halten, tänk frammåt även om ni står still - lyssnar din häst inte ändå så lirka ner den aldrig dra och inte såga! Utan lirka ner den lite, såfort den ger efter så lättar du och rider fram igen. Halten ska vara behaglig men ändå ska hästen hålla fokus på dig och vänta på vad som komma skall, förstår du hur jag menar?

Räkna med att detta kommer ta ett tag att rätta till, din häst kommer kanske backa lite och inte förstår vad du menar. Eller inte stanna direkt när du vill o.s.v. Men låt det ta tid, och massvis med beröm när hästen och du gör rätt! Halter är bra mycket svårare att "rida"än vad många tror! Men tro mig det kommer släppa för er, men det krävs mycket av både dig och hästen! Det du ska tänka på när du startar är att aldrig såga ner hästen på tygeln, lirka kan domaren gå med på men såga kommer du få väldigt elaka kommentarer om du gör. Rid in och ta lirkandet som "en sista utväg" iallafall på tävling.

Men för att ge ett tips till, om hästen står rakt och jämnt vid X när du hälsar på domaren så får du i gengäld bättre poäng om den bara går ur form, än om du börjar försöka "rätta till" för mycket och hästen backar eller krånglar för mycket. Går hästen ur form så låtsas som det regnar och lägg till ett leende, det hjälper! Tro mig ;)

Lycka till! Hoppas du fick några tips på hur du kan träna och att det hjälper dig påvägen! :)



Morgonmys.




Idag är det ombytta roller så jag har morgonen och insläpp imorgon. Eftersom jag ska på lite kalas ikväll så blir det så..
Därför ska jag spendera hela morgonen i stallet. Har en del att ta tag i faktiskt! Men rida ska hinnas med iallafall. Nu har han vilat flera dagar så nu borde han fått återhämta sig lite. Är han trött idag med så blir det nog långvila igen. Vi får se.. Fia säger att han är riktigt rastlös i hagen just nu så det lär betyda att han nog har piggnat till sig igen. Han förstör varenda hage just nu så det blir tyvärr paddocken för hans del. Det minskar iochförsig skaderisken för hans del och den paddocken är trots allt större än många fyrkanter som hästar får gå på idag så ja, han kanske inte kan klaga. Nästa alternativ är att ha han inne längre på dagarna och det hade inte kännts bra alls så..
 
Vi får se helt enkelt.. Massa pyssel i stallet idag iallafall! 
 


Kingsland




Fullständigt älskar denhär jackan! Den hade gärna fått komma hem till mig, men samtidigt tycker jag det är löjligt då priset går upp pga märket på armen. Får leta om det finns någon liknande någonstans ;)
Den finns iallafall att köpa här


Nu så...




..Har jag fått sova några timmar och tänker ta mig i kragen. Trots mitt urusla knä just nu och fruktansvärd värk så ska jag köra lite lätt rehab innan jag beger mig till min pärla. Ska fixa lite med honom men också plocka ihop lite grejer som jag inte använder längra och tänkte sälja.
Jag har ju nästan blivit av med allt nu, inte riktigt men mycket iallafall!
 
Min buse ska få en ryktch massa pyssel. Beroende på hur jag känner mig ska han även få testa på en nya sak. Jag ska nämligen nöta den vägen han va så jobbig att gå på i söndags. Mennu ska jag leda honom, i ledtränset givetvis och så får vi se om han helt enkelt ger med sig. Då kan jag ju förhoppningsvis hålla oss undan bilderna mer iallafall. Kanske borde vänta med det tills imorgon dock när det inte kör femton långtradare i timman? Ja vi får se, han ska få plågas..
Haha ne, han tycker det är jättekul att vara ute och gå, så det blir mest jag som plågas då jag har svårt att promenera ;)
 
 


Skitdag!




Jag är verkligen less just nu.. på allt! Allting jag gör känns halvdant pga att jag inte har någon ork i kroppen. Det är ansträngande att lyfta upp armarna för att köra bilen, eller ta mig ur bilen, eller borsta på min vackra häst, trots detta är jag helt förundrad över hur länge kroppen orkar gå utan normalt med sömn. Vart får man resverver från?
 
Samtidigt så känns allting jättebra ibland, men så gör sig allt påminnt, speciellt på kvällar och nätter (när jag skriver detta inlägg) och luften går ur en... Sen går man upp någon gång nästa dag (världens värsta krafftansträngning) så tar man sig i kragen, ser sig själv i spegeln och tänker "du orkar Jenny, kämpa nu.." Så har man en bra dag, man håller en fasad för alla kompisar och på kvällen går luften ur en igen.. och mina vänner har nog svårt att förstå varför inte jag vill gå ut och sådant? Jag vill göra allting, av hela mitt hjärta.. men jag orkar inte! Jag orkar knappt med min häst!
 
Känns som världens värsta i-landsproblem dessutom. Usch Jenny, borde resa till Afrika några veckor och se på riktiga problem!
 


Gör sig bra på bild?




 
Ja, vad ska man säga? Uttråkande matte?


Så kan det gå..




På treårstestet tog Rebecka massvis med fina bilder efter ridprovet (ja under hela testet) som jag bara stör mig något enormt på...
Jag bestämde mig i sista stund att ta Goldmedal tränset som jag egentligen bara har som slit och släng träns. Men pga löshoppningen ville jag inte använda mitt lackade schumacher..
Några bocksprång senare så har det mjuka pannbandet åkt upp och fastnat i pannknoppen! Ser ut som jag satt på pannbandet åt fel håll och det förstör ju hela det fina intrycket som ett svängt pannband ger!
Älskar den sista bilden, om man bortser från pannbandet då ;)


Ledig...




Dino fortsätter sin ledighet även idag..
 
Jag funderar på om det kan vara dags att se över hans träningsupplägg litegrann, jag vill ju inte bli fast i ridhuset med honom.. Men just nu har jag inget val känner jag, rida ut på vägen är så gott som uteslutet efter förra gången! Iallafall när vi är själva, vilket vi i stort sett alltid är tyvärr. I skogen kan vi också glömma är det inte dom hemska köttätarna (älgloppor, vidriga varelser!) så är det älgjakt.
 
Så om någon vill ställa upp som sällskap ute, eller möjligtvis lite resesällskap, då behövs det bara en person som kan öppna och stänga dörren bakom en halvvild unghäst... Haha nedå han är snäll min plutt!
Men någon form av förändring med vårat upplägg behövs just nu iallafall, speciellt med tanke på planerna inför senare i höst/vinter!


Stor och liten?




Allt är ju relativt... :)


Dagen..




Jammis åkte ju igår.. Hans ägare verkade nöjda även fast jag inte tyckte det kändes hundra när jag visade honom. Men många hästar är ju lite "konstiga" just nu då det är den tiden nu. Huvudsaken var  att ägarna känner sig nöjda, för som jag sagt så kan den ponnyn bli riktigt bra :)
Dinos schema eller planering har redan blivit ändrat.. Han får några dagars ledigt sen ska han få åka minst en dag i veckan och träna på galoppbanan. Han behöver få sträcka ut och ridhuset känns som det bromsar honom lite. Speciellt i galoppen då han blir lång, stor och lite långsam. Det ska vi träna bort med en gång eller iaf förbättra :)


Film från träningen




 


Fin present!




Dino (och jag) fick en fin present av våran goa vän Anna igår, jag har tjatat om en ny grimma och hon tyckte att hon kunde köpa en sådan. Så gulligt! Inte för just att jag eller egentligen Dino fick något men för att hon kände att hon ville vara delaktig eller vad man ska säga, tack Anna! Extra tack för att du ställde upp igår (känns så skönt att ha någon ibland där jag bara kan lämna över tyglar, lina och ett spö och inte behöva oroa mig, man blir inte särskilt bortskämd med sådant när man har en vild liten unge ;))
 
Grimman är av märket Schockemöhle och finns på Myone
 


Riktig utvärdering av träningen




När jag vet att jag ska upp på morgonen så sover jag i stort sett ingeting eller ingenting alls. Så natten som var, var ganska körd. Vilket ledde till att jag var helt slut när jag kom hem och nu har jag lyckats sova ca 40 minuster så nu är min kropp pigg igen... Bra jobbat!
 
Men nu har jag tid att skriva ner hur vi tränade och vad som kändes fel o.s.v.
Eftersom detta trots allt är som vår träningsdagbok så känns det viktigt att få fundera litegrann över passen.
 
 
Dino var ju som sagt inte riktigt... alltså jag vet inte hur man ska sätta fingret på det men han var lite loj och tog inte för sig riktigt. Förmodligen pga två dagars ridning och endast några gångers ridning efter nästan tre veckors vila!
Han tog ut sig igår helt enkelt! Men han försökte trots allt och det var ändå ett helt okej pass eller så. Peter var ju nöjd, och jag med men ja..
 
Vi tränade en del på att lugna takten i traven på honom, en "träningstrav". Med tanke på att uppvisningstraven är lättare att få till när han känns bra i "träningstraven". Likadant med formen, en lägre form - vilket gick bra idag.
Vi fick även trava lite bommar, vilket alltid är en kul grej när dressyrtränare lägger in tycker jag. Det borde alla göra, så härdanefter ska jag träna mer bommar med mina elever!
Vi gjorde lite, flytta-för-skänkeln-tänket. Det är ju fortfarande inga skänkelvikningar. Men här fick jag lite nya bra tips att tänka på. Han gjorde även detta som han skulle, men ja, ni vet..
Galoppen fick jag stå en del i lätt sist och få igång han lite för här var han riktigt långsam. Det blir stor och långsamt, inte fyrtaktigt men inte genom hela kroppen liksom. Han orkar inte galoppera om han inte får gå fram ganska mycket och komma igång med maskineriet.
När han började tänka mer själv där så kändes galoppen också helt okej. 
Det blev ett kortare pass än 40 min, men varken jag eller Peter tycker man ska traggla när dom gör det dom ska man inte känns helt med. Jag vill inte köra slut på honom redan så han fick ett kort men bra träningspass idag helt enkelt. Förövrigt skötte han sig faktiskt ganska bra när det kom till det hysteriska gnäggandet. Det var några gånger han höll sig i skinnet när jag red, när Anna däremot skrittade av honom så tog han tillfället i akt. Men som sagt, inget sådantdär hysterisktL! När han är sådan, så är ju jag nöjd haha....
 
 
Förövrigt är det så galet roligt att träna, jag bara tjatar om det men det är så motiverande. Hade helst tränat varje dag!
Håller på att försöka ladda upp en film, den är så lång bara.. Tyvärr hör man knappt vad Peter säger då han har headset. Däremot hör man mig emellanåt, "Braaaa" eller "lägg av" haha. Jaja vi löser det med lite musik istället.. Kommer upp imorgon!


Träningen för Peter.




Måste börja med att skriva att jag älskar att träna för Peter! Han är så duktig och ser precis det jag känner. Däremot tränar jag ju mer för att hålla rätt riktning än att nöta, vilket du gör med en lite äldre häst.
Dino skötte sig bra idag tycker jag men det var inte riktigt detdär lilla extra. Han var loj faktiskt, men det är bra för han behöver aktiveras riktigt. Tråkigt att träningen blev "lidande" men man måste ju lära sig att reda ut det med :) Vi tänker dock väldigt lika jag och Peter och det är så häftigt! Trivs super med honom verkligen. Läntar redan tills nästa träning.
 
Både Dino och jag som ryttare fick väldigt fina ord av honom idag. Trots att det inte var en sådandär toppendag. Men allt bra Peter säger om mig om min häst ger mig Sveriges bredaste leende!
 


Frågor och svar.




Postat av: Linda

Hej Jenny, jag rider en häst som för det mesta har dragit vagn förut. Hon har utvecklats otroligt mycket på kort tid vad gäller ridningen. Hon har blivit riden ytterst lite förut. Saken är att jag har fått henne att börja "gå på tygeln" men hon böjer gärna ner sitt huvud för mycket och nosen pekar för mycket inåt. Jag undrar om du har något tips på hur jag lär henne att få huvudet högre upp och så att jag får nosen mer i en "rak linje" istället för en sned. Svårt att förklara men hoppas du förstår vad jag menar, tack iallafall för en riktigt bra blogg. Har tagit efter många tips, och du har en riktigt fin häst. 
Tack på förhand!

 


Hej Linda, tack själv för din supergoa kommentar! Som vanligt blir jag oerhört glad av att få läsa sådant!

Det är inte helt lätt att skola om en häst som gått mycket framför vagn tidigare, som kanske många tror. Det skiljer ju sig väldigt mycket på sättet att använda deras kropp när det gäller att dra en vagn och att bära upp en ryttare. Men kul att det går så mycket frammåt, roligt att kunna göra båda!

Jag antar att du menar att hon blir för djup? Alltså inte att hon går ställd inåt utan att att nosen är bakom såkallade lodplan, mot bringan och frambenen?

Detta är ju jätte vanligt problem och har att göra med att trots att hon böjer på nacken så jobbar hon inte riktigt med bakkärran så att säga :) Jag skulle vilja tips dig om att få igång bakbenen mer så hon bär upp sig rätt, då kommer även nosen att komma fram och upp litegrann.

Hur gör man då det?

Jag återkommer till det som jag skrivit lite om innan, om du tänker dig en gungbräda. Nu går den ner i marken i framdelen (huvud/hals/bog och frambenen) och sen lättar eller går upp i luften i baken. Tyngden ligger alltså mestadels på hästens framdel. Kanske tillochmed att hon känns lite stark och liksom framtung?

Vippa över dendär gungbrädan, tyngden ska ligga på bakbenen. Alltså gungbrädan ska vara i botten där bak, och framtill ska det kännas lätt.

Detta är ingeting du tränar upp på någon vecka, utan det är långsiktigt stärkande. Sedan är juu hästar inga dumma djur, så kanske det är så att hon bara väntar på att du ska "be" henne att lägga över vikten så kanske hon trots allt klarar det. Men tro mig, elitryttare tränar på detta dagligen så det är inget fel egentligen. Bara lite nötande! :)

 

Tänk dig nu då att du sitter och rider, när du känner att din häst går till denna position, eller bakom lodplan som det heter så gör du en halvhalt och tänker lite uppåt med händerna. Alltså du gör halvhalten uppåt. Du visar då att hästen kan komma upp med huvudet, samtidigt som du gör hästen uppmärksam, vilket då ska göra att hästen sätter under sina bakbenen mer och vippar över dendär gungbrädan helt enkelt! I början kan det vara bra att rida ganska mycket frammåt också i detta, så hon verkligen får igång bakbenen och orkar sätta dom inunder sig. Varje gång du känner att hon går tillbaka till dendär positionen, tänk först lite uppåt, halvhalt och frammåt! Allt ska ske exakt på din hjälp så det gäller att ha henne uppmärksam.

 

Att tänka på när du kommit såhär långt är att förmodligen kommer hon "går ur" form ibland, inte gå på tygeln. Alltså hon blir lite ostadig igen, men det gör ingenting. Det kommer, för varje steg hon tar i rätt form, bli lite lättare att ta flera steg i rätt form. Förstår du hur jag menar? Massvis med tålamod och beröm när hon gör rätt.

Lite extra beröm till dig också om du genom en text lyckas ta åt dig och utföra det jag skriver, för det är inte alltid helt lätt! Fråga gärna mer om du inte förstår eller om jag missuppfatta hur hon går med huvudet. Prova vad du tycker och skriv gärna igen om du vill ha mer tips :) det finns givetvis fler saker man kan göra, och också utveckla!

Lycka till!

 

 
Bakom lodplan                                           I lod
 
 

 

 



Då var det dags.




Upp och hoppa!
 
Nu börjar min dag som är proppad med saker att göra. Måste nog skriva ner allt så jag kommer ihåg, för mitt minne är just nu som en guldfisks...
 
Jammis ska hem idag, det känns lite jobbigt faktiskt. Kul samtidigt för jag hoppas det blir en nystart för han och hans ryttare. Men jag tycker han är en väldigt mysig häst så han hade gärna fått stanna. Som sagt, när jag får göra det jag vill hålla på med så ska jag ha massa små Jammisar!
 
Hans ägare ska iallafall få komma och rida för mig så jag hjälper dom att fortsätta i rätt riktning. Jag tror det kommer bli riktigt bra, jag vet att han kommer bli en kanonponny!
 
Jag ska hämta bil och greja med, eftersom vi ska iväg och träna idag. Jag och Dino.. och det mina vänner, ser jag fram emot! Sedan blir det hem igen för att ta in hästarna (dom få som är kvar) då Fia och Buggen är hos veterinären på återbesök.
 
13.50 är min tid idag, den ska vårdas väl! Önskar jag kunde träna varje dag!
 
Nae, dags att sätta fart nu, vi hörs senare. Kommer upp lite svar på en kommentar lite senasre och så blandannat. Börjar komma in en del sådanna, jättekul! Men kom ihåg att det är mina tips bara, kan vara svårt när man inte sett hästarna/ryttarna och så ibland. Men ni får gärna fråga om ni bara vill ha lite råd, det är kul om man kan hjälpa någon iaf :)
 


Det gäller att se dom ljusa stunderna när dom finns där, rakt framför näsan...nästan..




Jag är så glad över att jag trotsade i stort sett alla och köpte mig en liten fölunge för mer än tre år sen nu.. Jag letade aldrig efter ett sto, nu skulle jag nämligen passa på att förverkliga den dröm jag haft i flera år! En dröm som få visste om, jag vågade ju såklart inte säga något med tanke på om sig och kring sig alla blir när man nämner ordet hingst.
Men jag hade en plan, och en tanke, jag ska inte bli dumdristig men jag måste ju prova. Våga satsa för att kunna vinna.
Jag kommer ihåg det som igår när jag gick in i detta fina lilla stall i Oskarsström, några mil från Halmstad. Bara några dagar innan hade jag fått veta att min Goodie inte skulle få komma dit jag hade hoppats och egentligen så hade jag ju inte så mycket pengar att jag skulle kunna köpa denna fölunge. Vi avbokade visningen men jag bönade och bad att mamma och pappa skulle hjälpa mig så länge, för såld det skulle han bli! Fanns ingen rättvisa att jag skulle ha kvar en tävlingshäst som älskade att träna när jag inte visste om jag någonsin skulle kunna rida igen ens!
Vi bokade om besöket till någon dag efter och när jag klev in i detta stall, träffade denna supergoa uppfödare som gick till boxen längst in och prestenterade mig för en pigg och glad liten hingstunge som direkt var framme och hälsade - jag var fast! Det var bara min häst, det stod bara Jenny på honom. Jag vet att man ofta säger så, eller det känns som alla gör det, men detta var verkligen speciellt! Jag hade egentligen ingen aning om vad jag gjorde, jag har aldrig hållit på med föl! Unghästar och hingstar - javisst! Men föl Jenny, hallå?!
 
Anneli som uppfödaren heter ledde ut Condaminos mamma och efter travade denhär lilla glad ungen, jag tittade på pappa bara och han flinade och nickade lite åt mig. Jag hade inte ens behövt se honom mer..
 
Vi tackade tillslut för oss och jag satte mig i bilen med pappa (eftersom jag då inte kunde köra med kryckor och hela benet inpackat i detta gigantiska packet..) och han skrattade bara. Han sa att han såg på mig direkt att det var redan "kört", så han bad mig ringa mamma. Som tyckte "vad väntar du på?" (tänk att jag har så sjukt stöttande föräldrar?) så vi vände, och tur var väl det. Hade jag väntat hade han förmodligen inte varit min idag. Men vi skrev papper på en gång..
 
Nu var det bara dendär evighetslånga väntan.. Däremot blev alla återbesök i Lund väldigt roliga, för bilresan ner gjorde vi alltid ett stopp hos min fölunge. Min egna..
 
Dagen kom då han skulle hem påriktigt och jag var lyckligast i världen såklart! Resan hade börjat, rehaben hade jag kämpat på med pga en enda sak, om några år ska jag vara så bra att jag kan sitta på denne lilla hingstunges rygg! Dino är det enda jag har att tacka när det kommer till att kämpa vidare. Hade jag inte haft honom hade jag förmodligen inte varit lika "bra" som jag trots allt är idag. Fakta är dock att min rörlighet hade varit väldigt mycket sämre. Tänk er stolsläge, 90 grader är ungefär vad läkarna hade räknat med. Idag är jag överrörlig istället, häftigt!
 
Det gick ett par år och jag har många gånger tvivlat, inte bara på att han är hingst, utan också om han verkligen är så bra som jag tyckte?! Han har bara visat sig vara bättre än jag någonsin kunnat och vågat hoppas på!
Jag älskar att sitta på hans rygg, det känns som att min hästresa började bara för att den skulle ta mig till Dinos rygg. Det är där jag har fått exprimentera lite och få reda på om jag har någon vidare ryttarkänsla. Det kan ju egentligen bara tiden utvisa, men om man ser Dinos framsteg och min känsla så verkar det funka ihop liksom. Vi förstår varandra..
 
Sedan vet man aldrig, han kanske inte kommer upp i klasserna som jag egentligen vill, eller så kanske han gör det så fort att hans matte inte hänger med? Jag vet absolut ingenting, men jag vet att den dagen, då jag och pappa vände tillbaka till Stuteri humlan - så gjorde jag mitt livs bästa beslut!
 
 
Tack Dino för att du hjälper mig i min just nu extremt jobbiga period, att få en ljus vardag. Ett mer "normalt" liv än vad jag hade haft utan dig. Du och givetvis min fina familj och vänner, är enda anledningen/arna till att jag går upp ur sängen på dagarna, trots min kroniska smärta. Tack för att du hjälper mig att tänka "Ta dig i kragen Jenny, det finns dom som har det MYCKET värre än du..".. och vad är egentligen kronisk smärta, sömnlösa nätter, massvis med mediciner, livslångt smärtrehab och lite hälta när man har en vacker häst som kommer i full galopp och gnäggar åt en når man ropar hans namn?
 


Design av Nora Bååth | Tjäna pengar på din blogg | >