Fölträning.




Jag har fått en hel del frågor angående hur man tränar sin unghäst, eller vad jag gjort med Dino och så. Det måste jag verkligen bli bättre på att skriva om, för jag har gjort massvis och en hel del saker har jag verkligen varit så glad över att jag tränat på nu i efterhand. Som jag förmodligen knappt tänker på egentligen..
 
men jag tänkte börja att skriva ett tips om föltiden, då räknar jag från det att jag fick han tills att han var ungefär ett år. Några av grejorna iallafall.
 
Jag började nästan direkt när han kom till mig, alltså strax över att han var 6 månader, med att vänja honom vid alla dessa vardagliga saker som jag visste att jag skulle göra mycket av när han blir äldre. Sådant jag ogillar när mina hästar inte accepterat helt, trots att dom är gamla och vana. Nu menar jag inte bara att stå uppbunden och ledas i grimma och så, för det förutsätter jag att dom lärt sig vid den tidpunkten att man anser dom mogna för att vänjas av.
 
Några exempel, lägga på täcke, sätta på en elastisk täckesgjord (som jag förövrigt gör varje gång jag börjar sadelvänja en häst), linda benen, sätta på och ta av skydd, lyfta hovar o.s.v.
 
När det innefattar saker som ska tas på och dom ska vänjas vid är jag väldigt noga med att alltid göra det när jag är i närheten. Jag skulle tillexempel inte våga släppa ut min 6 månader gamla fölis i hagen, med ett täcke som den har på sig för första gången. Det kanske går jättebra till en början, men sedan kommer det en situation där den inte är bekväm och då sitter detta äckliga, prasselskiten kvar på ryggen! Enda stället där hästarna är riktigt sårbara, är ju trots allt på ryggen.
 
Jag började alltid vänja Dino i gången eller i boxen, och när det kändes bra så fick täcket hänga med ut på promenaderna. Då gjorde jag det också till en vana att ta av och på grejerna före och efter. Han fick lära sig att så still och acceptera även den biten alltså, det var en helt vanlig dag för honom. Så även idag.
 
Nu förutsätter ju detta att man har tid för allt detta, och jag har full förståelse för att inte alla har denna tiden att lägga på sina föl/unghästar och det rör mig inte i ryggen om ni gjort precis tvärt emot mig! Funkar det så är ju det toppen! Jag hade all tid i världen, nyopererad, jätteskadad, sjukskriven och allmänt uttråkad (dessutom hoppade jag fortfarande egentligen på kryckor så fråga mig inte hur jag löste detdär, för det gjorde jag knappt..) men som sagt så har jag full respekt för att alla inte har tid och orken att lägga på alla sina unghästar. Men för er som har det så kan det ju vara något att fundera på iallafall :)
 
Sedan kommer vi till skydd, även detta satte jag på iallafall på frambenen i stort sett varje dag vi tog en promenad. Dino fick vänja sig att jag satt vid benen och grejade, han fick lära sig att stå still är enda utvägen och det var helt enkelt bara att gilla läget. Visst kunde skydden vara lite små läskiga i början, men gissa vem som står stilla när matte lindar och grejar runt benen idag?! Gissa vem som vet att man har en något sur matte, om man mot all förmodan skulle råka glömma av sig?!
Det är skönt på något sätt, när han var så liten så behövdes så lite för att säga ifrån. Det var nästan ett pekfinger oftast och vårat egna lilla språk. I dessa lägen idag räcker det med att jag höjer rösten, just bara för att han vet! Vi har gjort detta till en vardag från dag ett och då behöver jag inte egentligen knappt säga till han i vissa lägen. Ibland räcker det nästan att jag vänder mig och blänger på honom... Men som alltid, så slappnar jag aldrig av helt, det ska man aldrig göra med någon häst! Hur snäll eller van den än är!
 
Täckesgjorden, den började jag ha i boxen på honom. När han åt hö fick han känna på den första gången. Sedan kunde även den vara en vardag för honom, på och av med den. Den har han dock aldrig brytt sig om det minsta. Men Dino har heller aldrig brytt sig om när jag satte på varken tömkröningsgjord eller la på en sadel och spände den. Jag är övertygad om att det har att göra med att jag trots allt varit ute i god tid och tragglat även det som har varit helt okomplicerat. Han lärde sig att allt jag gör är faktiskt okej, så länge jag säger det. Det bara är en del av vardagen.
 
Hästar lär sig bäst genom att upprepa saker, på samma sätt, flera gånger. Så funkar dom.. Sedan måste man givetvis tillåta dom ibland att reagera. Jag har varit belönad med en häst som har ett väldigt bra huvud överlag. Han är pigg och nervig, absolut, men att introducera nya saker - piece of cake!
Det har ju definitivt gynnat mig, men fortfarande finns det ingen anledning att i denna åldern skynda eller bara strunta i det. Han fick sina perioder med vila, mycket vila! Men när jag väl gjorde något, såg jag till att det gjordes mycket och bra, men hela tiden med ett enda syfte - han skall lära sig att lita på allt som matte gör och introducerar.
En vanlig dag för Dino, på kortet är han dock något äldre ;)



Linn Ingvarsson

http://dressyrmupparna.se

Jag önskar verkligen att någon hade gjort detta med Cupido som åring/unghäst. Men icke! Han är inte rädd för något av det men respekterar inte reglerna fullt ut utan vill gärna tänja på dem genom att skarpa eller trampa runt osv. Hade någon gjort klart detta för honom redan som liten när han inte kunde sätta emot något skulle han nog vara betydligt fogligare idag kan jag tänka mig.







 DITT NAMN


 DIN MAIL


 DIN BLOGG




SPARA?

Tjäna pengar på din blogg
Design av Nora Bååth | Tjäna pengar på din blogg | >