Börjar med att gnälla... så har jag det gjort!




Ja, vart ska jag börja? Jag är extremt besviken just nu.. Det kommer jag att vara en stund idag, förhoppningsvis avtar det efter att jag skrivit detta inlägg.. Jag vet att man ska tycka om ärliga människor, men jag tycker inte om för ärliga läkare iaf! Jag fick igår höra att det inte finns något mer att göra för mig och att jag helt enkelt får gilla läget som läget är nu.. Jag tar inte riktigt det, bara för att ingen vill gå in och kika i min led..?! Jag vet att jag aldrig kommer bli helt bra, och det har jag accepterat för länge sedan.. Men att bli sjukpensionär när man är 25?! Nej men seriöst, ge er nu! Det måste finnas något som går att testa.. Efter att jag sedan sagt emot och ifrågasatt varför jag inte får denna titthålsoperation så dock det helt upp alternativ som var väldigt osäkra, men i mina öron väl värda att prova nämligen en form av broskcellstransplantation. Det är väldigt ovanligt än och få som gör detta vad jag förstår, min läkare sa dessutom att han absolut inte trodde denna ortoped skulle vilja göra något på mig, men jag tänker försöka hoppas på det ändå. Jag har dessutom gått med på att göra en undersökning som utreder mitt nervsystem, när jag söker på det så förstår jag att det ska vara någon typ av den värsta undersökning man kan göra. Vilket också min ortoped igår förklarade... Man sänder (om jag förstått det rätt) elchockar genomnervbanorna för att hitta vart det eventuellt i kroppen kan sitta något som ät fel. Då dom misstänker en nerv som är i kläm på utsida knä. Jag var hos ett smärtteamet för någon vecka sedan (inte rehab där jag var några veckor sits, utan teamet denna gången) som konstaterade väldigt mycket känsel bortfall på utsidan av mitt knä, halva låret och halva vaden. Därför kan det vara värt att undersöka även detta... Men jag är extremt rädd för el, så ni kanske förstår hur gärna jag vill ha lite hopp, när jag fick be honom att få göra detta ändå.. Trots att han själv varande mig och sa att han inte trodde jag skulle gå med på att göra den. Jag vet inte vad jag gett mig in på och jag vill inte veta heller, jag vill verkligen bara att det ska hända något som gör att jag slipper en del av värken. Jag vill verkligen ha ett jobb, och få en fritid.. Nu vet jag inte vad mina dagar är.. Jag är inte ledig, jag jobbar ju definitivt inte och jag gör bara ingenting?! Jag är glad att jag inte jobbar nu då jag vet att jag hade varit ett fullständigt vrak efter några veckor, men jag är alldeles för ung för att inte ha något som man vill bli och göra i sitt liv. Alltså, planer har jag ändå, hur många som helst! Men jag skulle behöva lite inkörs perioder vilket gör att jag vill jobba nu så jag kan sätta igång med mina idéer! Men att nu sitta och säga till mig att jag måste acceptera att det inte finns något att göra för mig, ingen vill ta i mitt knä med detta multitraumatiska smärtsyndrom. Jag kan tydligen få mer ont.. Säger en person som aldrig själv upplevt min smärta?! När, hur, var, varför... Hur kan det bli värre? För om jag inte hade haft Goodie och Dino så hade jag inte ens gått upp ur sängen, snälla berätta för mig hur det kan bli värre än så?!



Camilla

http://millas.blogg.se

Fy vilket besked. Kan inte finna ord för det men jag hoppas verkligen att det går att göra NÅT mer för knät. Hur kan man vänta sig att en ung människa bara ska acceptera läget när det finns nån mer sak att testa?


Hanna SJ

Usch vilket tråkigt besked! Lider verkligen med dig även om jag absolut inte kan sätta mig in i din situation eller smärta..
Styrkekramar till dig!!

Svar: Ja det är väl som det är, men jag vet inte riktigt om jag kommer acceptera det beskedet.. Vi får se vad som händer.. Stor kram :)
JennyM Dressyr


Sara

När jag mäste ditt inlägg kände jag bara att jag måste kommentera. Jag vill inte tycka synd om dig för vad ska det hjälpa till? Men jag känner att jag blir så förbannad när jag läser hur läkarna bara "gett" upp med ditt knä! Vad i helvete ska man behöva bedriva forskning själv för att finna en lösning? Dom får väl sätta sig och finna ut något att testa för sjutton! Och det värsta är ju att du lär knappast vara den enda som blir bemött såhär! 25 år och få höra det här kul liksom... Hade ju känt att jaha då kan jag väl lika gärna gräva ner mig nånstans! Men du, kämpa på!! Tur att du har hästarna! Jag tror att på något vis kommer det lösa sig tillslut! Funkar akupunktur på sånt här? Min syster var dödsallergisk mot bla hästar och efter akupunkturbehandlibg i 6 månader så är hon så pass frisk att vi har häst och stall på gården hos mina föräldrar där hon fortfarande bor... Vad jag förstått så kan det hjälpa för både det ena och det andra?! KRAAAAAAAM

Svar: Vad go du är :) Nej jag håller med dig, helst av allt skulle man vara expert i alla ämnen för att ens kunna leva idag... Nej jag är långt ifrån ensam, och det är nog det som driver mig att inte ge mig.. Någon dag kanske jag hjälper en annan person som inte blir behandlad på rätt sätt, och inte får någon hjälp.. Då får jag vara envis åt två helt enkelt...Ja, hästarna är min räddning :)

Akupunktur har jag väldigt kort effekt av, bara ca 20-30 min efter behandlingen tråkigt nog..

Haha, jag kommer nog få en ny knäled en dag men dom vill inte byta leden än då man bara kan byta två gånger. Dagens knäprotes kan man bara ha 5-10 år i sträck innan man måste byta, och man kan bara byta två ggr.. Så än sålänge är det inget alternativ då jag kommer va helt utan knäled inom 20 år.. Men jag kommer minsann inte ge mig :) Tack, för din goa kommentar! Stor kram!
JennyM Dressyr


Sara (igen)

Man kan ju fan byta ut både hjärta och ansikten och göra proteser i 3D skrivare. Varför kan dom inte fixa ditt knä?!? Haha som du ser blir jag seriöst arg!!!


Lina

Fy, man vet inte vad man ska säga för man kan ju inte göra något. Skickar några styrkekramar iaf och håller alla tummar för att du kommer hitta nånting som hjälper dig framöver. Kram!

Svar: Tusen tack, vad gullig du är! Stor kram!
JennyM Dressyr


Julia

http://ohjuliet.blogg.se

Många kramar <3

Svar: <3
JennyM Dressyr


Lotta

Tråkiga besked. Försök få någon mer bedömning av andra läkare. Det har du kanske redan i och för sig. Vet inte hur det fungerat med exempelvis gothenburg medical center nu för tiden. Ofta ska man tyvärr ha lite tur och träffa en läkare med specialistkunskaper och intresse för nya mer sällsynta behandlingsmetoder. Kan de "laga" alla elitidrottare borde det finnas hopp för en bättre vardag för dig också.

Svar: Jag tror också det, men det är flera läkare som verkar vilja att jag ska helt enkelt bara träna rehab (vilket jag inte klarar just nu) och se hur det blir.. Det är ju rehaben som fick mig att bli sämre från första början, då jag tyvärr haft få duktiga sjukgymnaster.. Men men vi får se, jag ger inte upp :)
JennyM Dressyr







 DITT NAMN


 DIN MAIL


 DIN BLOGG




SPARA?

Tjäna pengar på din blogg
Design av Nora Bååth | Tjäna pengar på din blogg | >