Ett extra sinne?




Ni vet nog redan att jag tycker väldigt mycket om mina bröder, men jag tänka skriva lite extra om en grej som handlar om dom som jag brukar fundera över..
 
Vad tror ni om att vi människor har andra förmågor än dom vi kanske vanligtvis använder oss av?
 
Jag har sedan jag var liten funderat mycket kring detta och när jag blivit äldre så har jag kommit fram till att jag tror på att det handlar om hur öppna vi är för saker vi inte riktigt kan förklara..
Detta har min storebror lärt mig!
Han är kanske inte lika duktig på att kommunicera som du och jag, inte heller på att uttrycka sig som dig och jag men om det är något han verkligen är duktig på så är det att "känna" människor..
Det är nämligen så att min storebror tittar inte ens på personer som han märker är lite väl obekväma i hans närvaro, dom är luft för honom.. 
Då kan man ju undra hur en person som är såkallad gravt utvecklingsstörd kan känna av hur personer ifråga reagerar kring honom? Han går gärna fram till vilt främmande människor, och många gånger tänker vi, som "borde" vara dom som kan läsa av folk bäst, att "nej, nu kommer han skrämma den lilla tanten.." (för ja, det är sant.. många människor är rädda och obekväma runt utvecklingsstörda eller handikappade vilket jag kan förstå till viss del då man kanske aldrig fått möjligheten att umgås med någon...)
Men visst har min bror alltid rätt, det är som att väna på en femöring och varje gång så är dethär personen en helt annan än vad vi bedömt. Min bror däremot har gjort bedömningen långt innan vi ens sett personen ifråga. Oftast handlar det om att han får någon att prata med lite, som försöker förstå. Det gör dom oftast inte men dom är glada ändå.. Däremot har jag aldrig sett honom gå fram till personer som min lillebror tex gjort alldeles för månag gånger, nämligen dom som helst vill försvinna därifrån och tror att han kommer äta upp dom.. Han är helt ofarlig oftast vill han prata om sin nya film han fått köpa, eller vad han gjort idag.. Ett hej kan räcka ibland..
 
Men vilket fall, denna förmågan som min bror har tror jag att vi alla egentligen har. Bara att våra sinnen vi använder oss av dagligen gör oss mindre känsla för den. Som att vi klarar oss utan detta extra sinne bara för att vi har resten, men vissa människor väljer att upptäcka den. Jag tror dock att djur också är duktiga på att känna av folk på detta sätt, och även andra djur. Dom kanske inte förstår, men ni vet dom grundläggande grejerna.. En osäker person hade ingen häst kommit springande mot och gnäggat åt - som att dom var glada att se personen..
Jag tror också att om vi väljer att fundera mer på detta så kan vi också lära oss att inte bara läsa av människor bättre utan också våra djur, för det handlar extremt mycket om kroppsspåk och något som bara finns där som inte går att förklara.. Vi som är runt djur måste på något sätt utveckla det lite när vi är kring djuren då dom inte pratar som vi.. Men däremot litar vi hellre på synen i första hand, som att en liten tant som inte ser ut så mycket till världen ska vara ganska käck och rapp? Nej men det tror man inte vid sista anblicken... Gräver man däremot lite djupare så kan det ju vara så att även vi kan lära oss av både personer som min bror och djuren.. Att se är enkelt, men att verkligen känna efter och se, är betydligt svårare..
Så, vem är den såkallade smartaste? Min utvecklingsstörda (och helt fantastiska) bror, djuren eller jag? I detta fallet är det definitivt inte jag...
 
 



Anna

http://dressyranna.blogg.se

Jag tror absolut att vi kan känna av mer är vad vi oftast gör.. Den dör magkänslan ska ju finnas där, och oftast fattar man ju rätt beslut om man går på magkänslan. Genuin glädje är något som jag har förstått att många med viss diagnos verkar ha så mycket lättare för än sk friska människor, och det är också något många borde försöka ta,efter. Vi är alla olika, och det finns många man kan lära sig av om man är öppen för det t


Elise

Hej ja det finns ingen goare o härligare kille än Jocke! Att få äran att jobba med honom fantastiskt! Man kan vara lite hängig när man skall åka o jobba men sedan när man kommer in på jobbet o man möts av en kille som kommer springande o släpper allt för att ta ens hand o bara prata. Det värmer i hjärtat! El när man sitter i soffan o han kommer fram o tar i ansiktet o vill att man skall prata med honom fast man kanske pratar med andra. El när man ser hans ansikte i fönstret på någon annans dörr när man jobbar med en annan brukare o han står där o pratar med en genom fönstret o sedan väntar utanför tills man kommer ut! jag får nästan alltid leta efter mitt kort som skall sitta på tavlan i korridoren men där är det aldrig utan ngn har tagit det;) o går omkring med det ;) men jag är så glad att jag har träffat honom o att jag får jobba med honom. Han är fantastisk o härlig o han gör mitt jobb så roligt o jag tycker så mycket om att jobba med honom. Han har så länge jag jobbat där sagt att han vill gå på biiiooo! Så då gick vi på en bio, han var så glad o lycklig o tittade ibland på duken. Vi såg inte hela filmen men han var så glad o skrattade! Så du har en fantastisk store bror!!

Svar: Vad du är gullig! Jag har hört att han hemskt gärna går omkring med ditt kort hela tiden och försöker övertyga alla att det är du som jobbar med honom helst varje dag ;)Vad glad jag blir, tack för att du delar med dig Elise!
JennyM Dressyr







 DITT NAMN


 DIN MAIL


 DIN BLOGG




SPARA?

Tjäna pengar på din blogg
Design av Nora Bååth | Tjäna pengar på din blogg | >