Att ta sig över den magiska gränsen?




En sak som man ofta stöter på båda i bloggvärlden/internetvärlden men också en del ute i "verkliga livet" i olika stall är uttryck från tränare, ryttare och flera bloggare faktiskt, som är i stil med "det är dags att ta sig till nästa nivå nu, det är dags att börja sätta press på hästen - det är bara att rida igenom!"
Det finns såklart olika betydelser av detta beroende lite på hur man tänker och vad det är för typ av häst och ryttare, men det gör mig otroligt upprörd när människor pratar om hästar som börjar stegra "bara för att man puschat dom till nästa nivå och då måste man rida igenom det.."
För det första, har du puschat en häst till att ta till utvägar som tex stegring, så har du puschat hästen alldeles över dennes förmåga, och förmodligen även din egna. Har du puschat en häst till att den har panik och inte längre vill gå fram så hoppas jag att du som ryttare sitter av och tänker igenom dina egna misstag istället för att "rida igenom det"... (dock kan det finnas hästar som tex stegrar av andra anledningar eller är istadiga pga många olika orsaker, men det är inte det problemet som detta inlägget riktar sig till, så ni vet!)
Du som ryttare måste hela tiden vara lyhörd på vart hästens gräns går, du kan absolut nosa på dendär hårfina linjen ibland men jag tycker aldrig att man ens ska behöva tänka tanken på att gå över denna linje "bara för att..."...
Nej, det stärker inte hästen och nej det gör inte hästen mer ridbar, nej den behöver inte detta och nej hästen är inte bara dum... Jag är inte så förtjust i något av dessa uttryck som ni kanske förstår?
Ridning handlar faktiskt om att man ska lära sig att arbeta ihop som ett team och det är du som ryttare som ska föreställa den smarta av er två, vilket innebär att det är du som ska forma och motivera er båda till att prestera så bra som möjligt... och Rom bygdes inte på en dag heter det ju, det gäller ungefär samma sak när man tränar hästar.
 
Jag vet att det finns tusentals olika anledningar till att hästar väljer att ta till olika vägar för att både slippa undan och för att de inte orkar eller som i ganska många fall - har ont! Men det jag nu ifrågasätter är hur en del människor resonerar kring det och hur de sedan hittar en lösning som många gånger både blir farlig och enligt mig inkorrekt. I flera av fallen jag själv sett så finns det så mycket trevligare lösningar många gånger än de som ryttarna eller deras tränare väljer...
Jag tror på att leka fram saker och ting, en del hästar vet jag kanske med mig går att "puscha" mer och andra mindre, men det känner man ganska fort. När man är strax under den hårfina gränsen så måste man leka lite ihop med hästen, det behöver inte vara blodigt allvar hela tiden. Det ska inte vara perfekt från början, det kanske är ett halvt steg som är i närheten av så bra som du egentligen ville men det var påväg och hästen förstod ändå någonting - då är det bara en enda sak som gäller, överdrivet med beröm! Om det handlar om rösten, klappar, busgaloppera lite, gör vad man vill och vad man är bekväm i men de ska få reda på att det gör något bra - det är så man kan puscha den magiska linjen/gränsen framför sig istället för att bestämt bara gå över den, fightas medvetet och sedan få en häst som gör något bara för du har brutit ner den... Det är inte ridning för mig!
 
Som jag har skrivit finns det enormt många anledningar till att det blir på ett visst sätt med en del hästar och det finns hästar som är både svårare och lättare här, men jag tror mycket på att om du är lite smartare och hittar lite nya vägar så kommer det lösa många problem isåfall. Att leka fram det som hästen tycker är svårt är i mina ögon mycketmer trevligt och fungerar allt som ofta för de hästar jag suttit på!
Med att leka fram olika rörelser eller styrka kan innebära väldigt mycket! Vi säger att en häst har otroligt svårt med förvänd galopp tex, det sista du ska göra då är att nöta 180 varv i förvänd galopp! Då kommer hästen fortsätta förknippa det som den har svårt för med något som är ännumer jobbigt, tråkigt och dessutom blir den på ryggen sur när hästen bara helt enkelt ger upp för den både är psykiskt och fysiskt trött.
När jag lär in nya saker så gör jag det alltid bara en gång, kanske också bara åt ett håll, och kanske det bara blir 2 steg? Vem bryr sig? Det gick och hästen ska då få reda på att den är bäst i världen så att den lär sig att när den gör just den jobbiga rörelsen, så får den uppleva något positivt - direkt!
Goodie kan tex bli lite stressad i piaff och passage så varje gång när vi började träna på detta så brukar jag stå i lätt sits efter och klappa om honom massvis, samtidigt som jag ber honom att gå fram och fortsätta trava, det är både lätt och avslutas positivt och okomplicerat! Vi har visserligen kanske inte gjort en perfekt övergång till trav igen efter tex passagen, men en sak i taget! Den kommer sedan den också... Det är så man flyttar fram den magiska linjen framför sig på ett trevligt sätt, utan att aldrig behöva gå över den.
 
 
 



Caroline

Jag är glad att vi bytte hopptränare för där var det bara att stressa fram och ut och tävla men mycket berodde nog på att tränaren lever på hästar och var nog tvungen att visa lite vart den har kommit i sin utveckling på grund av stress från en del hästägare


Alicia

http://nouw.com/alicialjung

Så fint och välskrivet med många kloka tankar!


Malin

http://doohs.blogg.se

Superbra skrivet! Ibland kan man själv känna att man borde pusha mer, men man får aldrig något bra resultat av det. och som sagt det där med att hästar blir dumma, det har alltid (oftast) en orsak, smärta eller att man går över gränsen. Det bär jag alltid med mig nu efter att par fall med dumma hästar som varit skadade och hoppas på att det kommer göra mig till en bättre ryttare.







 DITT NAMN


 DIN MAIL


 DIN BLOGG




SPARA?

Tjäna pengar på din blogg
Design av Nora Bååth | Tjäna pengar på din blogg | >