Gårdagens pass..




..det går bara att sammanfatta på ett enda sätt - fantastiskt!
För mig och Goodie ihop var det fantastiskt, för enbart mig var det lite kämpigt.. För mitt knä var det väldigt kämpigt, men jag inser att det kan vara en sådan grej jag behöver utsätta mig för för att bli så bra som jag vill bli. Jag får testa några dagar och känna lite på det, får jag för ont, för länge så vet jag ju vart problemet ligger!
Vad handlade nu detta om? Jo, jag tog av mig mina sporrar.. Vilket är otroligt lustigt för jag rider utan sporrar emellanåt ändå, men jag har aldrig märkt så stor skillnad som igår!
Anledningen att jag har sporrar, och ganska långa sådanna är för att jag faktiskt behöver det för mitt traiga vänsterben. På höger har jag mycket lättare att inverka, men vänsterbenet gör ont när jag blir för ostabil och det blir mycket liksom. På vänster sida vet jag att jag knappt nuddar honom med sporren under hela passet, och på högersida händer det sällan. Men jag är säker på att bara Goodie vet att dom finns där så känner han sig lite förnärmad näst intill "varför har du domdär grejerna på dig, jag är en så duktig och känslig herre - jag behöver minsann inget sådant skräp.."
Vårat största problem igår var istället att han ofta blev ett språng efter i byterna från vänster till höger då såklart, eftersom mitt vänsterben är såpass dåligt. Så jag fick väcka upp honom extra mycket, jag kommer aldrig kunna få ett vänsterben som är 100%igt så då måste jag helt enkelt lära mina hästar att dom får vara lite extra lyhörda på mig där, så är det bara. När Goodie väl insåg att jag ville att han skulle vara extra lyhörd så gjorde han en hel drös med fina byten! En del blev som vanligt alldeles för luftiga men då är det bara att göra halt och göra om! Men dagens wow-känsla var när bytena i varje kändes lätta! Då gjorde vi 3 åt gången, hela 3 gånger på långsidorna och nästan varje gång satt det som en smäck! För några veckor sedan ville jag gråta över att göra två och sa då att jag aldrig kommer lära mig att göra mer än max två åt gången - men nu gör vi faktiskt det!
Jag hade säkert kunnat utveckla och göra flera, men jag kände att jag hellre ville behålla våran positiva känsla och göra något annat. För mig är det viktigt för Goodies skull att ibland avsluta när allting fortfarande är lätt, vi hade kunnat lägga i en växel till men då tycker jag man sliter mer än leker fram det svåra.. och jag tycker att svåra och tunga rörelser alltid ska läras in på ett sätt som gör att det känns som en lek. Jag jämför det med att jag och min sambo spelar spel, ibland låter han mig vinna (mest för att få husefrid då jag är århundrandets sämsta förlorare, haha) och även om jag vet att det var lite för lätt för att vara sant så är jag mest stolt i hela världen, ibland kan jag tillochmed tänka mig att göra det igen då bara för att han helt enkelt avslutade smart! Han tillät mig att tro att jag var bäst helt enkelt, även om han hade kunnat göra mer motstånd och begära ännumer från mig.. Nu är min sambo helt omedveten om hur jag tänker i detta läget och nu också jämför det med hur jag tränar min häst - haha! Men jag gillar idéen helt enkelt! Det behöver inte alltid vara svårt att vara bra..
 
Annars gjorde vi inte så himla mycket mer, jag joggade ner honom väldigt långe och passade på att träna övergångar ner till skritt och halt i den lägre formen och han skulle vara kvar där även när han kortade upp sig. Plus att jag red massvis med uppridningar.. Där får vi en enorm bakläxa då båda senaste gångarna vi tävlat så börjar Goodie efter framridningen i samlad trav - vingla, han vill nämligen bestämma sig för vilket håll vi ska. Där måste vi bli bättre båda två och han behöver verkligen som vanligt lära sig att vänta på mig, stackars Goodie han får då aldrig göra något skojigt inte!
Han gav mig iallafall en fantastiskt avspänd och härlig känsla hela passet, och något verkade väldigt nöjd över sig själv när jag hoppade av!
Fina killen!
 



Josefine - mamma och hästfotograf

http://jondeliusfoto.blogg.se

Jag har följt din blogg ett tag nu men inte kommenterat, förrän nu! Jag tycker du är fantastisk som kämpar på trots kroppen, och jag beundrar dig som ryttare. Jag tycker du verkar oerhört skicklig och lyhörd och det ser alltid så harmoniskt ut när du rider.

Svar: Tusen och åter tusen tack! Om du bara visste hur glad jag blir över denna kommentar!
JennyM Dressyr







 DITT NAMN


 DIN MAIL


 DIN BLOGG




SPARA?

Tjäna pengar på din blogg
Design av Nora Bååth | Tjäna pengar på din blogg | >