Frågestund!




Jag känner att jag har lite idétorka här så vi kanske kan passa på med en liten frågestund där ni antingen frågar något ni vill ha svar på, eller skriver något ni skulle vilja att jag gör/skriver om i ett inlägg!
Kanske skulle jag ta och svara på frågorna i en film istället? Isåfall får ni skriva det och givetvis ihop med massa frågor så jag har något att prata om!
 
 


Film på Sheeba?




Ja, ni är en del som har efterfrågat film på mig och Sheeba... Jag hade tänkt rida henne ett tag till kanske innan jag visar något, men vill ni verkligen se så kanske vi borde ta och lösa en film ändå?
 
;)
 
 


Godmorgon.




Jag är uppe i tid idag, trots att jag hade tänkt försöka sova ikapp mig lite... Men vad hjälper det?!
Jag ska till stallet nu och börja greja med hästarna, har inte bestämt mig helt vilken ordning eller vilket upplägg vi har på denna dagen faktiskt... Men jag ska iaf ha några träningar, efter det kommer Emma och ska fota! Sedan måste jag vara hemma i tid då det just nu ser ut som att jag och några kompisar ska till Göteborg i em/kväll... 
 
Men nu ska jag röra på mig, måste hinna klart med hästarna så tidigt som möjligt! Under dagen kommer det komma upp en frågestund, ni kan väl fundera ut massa med roliga frågor eller tips till inlägg tills dess? Då blir jag glad när jag kommer in här senare idag och kan bli extra inspirerad! :)
 
Vi hörs senare!
En utav de första bilderna Emma fotade på mig och hästarna, hon är så himla duktig! Psst, gå in på hennes sida så hittar ni ett erbjudande just nu om ni vill passa på att föreviga dig ihop med din häst, eller kanske några i familjen?
 


Gårdagens ridpass.




Sheeba, sheeba....
Vi började med att värma upp, jag satt faktiskt upp och skrittade fram henne från ryggen vilket jag annars gör för hand. Men det börjar bli dags att lära sig nu! Det kändes ändå okej, hon brukar vara lite spänd i början men det kändes redan här bättre än innan...
När hon däremot fick trava blev hon väldigt nöjd! Vi började i en lägre form i alla gångarter vilket hon verkligen börjat förstå nu. I galoppen hjälper det henne mycket att hitta en lite lugnare galopp men att hon ändå behåller den rund och bärig.
Efter en stund kortade jag upp henne lite för att känna igenom ordentligt och jösses vad jämna hon var! Hon brukar vara liksidig, men detta var snäppet bättre ändå. Iblans i höger varv har hon känts ojämn i halsmuskulaturen liksom, men detta var helt borta efter behandlingen i tisdags av Mia! Så himla roligt verkligen, jag märkte en enorm skillnad även på Sheeba.
Vi gjorde inga jätte avancerade rörelser utan mest tempoväxlingar och övergångar, men det gick såpass bra så jag valde att trava av och sedan sitta kvar och skritta henne på lång tygel. Efter något varv så visade hon äntligen upp den skritten jag visste att hon hade i sig! Så jag skrittade av henne ganska länge för att hon skulle bli mer bekväm i detta och hon verkade väldigt nöjd av detta jobbet kan jag säga. När hon går sådär så är skritten nästan en av hennes bättre gångarter! 
Dendär hästen är som ni hör en liten oslipad diamant, men hon är på g nu alltså! ;)
 
Sheeba blev extra ompysslad med arnikagel och lite massage efter ridpasset, det var väldigt uppskattat kan jag tala om! 
 


Vart är detta okej?




Utklipp från Tidningen ridsport
 
Jag börjar tappa hoppet om vissa människor i denna världen - ridsportvärlden! Där vi alla har samma intresse, vi brinner för precis samma sak, om möjligen i olika former - men i grund och botten delar vi samma kärlek!
 
Jag blir så ledsen när man kastar ur sig dynga på folk som inte förtjänar det och oftast handlar det om ögonblicksbilder eller korta filmsnuttar som man inte vet hela sanningen till. Det är inte en själv som sitter på just den hästryggen, vid just det tillfället - hade du till 110% kunnat göra det bättre? I det flesta fallen är svaret solklart nej... Det gör mig besviken!
 
Det har för några dagar sedan publicerats en film där Jennie Larsson rider sin häst på en clinic för Isabell Werth där hästen går i en lång och låg form där hästen inte riktigt orkar hålla sig i den korrekta formen med nosen, vilket också Isabell förklarar att det är så det är och att hästen måste stärkas och tränas upp just i det läget först.. (så som jag fattat det då jag själv inte hunnit se filmen innan den togs bort) Trots detta får Jennie nu höra alla möjliga fula ord om både henne och hennes ridning från olika människor.
Vi pratar om en av Sveriges absolut skickligaste ryttare - Jennie och en av världens genom tiderna bästa ryttare - Isabell Werth. Ni vet ryttarens som hyllades för bara något år sedan för att hon satt och red sin fd GP häst i grimma och grimskaft och gjorde alla möjliga svåra rörelser på? Det är samma tjej då som idag och det är hon som styr och håller i denna träning där denhär såkallade djurmisshandeln har ägt rum - alltså ge er nu, ni som tycker så! Jag kan inte ta ifrån er eran åsikt för det är eran rättighet att tycka och uttrycka vad ni vill, men ni har inga rättigheter att ge er på och trycka ner en person som inte förtjänar det, inte en chans! Det kommer jag aldrig någonsin tycka är okej...
Jag försöker verkligen komma på varför människor gör såhär, varför man tror att det är okej att kasta ur sig saker och bete sig hur som helst - men jag har inget bättre svar än att de förmodligen är ganska trångsynta och okunniga hästmänniskor. Men vet ni vad? Ni får gärna hålla på med hästar på erat sätt, det är helt okej! För personer som tex Jennie och Isabell är större som personer och skulle förmodligen aldrig kasta sådan skit tillbaka till er, känns inte det lite pinsamt när man ser det så? Det hade jag tyckt...
 
Detta har nu gått så långt att Jennie inte ens kännt sig säker på om hon vill hålla på med hästar, hon har dessutom stängt ner sin Facebook då hon får så otroligt mycket hat där... Är man stolt över sig själv nu undrar jag, de som skrivit elaka saker? Jag skämms åt dom....
 
Ögonblicksbilder och filmsnuttar där en del hästar ser mindre trevliga ut kommer dyka upp mer och mer i takt med att vi sitter på hetare och hetare hästar. Destomer huvud och kropp/rörelser de har desto mer styrka behöver dom, och styrkan tar tid! Detta i sin tur kommer leda till att många säkerligen kan få en del bilder på sin häst och sig själv som inte är helt "korrekta" i allas ögon, men det är en del i processen! Precis som en annan rider sin häst i för öppen form, eller med en hängande rygg - vilket inte är heller speciellt korrket. Men anledning att folk reagerar på just dethär med rollkur och häst i lodplan är för att det är lätt för alla att se, det kan man läsa sig till så "vet man vad det handlar om"! När hästarna däremot går i en för öppen form, släpar sina bakben med en hängande rygg så tar det ett lite mer tränat öga att se detta, vilket gör att det blir inte just nu en lika stor grej... Så man kanske ska börja med att se till sig själv och sin egen häst?
Stora ryttare måste också prestera bättre och bättre och därför puschar dom både sig själv och hästarna, och jag kan känna att detta är hela ridsportens fel från början att det blev såhär. Nu har vi hamnat i en liten ond cirkel som gör att hur man än gör eller vad man än inte gör, så är det inte något som är bra längre. Alltid finns det någon som inte håller med någon... När man däremot kommer upp i klasserna och tittar på de riktigt duktiga ryttarna (som tex Jennie och Isabell) eller tränarna så inser man hur lite smutskastning det är, ens grenar emellan. De som tror på sig själva och sin grej är dom som inte är i behov av att synas och höras mest, men givetvis har dom fortfarande ett hjärta för det - kom ihåg det när ni vill kommenterar elaka saker nästa gång...
 


Fredag!




Godmorgon!
Idag har jag en ganska oplanerad fredag än sålänge, gissar att den kommer bli helt full nu dock... Men just nu sitter jag för säkerhetsskull och förbereder lite inlägg till er, det kommer en utvärdering efter ridpasset igår på Sheeba - om jag märkte någon skillnad på henne efter att Mia var här från Equiterapi! Dessutom funderar jag på att skriva ett inlägg om vad som sas hos veterinären och hur skadan ser ut just nu... Jag vill ju dela med mig, men ändå inte...
 
Vilket fall kan jag berätta lite om gårdagen eftersom jag var dålig på att uppdatera er! Både Fonzie och Goodie fick mycket uppmärksamhet. Fonzie kom in från hagen för att tränas på att göras iordning själv inne i stallet, han njöt mest så detdär var väl inget... Men har man en häst som Goodie så ser man till att träna den biten i tid kan jag lova! Han är så himla härlig den hästen, jag tycker om honom så himla mycket! Han fick komma ner och busa lite i ridhuset när vi var klara, vilket var ganska uppskattat :)
 
Goodie fick sina två promenader, vibrationskydden, massage på hela kroppen och såklart benet, blev borstad och fick dessutom mutas med alldeles för mycket godis. Han var nöjd kan jag säga! ;)
 
Sheeba fick såklart också både godis och en hel del mys, hon kändes väldigt avspänd tyckte jag... Förmodligen var hon bara helnöjd över läget.
 
Som ni förstår har jag ett heltidsjobb där i stallet med mina hästar bara att sköta om dom, haha 3 stycken och jag skulle kunna vara där hela dagarna. Kanske är tur att min skada sätter stopp för det och dessutom gör den mig väldigt långsam, men den biten har jag accpeterat för länge sedan - det tar den tid det tar! Jag är så tacksam bara att jag kan hålla på med det jag älskar och att knät håller sig i schack när jag rider, för uppe på hästryggen är min absoluta favoritplats på hela jorden! 
 
 
 
 
 


Tiden går så fort...




För ett år sedan satt jag upp på Goodies rygg för första gången på flera veckor efter en väldigt speciell operation jag gjorde några veckor tidigare... Det är få hästar jag hade suttit upp på så tidigt, men är det någon som jag verkligen litar på så är det han!
Det är också nästan precis ett år sedan Fonzie anlände till mig, tänk vad tiden går fort! 
När jag ändå sitter här och funderar så är det ganska precis 11 månader sedan jag och Goodie debuterade MSVA! Det är däremot lite sjukt, men ändå väldigt typiskt mig! Man glömmer fort att det inte är speciellt längesedan jag faktiskt gick upp i dessa klasser med Goodie och vi har hunnit med 2, nästan 3 debuter till under dessa 11 månader...
 


Godmorgon!




Hej på er allihopa!
Vet ni? Idag är det endast 7 dagar kvar till återbesöket med Goodie! Då går vi på och ger honom sin andra behandling och dessutom får jag se hur det verkar efter den första... Tyvärr varande dom mig för att det förmodligen kommer vara lite sämre, men sedan ska det börja vända! Håll tummarna!
Just nu är det promenader på 5 minuter gånger 2 som gäller, det som är bra med det är att vi har en liten runda runt stallet och hagarna som tar ett par minuter och gå och som vi brukar gå inför ridpass - vilket gör att Goodie inte är alls lika taggad, så han har faktiskt inte fått något lugnande sedan i söndags! Från och med imorgon kommer jag dock öka på till 20 minuter igen så... och nu får han under inga omständigheter hålla på med sina dumheter! Så då är det lugnande som gäller!
Annars står Goodie med sina Icevibe skydd såfort jag är i stallet! Dock inte med någon kyla då vi enbart vill öka blodgenomströmningen nu, så kyla kommer jag bara göra om han hittat på bus och eventuellt kan ha fått en liten blödning igen eller så. Men peppar, peppar så tycker jag än sålänge att jag hunnit förekomma honom lite...
 
Fonzie, min älskade lilla kille - han är så himla mysig! Jag slutar aldrig förvånas över hur lätt han är med allt och hur mycket han älskar all uppmärksamhet han får. Han skulle enkelt kunna rata krafftfoder bara för att få hänga med sin matte! Det är stort, för även om han är liten så är han numera väldigt hungrig! ;)
Han blev extra fin igår, spolade benen och pysslade lite. Är just nu hemskt glad att han står hemma igen så jag kan hålla koll på allt, mat, vatten, hur han mår och som just nu - har jag fått se att han har spolmask! Usch, har aldrig haft en häst där jag kunnat se sådant innan... Han är ändå den häst jag haft som är avmaskad mest då han tyvärr haft lilla blodmasken alla gånger som vi skickat iväg prov. Denna gången visade dock spolmask 0 och jag har trots det (senast igår) sett att han har en hel del - vidrigt! Men han blev maskad igår igen. Även det tar han så snällt och lät sig tillochmed mutas med lite godis efteråt...
Vi tränade också lite på att jag fick lägga mig över ryggen på honom, hoppa vid sidan och tjoa - första gången sa han - men vaaad gör du matte? Sedan ställde han sig och åt hö medans jag grejade med mina knasigheter, hur snäll!
 
Även Sheeba fick sin del igår! Eftersom hon skulle ta det lugnt igår med tanke på behandlingen dagen innan hade jag satt på henne ett backontrack-täcke under hennes vanliga. Det tyckte Sheeba var lite överdrivet så hon hade bokstavligen krypit ur regntäcket och stod enbart med Backontracktäcket när jag kom... Allting var helt och alla spännen satt som vanligt, ja fråga mig inte!
Vi pysslade lite och avslutade med en promenad, och jag tycker hon verkade väldigt avspänd och harmonisk. Ska bli kul att sitta upp och se hur hon är i ridningen nu :)
 
Annars blir det samma vanliga idag, promenader och ett ridpass och såklart mockning och mat! Det tar sin lilla tid med 3 hästar, och speciellt när endast en av dom lärt sig hur man underlättar för sin slav! ;)
 
 
 


Sheeba kommer stanna!




Som många av er vet eller redan läst lite här så skulle ju Sheeba snart komma ut på annons, det var också huvudsyftet med helgens fotografering och filmning. Men ingen är ju gladare än vad jag är att kunna berätta att Sheeba faktiskt kommer bli kvar hos mig tills vidare - hon är alltså numera inte till salu! Om inte någon kanske kommer med ett väldigt saftigt bud då, och det lär man få göra om ett par månader... ;)
Jag är verkligen så glad över att få detta förtroendet att matcha en så fin häst och jag tycker om henne otroligt mycket! Jag är också övertygad om att hon kommer kunna gå långt och jag kommer njuta av varje sekund som jag får vara med och uppleva det ihop med henne!
Sheeba har dessutom världens härligaste uppfödare vilket gör det hela bara ännu roligare och helt enkelt bara mer fantastiskt!
Som ni vet hade jag inte haft möjligheten att äga en häst till (min sambo hade nog strypt mig då...;)) men dethär känns nästan minst lika bra för mig såklart! 
Nu är både jag och Sheeba väldigt taggade på att komma ut på tävlingsbanan kan jag tala om och till våren är det dags. Dock kände jag faktiskt att ska vi nu göra detta och om jag ska kunna matcha henne på rätt sätt som jag vill göra (inte bara ut och tävla sk*ten hur henne när det är dags) så vill jag gärna ge henne någon eller några lättare starter i ryggen först tänker jag och därför har jag som ett litet mål eller plan på att eventuellt starta våran första start i mitten av November redan. Nu ska vi baskemig träna Sheeba, och jösses vad bra vi ska bli!
 


Livet fortsätter ändå, med eller utan mig..




Jag har så himla mycket att berätta egentligen från de senaste 3 dagarna, men jag har inte kännt mig särskilt motiverad till att skriva något om det som ni kanske förstår. Men det har ändåhänt en hel del, och även om Goodie stått för det mesta av alla händelser så har jag ju två hästar till hemma som vill ha sin del också!
 
Fonzie mår bra, hans ben svullnade upp ett tag igen så jag gav honom en liten kur antiinflamatorisk men lite mildare form - djävulsklo! Igår var svullnaden nästan helt borta igen tyckte jag, det verkar tyvärr komma från alla småsår som hans omslag orskade - så himla dumt! 
Han är iaf väldigt pigg och glad, hans kompis börjar tycka att han är lite väl mycket numera så han har sagt ifrån ganska rejält ett par gånger. Tycker dock han sköter sig bra mot mig, han kan bli lite obrydd ibland men säger man till honom så får man alltid respons ändå.
Igårkväll stod jag i boxen och bara myste, kliade och pratade - Fonzie älskar dom stunderna. Han ger gärna lite fin massage på huvudet och står och nosar på mig. Väldigt mysigt!
 
Sheeba då? Även hon mår fint! Hon har väl dessutom ridits varje dag tror jag, fram tills igår då Mia från Equiterapi kom ut och undersökte/behandlade henne. Det hon sa stämde så himla bra överens med det jag känt i ridningen och det var egentligen inget stort alls och heller inget som kom från ridning eller så. Hon tyckte hon var toppenfin i rygg, bakdel och SI leder fick hon extra beröm för - det är annars så himla svårt tycker jag! Men hon behövde inte ens en uppföljning utan snarare att man bokar in när man själv känner att det är något igen - så skönt tycker jag! En bekräftelse också att jag både haft rätt känsla och ändå inte pressat henne till något hon inte klarar av, vilket för mig är väldigt viktigt.
Det ska bli så kul att rida henne på torsdag igen och känna skillnaden, lovar att skriva grundligt om det ridpasset och känslan då.
Annars går hon bara bättre och bättre för varje dag, vi har tränat skänkelvikningar i trav och lite förvänd galopp. Dock alltid bara en gång åt varje håll, hon är så otroligt välbalanserad så det är inte alls svårt på henne.
Förutom detta så har vi lasttränat - gick toppen! Tagit våran första lilla skritttur ute efter att jag hade ridit henne - även det gick bra! Plus att vi passade på att miljöträna i våran blöta paddock, med en traktor som körde precis intill, två busiga unghästar som sprang som galningar i en hage jämte och lite jobbiga älgloppor som satte sig på oss - men även detta tog hon med ro... Hon är bra klok dendär hästen!
 
Jag har ju också som ni vet en väldigt rolig sak att berätta! Jag har en sak att vara väldigt lycklig över och jag måste ju såklart dela med mig till er! Så håll utkik under dagen!
 


Sakta men säkert..




..börjar allting sjunka in... Jag är verkligen så himla ledsen över detta med Goodie, men jag har för en gångsskull verkligen tillåtit mig själv att vara det och inte kört med min vanliga attityd - skärp dig nu och ta tag i dig själv! Det är skönt att vara ledsen när man faktiskt är det, vi vet alla hur mycket våra fyrbenta djur betyder för oss och Goodie är och kommer alltid att vara min "once-in-a-lifetime" häst... Det har jag insett för många år sedan, han kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta - tro fasen jag ska kunna få vara ledsen! 
Däremot känner jag mig lite lugnare efter mailet igår från veterinären och när jag började lägga ihop allt alla sa så känns det ändå okej. Jag ska givetvis inte ge upp eller så, men självklart har jag andra alternativ i bakhuvudet också för att skydda mig själv litegrann.
Min hjärna går just nu på högvarv som ni förstår och jag kan inte låta bli att tänka OM nu vi aldrig hittar tillbaka, så är jag så himla stolt över mig och Goodie! Han har nog överträffat allas förväntningar tror jag, med väldigt mycket... Jag önskar så ni hade kunnat få se Goodie när jag köpte honom, så hade ni verkligen fått förstå vad jag menat. Helt ärligt, detta året har vi blivit placerad i nästintill alla starter vi gjort, vi debuterade en klass som egentligen var lite för tidigt och lite för svår för oss - och trots detta legat stadigt på väldigt fina procent och med fantastisk kritik från domarna! Vem hade kunnat tro det när jag hittade min spinkiga, fula lilla ankunge i ett stall i Kungsbacka för 11 år sedan? När jag såg honom första gången minns jag att jag tänkte "men jösses, är detdär påriktigt?" Men det var något när jag red honom som fick mig att fastna och det är sedan ridningen som gjort att Goodie och jag klickat bäst, han ger hela sig själv och sitt hjärta till mig varje gång jag sitter på ryggen! Jag får alltid känslan av att han skulle göra precis vad som helst för mig, och han är så genom-ärligt glad och snäll varje dag. Han är min lilla glädjespridare...
 
Goodie måste bli bra, så är det bara! Jag kommer vara den lyckligaste tjejen i världen när vi får börja göra allting för första gången, igen. Vi får hoppas att det går vägen med detta och att vi sedan kan vara ett levande exemplar på både häst och ryttare som tar sig tillbaka till toppen trots ganska tuffa motgångar. Jag vet ju iallafall själv att Goodie kan ha något utav Sveriges mest envisa matte, så jag hoppas att han känner av min envishet nu lite också :)
Vi klarar dethär Goodie, vi måste bara göra det!
 


Så mycket stöd!




Jag blir alldeles varm när jag ser hur de flesta faktiskt bryr sig och vill mig och Goodie det allra bästa! Det är så fint att människor som ni sitter här och läser varje dag och försöker muntra upp mig!
Precis när jag publicerade förra inlägget läste jag ett mail från min veterinär och jag känner mig ändå mer hoppfull nu! Sedan alla fina sms och samtal från nära och kära är ovärderlig stöttning, jag är ändå en väldigt lyckligt lottad människa trots att det är lite tufft just nu...
Alla 3 hästarna har också försökt trösta sin matte så gott dom kan, ja lilla Lucky också... Hon blir nog mest förstörd när matte är ledsen <3
Men som sagt, jag fick ett väldigt ärligt svar av min veterinär på mailen idag och det känns väldigt bra! Skulle inte byta bort någon av dom för allt i världen... Det är så skönt att ha någon man kan skicka ett sådant mail till som jag gjorde igår och känna att jag verkligen tror på det hon skriver. Då gäller det dom båda veterinärerna som jobbar på den kliniken! Litar otroligt mycket på dom.
 
Och min hovslagare får jag faktiskt också lyfta fram i detta som jag kan prata med och har fullt förtroende för! Han gör ett toppenjobb med mina hästar och det bekräftar mina veterinärer varje gång jag kommer dit!
För att inte glömma Equiterapi.com som gjorde "fyndet" från första början, man ser vad viktigt ett bra team är när man satsar.... 
 
Men vi ska ta oss förbi detta också, det får ta den tid det tar helt enkelt! Vi ska göra det bästa vi kan av situationen helt klart.
 
 
"Och dessutom – om det är någon djurägare som kan ge sin häst en optimal konvalescenstid så är det du. Ytterligare ett skäl till varför jag inte är orolig utan känner mig trygg i att vi kan laga Goodie." 
 
Så skrev min veterinär till mig idag, alltså hur bäst är hon inte då? 
Nej, det ska gå dethär!
 


Helt otröstlig!




Jag vill börja med att tala om att Goodie inte är döende, det kan säkerligen verka så pga min reaktion igår eller ens när han skadade sig från första början... Men detta handlar mest om ett förlängt lidande för både mig och Goodie och jag är bara så ledsen kring alla frågetecken som gårdagens återbesök skapat, jag blev visserligen förvarnad om att inte åka tillbaka såhär tidigt - vilket jag är glad att jag gjorde trots allt, även om svaret inte var vad jag hoppats på!
Jag orkar verkligen inte skriva om vad dom sa eller allt runt omkring, egentligen skulle jag kanske filmat och lagt upp istället för att säkert få med allt men jag är fortfarande så himla ledsen och besviken på allt. Mitt liv kretsar kring dendär hästen, och jag tycker om honom så himla mycket! Jag vill verkligen bara att han ska få bli bra och göra det han älskar, och det jag älskar...
Prognosen är fortfarande god, tyvärr har det blivit lite... missar... och jag tänker och vill inte skylla ifrån mig på något, alla gör misstag vi är bara människor... Det enda som egentligen förändras är väl läkningstiden, och tiden är väl det vi har mest ont av i Goodies fall - det är det som gör mig orolig och så himla ledsen! Jag visste att denna dagen skulle komma och jag har verkligen varit glad för varje dag jag fått med Goodie, men jag hoppades så att vi skulle få litemer tid!
Där jag står just nu är beslutet hur jag ska göra med Goodie, ska jag vänta ut detta och verkligen ge oss en chans att komma tillbaka? Tänk om det är att förlänga lidandet på oss båda två? Att jag inte riktigt vill inse att han börjar bli gammal? Givetvis kommer jag inte rida någonting fören han är helt bra, vilket han kommer bli, men kommer hans kropp klara av att komma tillbaka?
Jag vet att han säkerligen kan komma halvvägs och må toppen på den nivån i många år till bara han får en bra rehabilitering nu, men jag är tyvärr inte redo att ha Goodie själv på den nivån - jag vill mer! Det är så hemskt att säga så för det låter verkligen otroligt självviskt, men egentligen är det precis tvärtemot vad jag känner att jag är... Kommer Goodie vara en lycklig häst om han inte kommer tillbaka fullt i svårklass? Nej! Kommer han vara en lycklig häst om han kommer tillbaka och kan gå Msvb/Msva på bra resultat - det kommer han älska! Ska jag då tänka på att kanske skaffa en ryttare som tycker den nivån är helt fantastisk och då också tycker Goodie är det bästa som finns? 
Alltså jösses vad mina tårar rinner när jag skriver detta, men mina tankar går precis just såhär just nu och jag är nästan lite rädd för mig själv... Jag vill inte ta något av dessa beslut!
Däremot vet jag en sak - Goodie kommer vara min tills den dagen han tar sitt sista andetag, det finns inte en chans i världen att jag säljer honom! Han står mig alldeles för varmt om hjärtat för det, det är faktiskt helt galet vad mycket lycka den hästen gett mig och jag vill ge honom precis lika mycket och lite till, tillbaka! Hur gör jag det bäst? Där står jag just nu....
 
Förövrigt, att bara släppa Goodie och låta honom gå i en stor flock och kanske på lösdrift är inget alternativ. han är inte den typen av häst som kommer trivas så..! Goodie är en häst som älskar mycket uppmärksamhet, rutiner (tex komma in på nätterna) och arbetas, just nu är han tillochmed lycklig när jag borstar honom - då vet man att han är riktigt understimulerad...
När jag körde fram transporten igår så stod han på bakbenen i sin lilla hage för att sedan kasta sig runt och försökte sedan springa in i transporten, han verkligen älskar livet där han får vara i centrum och det livet ska han få i resten av sitt (låååånga) liv..
Det finns inte mycket jag inte skulle göra för den hästen, likaså vet jag att det finns inte mycket han inte skulle göra för mig. Jag kommer försöka med precis allt, men jag kommer också försöka tänka på Goodie den dagen det är dags att bli osjälvisk och släppa taget åtminstone litegrann..
 
Men först och främst ska vi ändå få honom så bra det bara går, oavsett vad! Jag har lovat Goodie att jag ska försöka hjälpa honom med precis allt som jag bara kan för att han ska bli bra så fort som möjligt... Jag har bett honom att lova att han då ska ta sig tillbaka till samma nivå och lite till sedan när det är dags, så vi kan fortsätta göra det vi är bäst på - träna och tävla ihop som ett team! Jag vill det så mycket så det gör ont..
 


Alltså..




Jag tar ledigt från bloggen idag... Dethär känns inte alls bra och jag orkar faktiskt inte sitta och låtsas att allt är bra när jag känner mig nere och bara väldigt ledsen..
Vi hörs imorgon istället!
Kram


Godmorgon!




Kan ni gissa om jag haft svårt att sova inatt eller? Det är nästan galet hur mesig jag är med mina hästar, men de är verkligen hela mitt liv!
Jag och Goodie ska vara hos veterinären vid 10 tiden så jag lär åka från stallet vid nio, vilken tur att jag nu alltså har anledning att gå upp då så jag slipper ligga här och vänta ut tiden!
Jag kommer bli helt knäckt om inte Goodies skada börjat läka... Enbart för att jag vill att han ska få komma igång med lite lätta pass så jag får se honom lite glad och framförallt lite lugnare igen, det gör ont i hjärtat att se honom så stressad som han är nu och det gör inte saken lättare att han börjat med lite dumheter som han aldrig gjort innan... Tex dra sönder sina grimmor och sådant.
Vi får hoppas att han iallafall få komma ut på längre promenader nu och kanske tillochmed ridas en sväng?  Även om det bara är i skritt så är det absolut bättre än inget, men jag vågar inte hoppas för mycket...
 
Meeen, lite roliga nyheter har jag ju också! Delar förmodligen med mig av dom i ett inlägg senare, men runt 10-11 tiden får ni hemskt gärna hålla tummarna för oss. Kommer jag inte in och skriver mer så tror jag nog ni har förståelse för det också...
Men jag ska iallafall försöka tänka glada tankar tills klockan 10! Håll tummarna för oss är ni snälla :)
 


En glad Jenny!




Jag har något väldigt roligt att berätta, men eftersom jag är iväg och inte vill skriva från mobilen så får det vänta till imorgon... Men jag är iaf väldigt glad!
 


Promenad..




Mycket promenader här, likaså idag... Såhär trött är Goodie efter sin dos lugnande... Jaja det är iaf spännande att vara ute och gå med honom!
 


Lite nervös här!




Jag fick precis ett samtal som gjorde mig lite nervös nästan, jag tror inte det är något dåligt dock - men Sheebas ägare/uppfödare är påväg ut till oss för att prata lite... Väldigt spännande! :)
 


Söndag.




Dagen före återbesöket... Gissa om jag kommer gå som på nålar, tur att jag iallafall bokat en tidig tid (frivilligt, vilket är väldigt ovanligt för min del med tanke på hur dåligt jag sover..) så jag slipper gå och vänta halva dagen.
Det är lite osäkert om det blir någon fotografering med Emma idag också då det regnat för mycket och våran padock är väldigt blöt såklart. Det har kommit stora mängder vatten på kort tid så... Kan ju vara bra miljöträning ibland men när man ska fota och filma så är det inte att föredra ;)
Vi får se!
Annars blir det promenad och allt kring Goodie som vanligt, Sheeba ska förhoppningsvis ridas igen trots att det är en ag för mycket denna veckan isåfall (få fundera på det lite, men jag tror det kan vara bra och repetera lite från igår - det är ändå väldigt korta pass vi gör just nu) och sedan ska jag pyssla om Fonzie. Han har haft vila från sin matte i flera dagar och klättrar lite på mig nu när jag väl leder lite eller så. ller han stod ju faktiskt i över 2 timmar på stallgången när hovslagaren var här - mest för att hålla de andra hästarna lugna ;)
 
Jaja, ska sätta mig och skrva ett inlägg på en sak jag reagerat över en del, senast igår faktiskt.. Kommer förhoppningsvis upp under dagen!
 


Ljusglimtar!




Nu ligger jag nerbäddad i sängen. Har haft en väldigt bra dag i stallet... Sheeba var en aning spänd när vi började idag men blev väldigt fin i slutet, som sagt - jag ville inte hoppa av!
Goodie har fått prova en ny medicin sedan NSAID kuren tog slut (jag har väldigt mycket respekt för att blanda så jag har avvaktat för säkerhetsskull) och jag vet inte om det är medicinen eller Icevibe skydden eller kanske en kombination - men idag var tillochmed den lilla bulan bättre! Efter jag lindat av, masserat, duschat, promenerat och haft på skydden så kände jag knappt något när jag ens letade efter den... Ska visa er vad det är för medicin jag provat lovar jag, det är naturläkemedel så inget farligt eller så :)
Jag tror inte ni förstår hur nervös jag är inför måndag... Jag vill så gärna att han ska vara bättre bara så jag vet att det är på rätt väg! Då kommer jag gråta en skvätt av lycka... Jag har liksom haft en stor klump i magen i snart 3 veckor nu pga dendär himla skadan.
Men nu ska jag sova, skriver mer imorgon! Kram på er :)
 


Design av Nora Bååth | Tjäna pengar på din blogg | >