Inte till varje pris....




Destomer jag är ute och ser, destomer blir jag kluven till hurvida jag vill uppnå mina mål och drömmar som jag har inom ridsporten.
 
Många gånger är mycket riktigt bra, men sedan finns det saker och personer som gör att jag vill lägga av på en gång faktiskt!
 
Jag står och spanar in framridingen på Elmia, jag känner in känslan av att flera av dessa ekipagen rider och tränar samma saker som jag och Goodie och likaså har vi även varit ute och tävlat emot just dessa ekipage tidigare. Men här sitter de nu, snäppet längre fram än vad vi är och presterar dessutom riktigt bra många gånger...
En del av dessa ryttare kan jag sitta och titta på i evigheter och bara njuta, men sedan finns det alltid någon eller några som jag står som ett enda stort frågetecken och iaktar på håll. Jag försöker känna in hur jag tänker, vad jag tycker om dressyren idag överlag osv. Men jag ser inte alls bara massa negativt, det gör jag verkligen inte - men jag ser några som har valt en helt annan väg mot vad jag skulle göra och framförallt en väg jag aldrig någonsin kommer ta.
 
Jag sa senast förra veckan till min tränare "för mig är inte detta till varje pris..." "om det är sådär man måste göra och den vägen man måste gå så är jag inte helt säker på att jag vill göra dethär alls längre..." och jag känner verkligen så. Jag älskar att träna och tävla dressyr och jag kommer förmodligen aldrig sluta med det, men där kan jag själv göra ett val att inte följa de ryttare som jag inte anser värd att "följa". Det finns istället en mängd andra ryttare som jag kan låta mig inspireras av och som älskar detta lika mycket som flera av oss faktiskt gör och ändå lyckas bra! Det gäller bara att man själv står stadigt med fötterna på marken och försöker se realistiskt på saker och ting...
Sedan kan jag känna att mycket ocks överdrivs en hel del, men som sagt - jag utgår från vad jag tycker känns okej och rimligt. Att en häst stundtals kan hamna bakom lod är ett tydligt exempel på vad jag fortfarande kan tycka är okej - inte att sträva efter som slutmål men okej i utbildningssyfte eller under en utbildningsperiod. Att bända loss hästen åt höger och vänster samtidigt som man sparkar på den med sina sporrar, nej det känns inte som något jag vill utöva... Det är inte att älska hästen och dressyren i sig, det handlar snarare om att älska genvägar som kan leda till en tillfällig framgång i mina ögon.
 
Det handlar inte om att göra detta till varje pris, utan om att kunna stå stadigt och stolt hela vägen fram till sitt mål!
 
 



Caroline och unghästen Stina

http://nouw.com/carolinesh%C3%A4stdr%C3%B6m

Jenny, jag har skrivit mycket om detta på bloggen, samt varit i kontakt med förbundet. Gå gärna in och läs där, för jag orkar inte dra allt här.

Det enda jag vill säga är att just DU som alltid leker fram det bästa ur dina hästar med hänsyn och positiv förstärkning är en förebild inom dressyren. Du får helt enkelt inte försvinna från den 😉

Jag tänker att det är viktigt att reflektera över sin moral och hästhållning och inte låta saker normaliseras bara för att man ser dem hända ofta. Du å din sida verkar också ha förebilder och tränare som du litar på och vars syn på hästen stämmer överens med din. Håll i dem!

Nu är jag inte alls på din nivå, men jag reflekterar också mycket över satsning. Både ur unghästperspektiv (kräver vi för mycket?) och ur ett längre perspektiv (kan jag ställa upp på den ridning som många använder sig av för att nå toppen?)

Och som en stjärna i mörkret: kolla youtube med allas vår Dujardin en stund, så kanske hoppet återvänder ;)


Caroline och unghästen Stina

http://nouw.com/carolinesh%C3%A4stdr%C3%B6m

Jenny, jag har skrivit mycket om detta på bloggen, samt varit i kontakt med förbundet. Gå gärna in och läs där, för jag orkar inte dra allt här.

Det enda jag vill säga är att just DU som alltid leker fram det bästa ur dina hästar med hänsyn och positiv förstärkning är en förebild inom dressyren. Du får helt enkelt inte försvinna från den 😉

Jag tänker att det är viktigt att reflektera över sin moral och hästhållning och inte låta saker normaliseras bara för att man ser dem hända ofta. Du å din sida verkar också ha förebilder och tränare som du litar på och vars syn på hästen stämmer överens med din. Håll i dem!

Nu är jag inte alls på din nivå, men jag reflekterar också mycket över satsning. Både ur unghästperspektiv (kräver vi för mycket?) och ur ett längre perspektiv (kan jag ställa upp på den ridning som många använder sig av för att nå toppen?)

Och som en stjärna i mörkret: kolla youtube med allas vår Dujardin en stund, så kanske hoppet återvänder ;)


Amanda & ridtravaren Lilleman

http://bagheeraomalley.blogg.se

Åh vilket bra inlägg, så bra skrivet och jag håller verkligen med!
Känner också att jag "inte vill vara med" om man måste göra si eller så, då skiter jag hellre i det. Kan bli tokig på min mamma exempelvis. Som bah "du måste träna det här på honom nu, så ni blir snabba i omhoppningssvängar" eller "nu får du inte hoppa lägre än 70 cm, det är för lågt för er då!"
Bah.. ah... eller fast nej... jag gör som jag vill med MIN häst.


Charlotte

http://csdressage.blogg.se

Tänkvärt inlägg Jenny! Är inne på samma spår! Men det lustiga är att jag är på väg att själv skriva ett inlägg om det här med satsning. Fast med den ekonomiska biten som röd tråd. Komiskt på något sätt ändå:)
Men jag tycker du har förbannat rätt i det du skriver! Jag vill komma till Grand Prix med en glad partner till häst som jobbar av ren fröjd och glädje lika mycket som jag! Och då får det väl ta lite längre tid i så fall än att ta genvägar dit!


Olivia

http://oliiviiagustavsson.se

Jättebra inlägg!!







 DITT NAMN


 DIN MAIL


 DIN BLOGG




SPARA?

Tjäna pengar på din blogg
Design av Nora Bååth | Tjäna pengar på din blogg | >