Söndagens start i Inter II




Jag tänkte skriva ner mina tankar om söndagens start i Helsingborg.
 
Jag vill börja med att säga att det var det absolut värsta stället för mig att debutera på, med alla dessa fantastiska ekipage - konkurrensen blir betydligt svårare desto längre söder ut man kommer, bra domare osv. Dessutom kände jag ju själv att debuten fortfarande var lite för tidig... 
Men så glad jag är att jag trots dessa debutnerver, faktiskt gjorde det... Vilken grej! Tänk att vi testat på att rida piaff, passage och byten i varje på tävlingsbanan?! Även om just dessa bitar fungerade ganska dåligt tyvärr ;)
 
Vilket fall så måste jag få gå tillbaka till veckan inför tävlingen där jag faktiskt hade en hel hög med händelser som gör mig extra stolt över att jag ens orkade åka ner till Helsingborg överhuvudtaget. Det var stundtals inte långt ifrån att jag faktiskt inte gjorde det kan jag säga, särskilt i fredags så var jag verkligen sugen på att bara åka hem och lägga mig - men jag gjorde det! Vilket Sofia var en stor del i att "lösa", eller hur man nu ska säga. Det är bra att ha en hästskötare som också är en himla fin vän! <3
På detta så var ju både foten och knät i ett väldigt dåligt läge, men med tejpad fot kändes det faktiskt mycket bättre måste jag säga. Knät triggades ju igång snabbt utav allt haltande och det kommer jag förmodligen ha mer ont av i flera veckor framöver, men samtidigt så är jag ganska van och det får man försöka koppla bort när det väl gäller...
Jag var dock väldigt lycklig över en morgon där vi fick hjälp med Goodie på söndagen, för att försöka tänka bort smärta är verkligen otroligt energikrävande och där på morgonen fick jag iaf sova litegrann så jag var väldigt tacksam!
 
När vi kommer till tävlingsplatsen så har Goodie gått upp sitt fullblodsmood och har rivit upp hela sin box, sådär blir han ibland och det bästa sättet att bota detta är att sätta sig och rida en sväng. Det var ju inte ett alternativ här så vi försökte gå lite med honom och sådär, men det är svårt alltså... Han är verkligen en speciell häst alltså...
Vi försökte få honom lugnare och tillslut fick han väl ändå vila ikapp sig lite så.
 
Inför uppsittning så skrittade Sofia fram Goodie för hand ganska länge medans jag verkligen försökte fokusera på programmet, jag var supernervös och kände själv att jag gärna fick lite luckor när jag tränade det i mitt huvud. Dock gör jag inte jättemycket åt nervositeten när den väl kommer såhär på tävling, och det är för att jag oftast rider bättre av att vara riktigt nervös... Så på ett sätt (åtminstone efteråt) så tycker jag om den känslan, och vill försöka lära mig att använda den känslan i alla tävlingssammanhang men utan att det blir för mycket för mig heller. Det är bara att träna på det!
Jag satt upp på Goodie och hade en tydlig plan med hur jag skulle lägga upp passet på bästa sätt (ska skriva om det i ett annat inlägg) och den planen höll väldigt bra fram tills slutet...
 
Vi joggade länge och kände på galoppen och lite trav. Jag gjorde en diagonal med 5 byten i varje bara för att känna att han var med mig och sedan galopperade vi en stund till innan det blev trav och vila. De sista minutrarna innan jag skulle in på banan så skulle jag känna på en serie med tvåor, någon piruett och avsluta med att väcka upp honom med piaff och passage...
När jag vänder in på ett rakt spår för att känna på några tvåor så ger jag hjälpen och Goodie bara fortsätter, men bara med byten i varje... Oavsett vad jag gjorde eller hur jag försökte lösa det så är det enda han gör byten i varje, hela tiden! Varje gång jag kommer på en rak linje börjar han byta och jag får han inte ens att sluta. Jag kände att nervositeten sakta började gå över i panik, och där sitter jag bland alla dessa fantastiska ekipage och tränare och inser att jag inte ens längre kan galoppera på ett rakt spår...
Jag tittar på klockan och rider fram till Sofia och pappa och slänger av mig det sista innan jag rider bort mot öppningen till tävlingsbanan, där inser Goodie att han äntligen ska få gå in på banan och bara drar iväg med mig - fast besluten att springa in på tävlingsbanan. I sista stund hann jag få tag i högertygeln och svänger runt honom i denna smala lilla passage som går mellan banorna och var här väldigt nära på att bara vända om och gå rätt ut...
Jag kommer in på banan och tänker att jag ska börja med att galoppera, göra ett byte och sedan måste jag ju faktiskt känna på minst lite tramp då det inte sitter så natruligt för oss än att vi bara kan gå in och leverera både piaff och passage trots att vi inte provat det alls på uppvärmningen...
Jag får dock startsignal ganska direkt så jag hinner inte göra något av detta och inser tt jag får antingen bita ihop och köra eller helt enkelt ge upp - ni förstår att det egentligen bara existerade ett alternativ för mig?!
 
Fram tills passagen är jag ändå ganska nöjd, vi kammade till oss även om det finns mer att hämta såklart, men både piaffen och passagen var i stortsett helt obefintlig om man jämför med vad vi kan på hemmaplan och Goodie kändes smått chockad över vad jag bad honom om - vilket jag får ta på mig som missbedömt framridningen! Han hade behövt ha trampet som sista grejen innan vi gick in, i kroppen liksom, men men nu var det så bara. Skritten blev sådär också faktiskt då jag kände att han var lite misstänksam mot mig efter vad jag bett honom om, så även detta tar jag på mig!
Galoppen var vår bästa del faktiskt (när har man någonsin kunnat säga så om Goodie tidigare? han som haft så jobbigt med sin galopp...) men även här hade vi ett par onödiga missar. Tyckte även han kröp ihop något i formen för att han blev lite "matt" men jag jobbade hela tiden med att försöka korrigera det iaf. Piruetterna kändes att han var lite trött i, bytena i vartannat var väldigt svajiga eftersom jag överdrev hjälpen för att få honom att vänta på mig. Det gjorde han faktiskt bra, så jag överdrev nog i onödan tyvärr, men jag vågade inte chansa med tanke på framridingen... 
När vi sedan kom till bytena i varje så var jag lite extra kylig med att vänta ut något språng extra då det var min plan från början att börja lite senare och verkligen känna att han är rak inför att jag börjar... När jag började så gjorde han först några ganska bra på hjälpen tills jag inser att min nervositet tagit över helt och jag sitter och gör hjälperna för både hållen samtidigt, det bara låste sig! Jag försökte igen men klantade till det efter ett par byten igen så jag bestämde mig för att bara byta till rätt galopp och helt enkelt släppa den diagonalen och ta nästa grej... Tror ni inte Goodie tar saken i egna hovar och helt enkelt forstätter med ett par byten till och avslutar precis när vi går ur den diagonalen?! Inte för att vi fick bra poäng här ändå, men för framtiden känns ju det ändå bra i utbildningssyfte för våran del att vi ändå gjorde de bytena vi skulle och lite till - tack vare min förlåtande häst! Sedan kan säkert någon tycka att det är fel att han gör bytena själv och ja det kanske det är, men samtidigt jobbar vi med djur som vill och försöker göra rätt och jag tycker om när han själv bestämmer sig för att visa att en såpass svår sak ändå känns enligt honom ganska lätt... Jag blev glad och stolt över honom iaf, hans inställning är ändå fantastisk tycker jag!
Sista passagen mot domaren var även den helt ickebefintlig, men trots detta var jag så oerhört nöjd och glad över Goodie! Han tar hand om mig och jag om honom och vi jobbar för varandra även om det blir lite missförstånd ibland... Däremot var jag så otroligt besviken över min egen prestation och red ändå ut med tanken om att jag skulle få extremt dåliga procent i detta startfält och allt. Under tiden jag travade av så läste de upp mitt resultat och då brast det fullständigt för mig - med alla dessa stora och små missar, uppladdningen, framridingen, nerverna och bara allt - så gjorde vi ett sådant reslutat! Det hade jag inte ens kunnat tro i min vildaste fantasi faktiskt!
Tanken som slog mig var att - wow, vi kan faktiskt ha i dessa klasser att göra om några månader med lite (läs mycket!) träning... Det är faktiskt över alla mina förväntningar kan jag säga!
 
Tack Goodie för allt du gör och ger mig, det går inte med ord att beskriva hur lycklig jag blir över varje dag jag får med dig... 
 



Anna

Wow!!! Alltså..wow! Blir helt stum... heeeelt otroligt att du fixar gå in och rida programmet efter en sån start, och älskar hela din inställning till hästar och ridning. En sann förebild!


Sandra

Blir så otroligt glad av att läsa detta och att det gått så bra för er i debuten. Ni har kämpat så mycket och haft motgångar och ändå ger du inte upp utan kämpar med honom, så glad att det ger framgång för er :) Du är så välförtjänt denna framgång och hoppas verkligen att bi får fler roligare framöver :) Älskar din sunda inställning till hästarna och ridning.


csdressage.blogg.se

http://csdressage.blogg.se/

Har skrivit det innan. Ni förtjänar verkligen varandra. Så himla bra jobbat! Grymma är ni!:)







 DITT NAMN


 DIN MAIL


 DIN BLOGG




SPARA?

Tjäna pengar på din blogg
Design av Nora Bååth | Tjäna pengar på din blogg | >