Fredag.




Inte många timmar sömn, men nu ska jag upp för det är dags för återbesök med Goodie idag... Snälla, håll tummarna för oss! Vi behöver det <3
 


Torsdag.




Hej på er!
Räcker det med att säga att jag kom hem från stallet vid kvart över 11 igår? Men iochförsig hann jag med flera av mina måsten som legat och gnagt ett tag, plus träningar och rida 5 hästar...
Idag kommer jag hem typ samma tid så jaaa... jag är så trött! 
När jag satt och red sista hästen idag så kände jag att min kropp var riktigt trött, red som en kratta men hästen var fin och väldigt saknad så jag var glad ändå! ;)
 
Men jag har hunnit med att rida 4 hästar idag, vara på en intervju, haft lektionerna nu på eftermiddagen/kvällen på ridskolan och fixat med allting runtomkring hästarna. Dessutom var jag och hämta en b-kortslastbil jag får hyra för att köra Goodie i imorgon. Han åker mycket bättre i lastbilen så jag passar på att skämma bort honom, upplever att det var jobbigt för honom att åka transport förra gången han var senskadad men när jag lånade denna bilen förra gången så stod han jättebra så... Goodie har godkänt den!
 
Idag har jag ridit två ponnysar som båda två var superfina, det är så kul att rida ponnysar! Jag vill ha ett par stycken i stallet att rida varje dag känner jag...
Sedan var det Sheeba som fick sig ett pass i stora ridhuset, och hon var väldigt fin! Vi har börjat introducera lite svaga slutor i galoppen nu och i höger går det toppen, vänster är lite jobbigare än men vi jobbar på det!
Hon börjar verkligen komma ur unghäststadiet nu på så sett att det blir mer och mer riktig ridning nu tycker jag, man slipar mer på detaljerna.
 
Sist men inte minst red jag Alfons som ni kanske kommer ihåg? Hästen jag hjälpte till att rida in för några år sedan, en helt fantastiskt fin häst med mycket power men pga olika omständigheter har han vilat en del så han ligger nu lite efter. Men jag jobbade först med att få en fin kontakt i en lång och låg form, efter det först började jag försöka kräva mer men bara några steg åt gången. Han är fin iaf! Har saknat att rida honom :)
 
Som avslut på kvällen fick Goodie badas, promeneras, betas och ja allt detdär som han ska göra varje dag... Kvällsmockade medans hästarna åt sin slobber och sedan var det bara att putsa och hänga in... Klockan blev plötsligt lite väl mycket nämligen ;)
 
Men nu behöver jag verkligen sova! Natti :)
 
 


Godmorgon!




Åh vad det händer mycket i mitt liv just nu, men jag har blivit så oerhört dålig på att dela med mig!
Men man måste börja någonstans... Såå, det blev ingen tävling i helgen tyvärr. I fredags red jag en häst där det blev mycket tvära kast, bus osv. Så det kändes inte så kul att åka och tävla med en kropp som inte var helt hundra med tanke på att det är typiskt sådanna saker som gör att jag får mer problem än vanligt. Länge sedan ridningen orskade mig mer problem, men denna gången blev det så.
Så Sheeba fick stanna hemma i helgen stackarn, tror hon hade älskat att få visa upp sig annars ;) Hon fick istället ta det lugnare två dagar med promenad och tömkörning, medans de andra fått vila (bortsett från korta promenader då..) och idag var vi igång igen fast med något heeelt annat - löshoppning... Sheeba gick efter en stund in i sitt pigga jag, där blir hon gärna lite för mycket för sitt egna bästa men nu var jag förberedd och hade laddat upp med massa god mat som hon stannade och fick äta några sekunder emellan och då kom hon snabbt tillbaka. Tycker faktiskt hon börjat hoppa bättre nu och rättar sig mer, hon har trotsallt varit med på löshoppningen några gånger nu så kul att se lite framsteg också :) Hon var pigg och glad iaf, det är huvudsaken!
Fonzie förvånar mig faktiskt, han börjar med ett par typiska dressyrmoves över bommar och små kryss men när han kommer in i det och inte busar sig igenom så hoppar han faktiskt ganska bra! Han har väldigt fina framben och är rädd om sig, tyvärr är vänster galopp hans svaga galopp för tillfället så jag hade önskat löshoppning i höger varv... Men det kanske hinner ändra sig, man vet aldrig med dessa små djur. Men jag var lite imponerad faktiskt måste jag säga. Vi höjde upp till hela 120cm igen och han seglade över i vanlig ordning, var lite sugen på att höja upp igen men kände att det får vänta lite till. Har ändå bestämt mig för att ge honom några veckor till och åka på treårstestet lite senare, främst för att hinna rida mer. Inte för att han behöver ridas, men han galopperar mycket mer genom kroppen när jag rider än när jag släpper eller longerar. Han rör sig mer avspänt med mig på och därför vill jag hjälpa honom lite där först, och jag vill inte öka antal träningspass per vecka eller för den sakens skull rida mer och längre stund, så det passade bra att helt enkelt boka ett tillfälle längre fram istället :)
 
Goodie mår faktiskt helt okej, han får passning typ 15 timmar per dygn och vi båda (jag och Goodie alltså.. ;) ) försöker involvera alla i passning, jag har också eget hö som ger alla möjligheten att ge honom när han spårar ur. Några av hästarna i stallet turas om att göra han sällskap inne, för varje gång jag släpper ut så har han sin lilla busrutin så jag har lagt det lite åt sidan. Igår hann jag inte ens haka av grimskaftet innan han hade gått från lugn, avdankad, gammal man till en liten speedad ponnyhäst... Hade jag suttit på hade jag inte kunnat hålla mig kvar många sekunder konstaterade jag iaf, samtidigt som jag flög ut i sjukhagen och fångade in honom igen. Lugnt och stilla gick vi tillbaka in i stallet med en skärrad matte och nöjd Goodie!
Jaja, han får iallafall mycket kärlek och alldeles för mycket morötter.... så han är ganska nöjd ändå!
 
Idag har jag 5 hästar att rida, så ni förstår att jag håller igång ganska bra ändå? Jag lyckas pricka in dom allihopa för imorgon får jag svårare att hinna... och på fredag ska ju jag och Goodie redan tillbaka på första återbesöket. Jag har faktiskt inga förväntningar alls då jag vet att dessa skador är litte långdragna och har en tendens till att gärna se sämre ut till en början, så jag har nästan ställt in mig på det för att vara på den säkra sidan.
Men nu ska jag försöka komma iväg så jag hinner med allting jag ska göra idag, har ett par måsten som jag verkligen behöver ta tag i också... Jag har verkligen inte hunnit med något sådant alls den senaste tiden, fattar inte vart alla timmar tar vägen?!
 


Plåster på såren...




Jag har det ganska bra måste jag säga, med två fina hästar som kan trösta mig... Fonzie tröstade mig i helgen med sitt första träningspass för Jenny Schreven någonsin! Dagen innan var första gången jag red i "stora ridhuset", första gången jag hoppade upp själv utan hjälp och första gången han reds ihop med andra hästar! Han skötte sig helt fantastiskt bra och var vissa stunder helt magisk! Jenny gav honom betyget " A Goodie, but like ten times better" och det var en av alla saker som jag fastnade för i honom redan när han var 3 månader... Han har samma mjukhet och lätthet som Goodie, vilket är det bästa med honom faktiskt! 
 
Inte nog med det så tränas Sheeba inför en tävling i helgen faktiskt, vi började igår med att ha lite delade åsikter om hurvida man fick springa fort eller om man skulle jobba först och sedan springa lite fortare men fortfarande i jobb... ;) Men jag vet numera hur jag ska få hennes fina kvaliteer att komma fram även om hon är lite blygsam sådär i början med att visa upp dom, men som hon gick i slutet av passet! Alltså känslan man får på henne då är magisk verkligen! Jag älskar att sitta på henne när hon är sådär :)
Vi gjorde övergångar mellan galopp och skritt för att sedan träna superfina fattningar från skritt igen, här rider jag skritten tills jag är nöjd och fokuserar aldrig på att det ska bli ett enkelt byte tex (vilket jag sällan tränar heller för den delen, kvalité i skritten är viktigast och dom blir gärna spända när dom vet eller tror dom vet vad som ska hända ) för då tappar jag gärna skritten. Så därför måste hon skritta varje gång innan hon får fatta igen och det har faktiskt Sheeba full koll på ;)
Vi gjorde tvära sidvärtsrörelser både i skritt, trav och galopp. Hon gjorde toppenfin förvänd, bra ryggningar, fina halter... Ja men ni förstår nog? Mycket som blev väldigt bra helt enkelt!
Nu ser jag verkligen fram emot söndag! Det ska bli väldigt kul att få komma ut med Sheeba igen..
 
Det är alltid härligt när man är hemma och längtar till stallet för att få rida och jag har ju faktiskt två hästar kvar som jag längtar att få rida på idag så... 
 


Sakta men säkert...




... börjar allt sjunka in hos både mig och Goodie tror jag, men jag är fortfarande så himla ledsen! I min värld var detta det värsta som kunde hända Goodie för att det skulle med en gång betyda att han inte skulle behöva gå igenom detta igen...
Men jag måste ändå säga att änsålänge så tycker jag han tar vilan ganska bra! Förra gången mådde både han och jag sämre faktiskt, men denna gången har jag varit stentuff...
Han står just nu på box och går ut korta stunder när jag är i stallet och har koll, min avspärrning i sjukhagen har Goodie både lekt med, hängt på, krypit under och bitit i. Nöjt vandrar han sedan över till den "stora" delen i sjukhagen ;) Men jag blir lite glad att se att han är busig på ett lugnt sätt och inte hysterisk. För Goodie i ett hysteriskt läge är absolut inte kul...
Världens snällaste lilla treåring står inne som sällskap när det blir för mycket för gamleman, och han är lugnet själv i dessa situationer! Han passar på att ta en tupplur och äta lite så är han nöjd :)Det smittar av sig på Goodie!
Annars är det promenad två gånger om dagen, beta lite gräs, borstning minst en gång om dagen, massage för benen minst en gång om dagen med arnika, Pharmalight, Ice-vibe och ja... Han får liksom överleva känner jag, han kan omöjligt må sämre än vad matte gör ;) Okej, det är väl klart det är mest synd om honom men jag försöker verkligen hjälpa han att få ett litemer värdigt liv tills vi ser åt vilket håll läkningen börjar gå...
Men jag saknar verkligen att rida honom varje dag, eller jag saknar alltid hans arbetsinställning när jag ens bara låtit honom vila en dag! Då längtar jag upp på ryggen igen, men förhoppningsvis sitter jag där om ett par månader igen - det är iaf målet vi jobbar mot just nu :)
 
Tack alla fina människor för erat fantastiska stöd, man går från att känna sig under botten och ändå få liten spark åt rätt riktning igen - vilket jag behövde!
Alla säger att "ja men ni som var så nära nu?!?!" och desto mer jag tänker på det, destomer säker blir jag på att jag egentligen är väldigt nöjd... För mig är det inte hela världen om Goodie kommer kunna tränas mot Grand prix igen, huvudsaken är att han kommer kunna tränas för då mår han som bäst! Att vi var nästan framme var egentligen mycket mer än vad jag någonsin vågat hoppas på att Goodie skulle klara, så jag känner ingen besvikelse där faktiskt, tvärtom är jag så lycklig över att vi faktiskt hann och fick kvala! Det finns också en liten chans att vi en dag får starta våran GP-start, och om det är meningen att vi ska göra det så kommer vi nå det målet också tillslut! 
Men tills dess ska jag njuta av mina andra hästar och att bara få ännumer tid med min allra finaste vän, han är verkligen min once-in-a-lifetime häst och jag kommer göra allt för att få honom bra igen!
 


Väldigt uppgiven och ledsen...




Jag har verkligen bävat över att behöva skriva detta inlägget och jag har själv gråtit varenda kväll och natt sedan över en vecka tillbaka...
 
Tänk er detdär lilla hoppet, ett litet ljus att jag som kämpat mig upp underifrån med betydligt mer motvind än flera andra pga olika omständigheter, äntligen kunde jag börja känna att det fanns en liten gnutta hopp om att den dag få rida in i våran första Grand prix... Det kändes fantastiskt en stund, för häftigt för att kännas riktigt sant - men jag kom tillbaka ner på jorden igen med en hård duns minst sagt...
 
Goodie har fått en ny skada... en gaffelbandsskada och jag är ganska säker på att jag vet när den uppkom faktiskt, bara det att den var så liten och märktes knappast. Tuff träning och tävling var förmodligen det som gjorde den värre.. Mitt hjärta blöder när jag tänker på att jag kanske aldrig kommer få återuppleva det senaste årets händelser med Goodie och tårarna forsar ner när jag tänker på hur jag ska försöka få honom att förstå att jag inte kan eller får lägga på honom sadeln framöver men alla andra... 
Jag älskar verkligen allt med den hästen och jag hade gjort mer än vadsomhelst för att få honom bra igen, för han mår inte bra nu och jag mår inte bra utan honom.
 
Veterinärerna gav honom ett år helt i vila, kanske ner till ett halvår om jag har väldigt tur, men senan i sig trodde dom absolut skulle kunna läka, ännu mer med tanke på att han läkt den tidigare han hade. Men detta handlar ju om hur resten av kroppen tar vilan och det är det jag bävar för att behöva uppleva och låta Goodie gå igenom igen!
 
Tävlingen nere i Sydslätten var där det egentligen började gå upp för mig att det kanske var något, men på framridingen sista dagen var Goodie helt magisk! Jag njöt varenda sekund verkligen och försökte tänka på att jag måste hålla fokus, men leendet fortsatte trots detta att smyga sig på...
Jag hjälpte Goodie i en piaff på framridingen, det var väldigt ojämt och han gjorde något samtidigt som han for iväg lite... Jag saktade av, klappade om honom och sa att han inte behövde stressa så i onödan, men när jag kom fram i trav efter detta kändes han inte lika fina igen...
Jag har ju haft problem med sadeln så började få panik över att det kanske var det och jag hade ca 1 minut på mig innan start.
Jag gick in på banan och har aldrig någonsin känt mig så förvirrad och sammanbiten faktiskt, såhär i efterhand var det kanske onödigt att starta alls men...
Vi startade och jag satt mest och åkte omkring eftersom jag fokuserade på det vi hade känt utanför och helt enkelt vad jag skulle tro/tänka. 
Jag bestämde mig tillslut för att utgå, travade något varv utanför - ingenting, och kände att jag kanske ändå inbillade mig?
Men jag hade en gnagande känsla av något helt annat, men jag ville väl kanske inte riktigt kännas vid allt vad det skulle innebära.
 
Väl hemma fick Goodie skrittas ut ett par dagar och bara vara litegrann, och 4 dagar efter tog han sina första travsteg igen och då var det för mig ingen tvekan längre då han dessutom var svullen runt ena kotan... Jag ringde till veterinären och tryckte bokstavligen in mig i deras schema på onsdagen (nu i veckan) och berättade att jag var helt säker på att det var något med hans gaffelband.
Ni kan förstå hur jag har känt mig sedan dess, i väntan på en dom som jag egentligen var helt säker på att vi skulle få... Mycket riktigt var det gaffelbandet som var skadat och tiden att läka en sådan skada för en sådan gammal häst känns bara så långt borta...
Det positiva mitt i allt elände är att Goodie lyckats läka en liknande skada innan trots sin ålder och trots att han var ganska sjövild, nu har jag ändå möjligheter att hålla honom lugnare både i box och i liten hage så kanske det hjälper?
Vi var också hos veterinären med en så färsk och fin skada att det gick att ge honom en injektion direkt i själva skadan, tror att man säger att det är hans egna blodplasma man får fram via ett prov och en maskin som man sedan sprutar in med hjälp av ultraljud direkt i skadan.
Dessutom var hans gamla senskada trots mycket träning, tävling och lite farliga hagturer bättre läkt än någonsin! Den hade stannat av redan i somras i läkningen, och såg ut precis på samma sätt i januari, men i onsdags tyckte både jag och veterinären faktiskt att det var ganska stor skillnad!
 
Jag får hoppas nu bara att Goodie kan stå ut med detta och försöka hjälpa mig att rehabilitera honom rätt och lugnt så finns det såklart en liten, liten möjlighet att kunna komma tillbaka...
Jag älskar att höra att det finns möjligheter, men mest av allt älskar jag denhär hästen ♥
 


Stolpe ut x2




Nu är jag äntligen hemma igen och ska krypa ner i min säng efter en lång helg minst sagt!
 
Idag utgick faktiskt jag på egen begäran för första gången någonsin när jag tävlat... Jag har ju som ni kanske läst tidigare börjat få lite problem med min sadel, och dumt nog så trodde jag att jag skulle vara lite trygg med att välja den gamla idag istället för de jag håller på att prova - det var inte alls bra och jag upplever att den klämmer på honom särskilt när han verkligen ska samla sig och komma upp fram och igenom kroppen. Det kändes inte alls bra och istället för att chansa så utgick vi helt enkelt... Tråkigt såklart, jag är väldigt besviken! Såklart med mig själv då det var ett onödigt beslut att rida i sadeln som jag misstänkt inte ligger helt hundra, men jag trodde det var ett smart val och det är ju tyvärr sådanna beslut man ställs inför ofta som hästägare/ryttare.
 
Men men, nu är vi hemma och ska ladda om... Men först en välförtjänt vecka med vila/lätt motion! Det har min fina stjärna förtjänat nu tycker jag ändå <3
Goodie idag, han är ändå världens mest fantastiska häst i mina ögon! Som han alltid ställer upp och försöker jämt - älskade lilla häst!
 


Världens finaste lilla Sheeba!




Jag har varit så himla glad över hur Sheeba utvecklats bara de senaste dagarna! Nu börjar jag få en lätt känsla i handen, med så mycket rörelse i ryggen att jag knappt orkar sitta ner i traven... Då ser jag mig själv som inte jätteotränad iaf, kan alltid bli bättre, men det var kul att det kändes så stor skillnad bara i min kropp - då förstod jag hur stor skillnad det faktiskt var på hennes trav. Så himla roligt!
Har börjar med mycket sidvärtsrörelser i galoppen och det börjar hon verkligen förstå hur hon ska använda sin kropp i nu och ändå kunna behålla mjukheten framför mig.
 
Hon är verkligen en fantastisk liten häst som har så himla mycket i sig, men det krävs en hel del tid för att hon ska tycka att vi ska få ta fram och utveckla detta ihop. Det har vi iaf gjort nu de 3 senaste passen ihop, jösses vilken skillnad! Så nu är jag extra tävlingssugen med henne också såklart.... ;)
 
 


Så kan det gå...




Åh vad jag är missnöjd med min ridning idag... alldeles för mycket missar, gav ju bort poängen... Goodie får ta på sig sista halten dock för den var inte alls ens där jag hade planerat, men Goodie tyckte han var klar så då var han väl det då ;)
Första utanför placering och ändå 61.7% med en så dålig ritt av mig! Endast 1% till andra platsen så...
Vi är nu tillbaka i stallet och ute och betar, lyxigt då det inte hunnit bli grönt hemma än!
 


Godmorgon!




Upp och hoppa för våran del nu! Även om det är något segt just nu med tanke på hur lite sömn jag får så... är det väl värt allt besvär! Älskar verkligen att tävla, önskar jag kunde vara iväg såhär jämt! :)
 
Men nu ska jag försöka äta lite, fokusera på programmet som faktiskt är en debut igen och sedan ska vi åka och börja pyssla om min alldeles egna stjärna!
 
Håll tummarna för oss idag! Vi behöver det :)
 


Design av Nora Bååth | Tjäna pengar på din blogg | >