Känner mig halv...




Jag slås mellan lycka och förtvivlan när det kommer till allt som har med hästar att göra just nu och ibland vågar jag inte ens hoppas längre på att jag ska få vara lite glad och andas ut....
 
Goodie, min älskade Goodie... Jag står här nu inte ens 4 månader efter att han skadade sig, skadan som kunde ta upp till 1 år att läka men som idag är redo och såpass bra att jag får sätta igång och träna igen. Jag borde vara glad?! Ja, om det inte var så att skadan han fått på andra frambenet pga sin vila och vilda upptåg faktiskt var värre än väntat och han faktiskt hade kunnat dömmas ut helt så sent som förra veckan...
Jag orkar inte ens förklara mer än att det helt enkelt var en skada i tidigt skede när vi kollade på honom sist och inflammationen i senan helt enkelt är mer omfattande nu tyvärr... detta har jag också misstänkt i snart två veckor men eftersom han ändå vilar och min veterinär och jag har en bra kontakt så visste vi att det ändå är vila som gäller fram tills vi kan börja behandla med något annat än antiinflammatoriskt.
När den kuren var slut så bestämde jag mig för förra veckan (då han var så halt att jag grät när jag såg honom röra sig eftersom jag visste att detta var allt annat än bra...) att börja med pharmalighten lite mer..  Då ska tilläggas att jag fick inte ens stryka handen på benet där han har sin svullnad för den var stenhård och förmodligen väldigt öm.
Idag, inte ens en vecka senare när vi var tillbaka på kliniken för att påbörja ny shockwavebehandling och återbesök med skadan som vi fick från början, så var han ibland 0.5 grader halt och svullnaden är så mjuk att min veterinär inte ens trodde det var något farligt eftersom senskador oftast är mer hårda, och inte alls så svampigt som det nu har blivit.
Hade Goodie varit så halt som jag beskrivit hade han idag varit utdömd... men vi kommer nu ge honom en sista chans och med sikte på att han i september ska vara såpass bra att han går att släppa i en hage och att jag helt enkelt får hoppas på det bästa. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta faktiskt, men jag har gjort båda två istället...
Alltså jag avgudar verkligen den där hästen, det finns inte mycket jag inte skulle göra för honom och jag är ganska säker på att han många gånger är ganska medveten om det också... men fasen vad ledsen han gör mig just nu, jag har aldrig känt mig så kluven i hela mitt liv. Det låter som något alla säger när man står för liknande beslut, men det känns som att jag aldrig någonsin kommer klara mig utan min Goodie. Jag kan inte se mig själv utan honom ens med två helt fantastiska unghästar på väg upp, de är helt fantastiska båda två och kommer säkerligen fortsätta växa sig fast i mitt hjärta som de redan gjort och gör varje dag - men det känslan jag har med Goodie vet jag inte om det ens är rätt att förvänta sig att jag ska kunna få uppleva igen.
 
Men självklart hoppas jag på att denna skada ska överraska lika mycket som den han fick i april och vi har inte gett upp än såklart! Jag försöker mest ställa mig in på det värsta för att helt enkelt vänja mig vid tanken men hoppet är såklart det sista som överger oss!
 
Goodie, du är den finaste vän en människa kan ha, på alla sätt som går! Nu får jag försöka ge tillbaka en liten del av allt du givit mig i alla år ♡
 



Cornelia

Åh jag vet precis hur ont det gör 💗 jag fick ta det hemska beslutet i våras, också en ful senskada men mycket annat som spelade in också. Jag håller alla tummar för att det inte slutar så för er! Det är så hemskt att behöva vara med om...

Svar: Tack snälla du! Ja det är det verkligen... Jag hoppas dock jag inte ska behöva ta det beslutet riktigt än men vi får se! Tack iaf <3
JennyM Dressyr


Sis

❤️


Sis

❤️


Sis

❤️


Sis

❤️

Svar: <3
JennyM Dressyr


Sara

http://nouw.com/sararebecka

Han är verkligen en fantastisk häst och jag håller tummar och tår för att allt ska lösa sig och bli bättre <3

Svar: Tack bästa du! <3
JennyM Dressyr







 DITT NAMN


 DIN MAIL


 DIN BLOGG




SPARA?

Tjäna pengar på din blogg
Design av Nora Bååth | Tjäna pengar på din blogg | >