Livet med djur...




Jag har ända sedan Goodie skadade sig för två månader sedan haft en ganska hård fasad, jag har knappt ens gråtit en enda gång förutom dagen jag fick diagnosen fastställd och det är väldigt ovanligt för att vara mig när det gäller mina djur...
Jag gråter tex fortfarande när jag ser Dino på bild...
I annat fall brukar jag vara ganska sparsam med att gråta och särskilt inför andra av någon anledning.
Men senaste veckan har en tyngre klump av oro växt sig fram hos mig när det kommer till Goodie, han börjar spåra ur totalt på våra promenader, han skriker som en vildhingst (alltså påriktigt, aldrig hört en häst vråla så som han kan då..) när jag inte står utanför boxen och han är inne "själv" (läs: utan Fonzie och/eller Sheeba) jag har också haft en dålig känsla med resten av hans kropp som börjar stelna till och dessutom har vi nu bytt hans vanliga specialskor som han gått med sedan han var...8 kanske? till en helt annan sko som är just för att hjälpa hans gaffelband (vilket den andra skon absolut inte gör utan snarare tvärtom..)...
Ja men jag vet inte, det är bara så himla mycket nu och när jag kom hem nu igårkväll och skulle kika på alla de senaste bilderna på Fonzie och Sheeba, så bara råkade alla bilder från våra senaste tävlingsstarter ligga i samma mapp - min och Goodies Inter II debut, och samma klass där vi sedan kvalade osv....
Jag grät sedan hejdlöst hela kvällen, och jag vet knappt egentligen varför...
Jag har inte gett upp än såklart, och Goodie är faktiskt inte sämre utan snarare bättre men jag tror att jag hamnat i ett vägskäl här där jag måste välja och jag upplever att det inte går fören jag får tydligare svar. Det stressar mig! Det gör mig ledsen, men det värsta av allt - jag kände plötsligt en enorm saknad efter att få uppleva känslan som jag vet att jag hade här:
Det finns inga ord som beskriver hur mycket jag tycker om denna häst, han låter mig uppleva både roliga och positiva saker på en helt ny nivå - bara för att jag får göra det ihop med honom!
Jag är så lycklig över allt vi fått uppleva ihop och känner dessutom en otrolig tacksamhet gentemot Goodie som inte bara stått ut med mig utan också lärt mig att dressyr inte behöver handla om att bli bäst, ha en häst som rör sig bäst och gör de mesta i alla svårar rörelser... Det jag och Goodie har ihop är något helt annat och i mina ögon mycket mer, och den känslan måste jag få fortsätta uppleva med Goodie igen - jag vill verkligen inte släppa det riktigt än...



Rebecka Fredriksson

http://rebeckabinkle.blogg.se/

Har han en gaffelbandsskada? Min häst slet i stort sett av sig sitt gaffelband för exakt ett år sedan och är helt återställd idag. Dock går jag runt med ständig oro för att han ska slå upp det igen eller alternativt överanstränga sig, men hästen mår bra. Hoppas det är en liten tröst att höra, oavsett vilken skada Goodie nu har. 💕


Anonym

Klart du inte ska ge upp!
Du har turen att inte stå "hästlös". Ge honom tid!







 DITT NAMN


 DIN MAIL


 DIN BLOGG




SPARA?

Tjäna pengar på din blogg
Design av Nora Bååth | Tjäna pengar på din blogg | >