Pest eller kolera...




Såhär tänker jag lite kring Goodie just nu....
 
Det är svårt för andra att veta hur jag tänker kring Goodie när jag faktiskt knappt varken talat om det eller skrivit om hans skada sedan den uppkom. Inte för att jag har något att dölja, utan för att jag förmodligen själv känt att det varit lättare att låta det gå lite tid och se om kanske ett mirakel sker trots allt...
 
Ett år.... var dommen vi fick när vi var hos veterinären och kollade upp hans diffusa hälta han hade fått som jag också kände när jag startade sista klassen nere i skåne den 2 April. Där jag utgick med ett brustet hjärta - för jag visste att "detta var verkligen inte bra". Men jg hoppades in i det sista att det inte skulle vara en senskada vilket jag var helt säker på, och när jag trotsallt kände denna lilla svullnaden vid gaffelbandet så ringde jag veterinären och var helt säker...
 
De behövde inte ens säga något när vi lyste gaffelbandet, för jag såg den också... Inte stor, men en core lesion i grenen och dessutom väldigt ful vid infästningen av gaffelbandet. Jag förstod att det inte var bra, men när vi började prata år istället för veckor och månader så brast det totalt för mig. 
Någonstans där bestämde jag mig för att ändå ge det en chans att lyssna på den bra prognosen, det kunde gå snabbare och det är ändå en "bra" skada då. På ett sätt bättre än förra, och den hade han ju läkt så...
 
Men det som hela tiden varit min oro är inte skadan utan tiden, vi har ingen tid jag och Goodie - en vecka utan ridning för en 19 åring som gått som han har gjort i hela sitt liv - är okej, men inte mer! Han har stått 2,5 månad med ca 10-20 minuters skritt förhand, ni förstår vad det gör med en gammal hästs kropp?! Dessutom han som har hela sin kropp emot sig redan innan... Han är ännumer beroende av att behålla sina ryggmuskler, framförallt.
Dessutom ville veterinären jag hade först ändra skoningen på Goodie, han går ju sedan många år tillbaka med en ringsko som också ger stöd för strålbenet pga hans tidigare strålbenshälta. Innan han hade dom har han inte gått igenom ett enda böjprov i hela hans liv, sedan han blev 15 år har han gått igenom alla (förutom nu såklart) och dessa skor har han haft sedan ca 8 års ålder pga urkalkade strålben.
Men destomer jag läst på, destomer inser jag att just denna skoningen har två nackdelar på resten av benen... Det är att de påfrestar just ytliga böjsenan och gaffelbandet.... Vi har ju också fått se att gaffelbandet för flera år sedan haft en skada som Goodie läkt, så jag sitter verkligen ännumer i ett läge där jag vet varken ut eller in.
 
Tiden, den vi absolut inte har - börjar i mitt tycke bli lite knapp. Jag behöver inte rida och träna, men jag vill börja kunna hålla igång honom lite lätt för resten av hans kropps skull. Får han bara ridas lite lätt så kan jag vänta i två år om det hjälper honom att bli bra - inga problem! Det är han värd alla dagar i veckan!
Men detta som är nu gör ont att se...
 
Vad är bäst? Strålbenshälta eller senskada?  Förmodligen det tidigare, men vad är jag och avgöra det? Hur kan jag få bestämma över vart och hur han ska ha mer eller mindre ont?
Det kan ju vara så att han inte behöver dessa skor längre och att problemet med strålbenen helt enkelt stannat av och lagt sig (läker gör det ju inte men..) och just nu är jag i det skedet att det är värt att prova. Vi kommer ju givetvis utreda det mer innan vi bestämmer oss för att eventuellt ta bort hans vanliga ringskor eller hur vi gör, men jag vill verkligen inte behöva få fler senskador...
 
Sedan är det också så att Goodie är för mig något mer än alla andra djur jag någonsin känt, han är helt oersättlig... Jag har aldrig upplevt den känslan jag kan få på hans rygg på någonannan häst, inte känslan som i ridmässigt utan snarare mentalt... Goodie håller min hand och jag hans, det går inte beskriva på annat sätt. Det har vuxit fram något mellan oss som jag tror man sällan får uppleva med så många hästar. I övrigt är Goodie en mycket speciell häst och jag tror faktiskt inte han skulle passa ihop med så många, jag upplever att andra ofta tycker han är lite jobbig och ouppfostrad. Han är heller ingen häst man kan gosa med, utan man får vara glad de få sekunder man har och oftast finns det en baktanke med gosandet från hans sida (typ godis eller kli)...
Men jag vet att Goodie inte är jobbig och ouppfostrad (jo kanske lite då..) utan jag ser det som att han är en häst med mycket självsäkerhet och jag är ju faktiskt en orsak i det, jag har ju alltid uppmuntrat honom till att få känna sig bra just bara för att jag tycker att han är bäst. Goodie kan inte i sin vildaste fantasi förstå varför inte alla människor jobbar som hans små betjänter, haha, men jag tar på mig det och för min del skämmer jag gärna bort honom alla dagar i veckan. Vi har en utarbetad relation han och jag, vi tar och ger till varandra och det handlar denna sporten mycket om tycker jag - att behandla med respekt! Det har Goodie gett mig ett helt nytt synsätt på kan jag säga, och han har lärt mig vad jag ska sträva efter när jag rider andra hästar också och för mig är det helt ovärderligt...
 
Goodie har börjat läka nu och det går faktiskt frammåt, jag bara hoppas att resten av hans kropp kan låta denna skadan få läka ut så vet jag att vi kommer komma tillbaka. Händer det något påvägen så är jag dock lite förberedd på det också och inser själv vad jag också är skyldig att ge Goodie.
Vi hoppas på att våran lånade tid har lite kvar att ge helt enkelt...
 
 
 



Anonym

Kämpa på! Hans ålder är ingenting, vi pensionerade vår häst vid 23 år(skadefri), hon blev 35 år. Så njut av din underbara vän till häst. Håller tummarna👍🏻💖


Anonym

Vatten träning är skonsamt för en häst. Rekommenderar det massor👍







 DITT NAMN


 DIN MAIL


 DIN BLOGG




SPARA?

Tjäna pengar på din blogg
Design av Nora Bååth | Tjäna pengar på din blogg | >