Utslagen och tycka synd om sig själv...




Jag blev sällan förkyld eller magsjuk när jag var yngre, men blev jag det så minns jag då inte att jag var såhär dålig heller... Jag vet inte om jag skrivit om det, men senaste året har jag haft många turer fram och tillbaka på vårdcentralen där jag tagit olika blodprover, när man utsätts för mycket stress (som i mitt fall förmodligen har med sömnproblemen/smärtproblematik att göra) så kommer ju tillslut andra saker i kroppen ta stryk, det förstår ju nästan vilken människa som helst. Men nu har jag pendlat upp och ner i vissa värden ett tag och ett av värderna är typiskt just att när man blir sjuk så blir det en "jätteinfektion" för kroppen... Tyvärr ligger jag ändå på gränsen till att kunna få behandling och ibland lite över (sedan att jag ligger mer än hälften under vad friska människor har i just detta värdet är tydligen inte lika intressant). Men man kan sammanfatta det hela med att det känns som att någon har kört över mig, sedan om det är en förkyldning eller influsensan är ganska oviktigt för en vanlig influensa hade varit skönt i detta fall. Det låter helt sjukt, jag vet ;)
Men jag har blivit en liten pärla på att ta vara och fokusera på bra saker och när jag är såhär dålig så ligger jag ju faktiskt och sover mitt på dagen ibland utan att få dåligt samvete, jag kan verkligen känna mig lycklig av att ha fått sova ordentligt några timmar... Nästan som ett riktigt bra träningspass, vet inte om det är kroppens sätt att försöka övertyga mig att jag borde göra det oftare eller vad det är men jag säger heller aldrig emot när det kommer till att vara lite extra glad! Dessutom var jag uppe imorse igen mellan mina enorma febertoppar och försökte kyla ner mig i stallet... Jag ska ju träna i helgen, men att rida är uteslutet för det gör ont i hela kroppen att ens ha på mig kläder så det fick bli tömlongering över bommar, när de passande nog låg framme. Sheeba var lite stark, men stundtals magiskt fin! Det var nyttigt att se hur mycket hon utvecklar sina gångarter även från backen, för det har hon verkligen gjort. Sedan börjar hon faktiskt bli duktig på dethär med bommar nu! I början var det plockepinn, men nu tänker hon efter lite och vi får faktiskt ut något bra utav det! Efteråt kom hon ut i hagen och åt resten av sin frukost ute (för ja, jag var där så tidigt att inte ens personalen hunnit dit för att ge hästarna frukost...) men jag gillar att de får så många fler hagtimmar när de tränas tidigt eller sent...
Fonzie.. alltså vart ska jag börja? Han backade ut ur ridhuset när han fick syn på bommarna, haha alltså han är så rädd för bommar! Sedan blir det alltid värre när han är väldigt "mycket" innan, som nu när han vilat två dagar. Han vet inte hur man lägger fokus på rätt saker då... Först hoppade han studs mellan travbommarna som låg med 1.20 avstånd, när han fattat att det var onödigt och lite för jobbigt så hade jag breddat dom och då var avståndet på ca 2.10 och det travar han över som om att det var helt naturligt att jogga över?! Då kom han perfekt varje gång... Problemet är att varje gång han ser en bom så trycker han iväg i sin spänstiga trav och det är klart att de flesta avstånd blir lite tajta då - Fonzie får mig iaf att skratta varje dag! Ibland med hnom och ibland åt honom ;) Tur att det ändå är av kärlek! haha.
Men förutom att han är pigg, lite yvig och sådär så blir han bara finare för varje dag som går. Jag känner en enorm tacksamhet över att jag har Sheeba och Fonzie att rida på varje dag (Goodie också såklart! <3)
Hoppas så himla mycket att jag är piggare tills imorgon så jag kan rida, annars får jag fortsätta min tömkörning för de behöver rastas båda två inför helgen kan man säga!
Lite piggare blir man ju faktiskt också av att vara ute och uppe lite, men desto tröttare när man kommer hem och en röst fattigare är jag också så svårt att ha mina lektioner... Men det har också löst sig så förhoppningsvis är jag piggare och fräschare imorgon, då ska jag sluta tycka så enormt synd om mig själv och ta tag i alla måsten! Tills vidare är piggelin, hostmedicin, ipren och extremt dåliga serier mina bästa vänner!
 
 



Ebba Carlström

http://ridingbyebba.blogg.se/

Krya på dig! Aldrig roligt att behöva avstå det man älskar mest! Den där Fonzie låter som en buse, kanske lite typiskt hoppryttare att säga att en dressyrhäst inte riktigt alltid förstår vad bommar betyder. Men alltid roligt att han ändå gör sitt bästa :)

Svar: Tack snälla! :) Ja, det är ju helt klart det värsta...Buse ja, det kan man lugnt säga... han kommer ge mig många gråa hår ;) Men han är ju som tur är faktiskt riktigt duktig på att hoppa, lite väl rädd om sig (tycker bommarna i sig är skräckinjagande) men har fått fina lovord även som hopphäst så jag hoppas vi kan träna bort det där ;D
JennyM Dressyr


Camilla

http://camillajarnedal.blogg.se

Var rädd om dig!







 DITT NAMN


 DIN MAIL


 DIN BLOGG




SPARA?

Tjäna pengar på din blogg
Design av Nora Bååth | Tjäna pengar på din blogg | >