JMDressyr - march 2018

Glad påsk!




Jag måste bara börja med att säga att det är så fint att ni sitter här och läser min blogg och sedan tar er tid att på något sätt skriva en fin rad eller två till mig på olika ställen... jag kan inte riktigt förstå att det faktiskt är så att folk genuint bryr sig så mycket om mig och min fantastiska lilla häst. Men jag blir såklart otroligt glad ska ni veta!
Det är faktiskt som så också att jag faktiskt knappt berättat för mina närmsta vänner om Goodie, jag har liksom gömt honom lite i detta andra stallet där han står och knappt velat prata om honom just för att jag känt vad som är påväg att komma. Jag tror inte någon förstår vilken enorm ångestklump jag levt med och lever med just nu bara pga honom, men jag blir fortfarande lika glad varje gång jag möter hans blick - särskilt nu de senaste dagarna igen... Tänk vad sårbar man blir av så mycket kärlek....
 
Men annars har jag ju en himla massa bra och roliga saker att berätta också, förutom att Goodie är enormt pigg och livfull just nu så kan man säga att Fonzie är detsamma.... men Goodie har faktiskt vissa stunder kommit upp på Fonzies nivå också kan jag tala om (för att försvara Fonzie lite ;) ) Men min lilla kille är verkligen en blivande liten stjärna, det är alltid roligt att sitta på hans rygg och när han fokuserar på rätt saker så känner man hur enormt lättriden han är och jag gillar verkligen den känslan! För att inte tala om hur lättlärd han är, alltså han är i särklass det mest lätlärda jag suttit på. Vi har redan börjat med förvänd galopp, skänkelvikningar och tillochmed svaga öppnor i alla gångarter och han bara gör det hur enkelt om helst! Dessutom har han varje gång jag introducerar något nytt eller något på en ny linje - satt det direkt! Det är en enormt häftig känsla att utbilda den hästen, sedan är han tyvärr lite överallt och ingenstans ibland men jag tror ni vet vid detta laget att det egentligen inte gör mig särskilt mycket :)
 
Jag har också en väldigt bra nyhet angående Sheeba, men jag avvaktar liiiite till att dela med mig av den. Men hon är också pigg och glad iaf, väldigt fräsch så att säga ;) Jag gillar henne så enormt mycket, hon kan konsten av att ge en gråa hår men det finns också stunder med henne som är verkligen magiska och de stunderna blir allt fler och fler!
 
Sedan har jag ännu en väldigt rolig sak att berätta faktiskt, förutom att jag jobbar lite för mycket och har en del hästar att rida extra utöver mina så har jag under en tid nu hjälpt till och ridit en otroligt fin dressyrhäst som står i Borås ridhus. Den är lite extra allt kan man säga, rör sig helt fantastiskt och blir väldigt lätt och mjuk att rida med lite uppvärmning... och denhär hästen ska jag nu få komma ut och tävla lite på! Jag är så himla glad för den möjligheten ska ni veta, den har gått en bit upp i klasserna tidigare men behöver bli lite kvickare och mer ärlig för att plocka de lite högre poängen. Men det jobbar vi på och när vi får till det - wow! 
Redan om 3 veckor blir våran debut ihop! Såå lycklig!
 
Jag jobbar verkligen på att fokusera på roliga saker nu, men jag slås mellan enormt mycket förtvivlan och lite hopp ändå... nu när jag ser Goodie så får jag faktiskt ganska mycket hopp, det känns inte som att han är riktigt klar än och ingen blir lyckligare än jag då - oavsett om han blir tävlingshäst igen eller inte! Däremot så har jag satt en gräns vid att han ska klara av att tränas och sådär (kanske inte mot GP-rörelser, men lite lättare isåfall) men om jag känner Goodie rätt så blir det svårt med ett mellanläge... Ni ska se vilken fin passage han gör när vi är ute och skrittar för hand nu, jag vet att han inte får och jag skäller faktiskt tillochmed på honom (haha) men åh vad han gillar att visa upp sig än och jag känner mig nog kanske litemer hoppfull för varje dag som går. Men det dröjer ett tag till innan jag vågar ropa hej och verkligen satsa på att få igång honom. Men han verkar verkligen väldigt glad just nu och det gör mig helt fantastiskt glad iaf!
 
Men nu ska jag sätta mig och jobba lite för i vanlig ordning är det lektioner som gäller på ridskolan idag, långfredag eller ej!
Så glad påsk på er allihopa!
 


Mitt allt!




Jag har funderat länge på hur jag ska börja detta inlägget, eller om jag ens måste skriva det alls... Men jag inser att jag nog måste...
 
Det finns en sak i mitt liv som betyder litemer än allting annat, någon som fångat mitt hjärta litemer än allting annat och denhär någon skulle jag offra väldigt mycket för i mitt liv - Ja, såklart är det min Goodie...
Jag har alltid lovat mig själv att den dagen Goodie inte klarar av att göra det han älskar så ska han få vandra vidare, men flaggan i topp och absolut aldrig blir så dålig att han får spendera sin sista tid för att jag vägrar ge upp och han går runt och mår dåligt/har ont.
Tyvärr har vi kommit till en sådan punkt nu, som också har gått så långt att jag var helt införstådd med att faktiskt boka den fruktansvärda tiden... All livsgnista bara försvann plötsligt, jag såg i hela hans ögon och ansiktsuttryck hur ont han hade och hela förra helgen spenderade jag i Goodies box med Lucky i famnen och bara förberedde mig på vad jag skulle säga till honom sista gången jag skulle träffa honom...
Givetvis hade jag redan en tid till veterinären bokad i måndags för en vecka sedan, men jag var så säker på att de de skulle hitta skulle vara för mycket.
Denna gången var det mycket riktigt det jag fasat för i nästan ett år nu, hans gamla skada -strålbenen som var problemet. Han bytte ju skor i somras som skulle främja läkandet av gaffelbendet till både min och min hovslagares fundersamhet så blev vi tillslut tvunga att byta och dom har han gått med sedan dess. Så har också en hovböldsliknande hälta kommit och gått hela vintern, men jag har envisats med att försöka hitta bra sätt och alternativa behandlar som jag inte provat innan. Men att se honom förra helgen var rent plågsamt, jag var så klar med att detta var för långt, att han helt enkelt hade gått för länge och att det nu skulle vara så mycket förändringar att det inte fanns något att göra.
Fyra grader halt var Goodie när våran ordinare veterinär och en veterinär från Belgien kikade på honom förra veckan, mitt hjärta gick i tusen bitar när jag såg honom trava i ridhuset några steg - kände mig som världens värsta djurplågare...
Vi röntgade och undersökte, bedövade och testade igen och tillsut släckte han helt på bedövning vid hovled/strålben varpå veterinären valde att trots hans dåliga hovar ta av båda framskorna och röntga ordentligt... Egentligen inga större förändringar utöver de han haft såvitt vi vet hela hans liv, men rejäla inflammationer och dehär skorna han gått med för gaffelbanden - var givetvis det värsta som kunde hända hans strålben. Strålbenshältan i sig behöver mycket motion, samtidigt som med dessa skorna så har det nästan bara varit bra att han inte rört sig för mycket... kvittar alltså vad jag gjort så har det ändå bara varit fel.
Det positiva till detta var att han ändå inte fått massa mer förändringar och att hältan faktiskt släckte med bedövningen i hoven, vilket tyder på att det inte är senor eller något sådant igen. Det trodde jag dock inte heller denna gången men jag trodde de skulle säga tvärstopp vid röntgen faktiskt...
Goodie är nu sprutad i leden för att hjälpa till och dämpa inflammationen, han är också behandlad med en särskild medicin som de sprutat direkt i blodet, smärtlindring och idag ska han få på sig specialskor med specialsulor som tagit nästan en vecka att få hem. Sex veckor fick han på sig..... Han ska vara i stortsett helt återställd på sex veckor, annars kommer han dömmas ut....
 
I helgen är det precis ett år sedan som han ställdes av för sin gaffelbandsskada, jag hade redan då en väldigt dålig magskänsla faktiskt även om alla pratade glatt med mig att han är hästen med 9 liv. ETT helt år! Av hans 20 åriga liv...
 
Eftersom Goodie nu står på box, och inte får gå så mycket utan skor (med tanke på hans usla hovkvalité som han haft i hela sitt liv) så står han nu tillfälligt i ridhuset igen. Där går vi på gummimattor hela vägen in till ridhuset och där går han nu riktigt bra iaf. Men att förklara hur Goodie fungerar så måste jag berätta om våra promenader i ridhuset just nu, förutom att han visar mer än gärna sina färdigheter i piaff och passage jämte sin skällande matte, framförallt i lördagsskväll när vi gick in och det råkar stå dressyrstaket framme inför söndagens tävling, så går han numera och skyndar sig förbi utgången från ridhuset så jag inte ska hinna med att styra ut honom igen utan att han ska få gå inne i ridhuset en stund till. Tar jag ut honom ur boxen så piafferar han hela vägen in till ridhuset och drar mig mot dörren dit, tillochmed hellre än att gå ut mot uppbindningsplatserna, hagdörren eller dörren som går ut mot stallplanen där vi trotsallt brukar gå om vi ska ut och gå eller rida ut. Han har varje dag siktet inställt på att han ska in till ridhuset och "jobba"... alltså herregud vad jag älskar den hästen! Så säger jag om alla mina djur, men Goodie kommer alltid vara min speciella häst, den som tar allting till en annan nivå på något sätt. Han passar både mitt sätt att tänka och mitt sätt att rida, och jag älskar att känna känslan av att gå förbi hans box och kännas blickarna han ger mig och hur nöjd han är över att känna att jag bara är i närheten - eftersom jag känner precis samma sak.
Jag försöker verkligen att inte ge upp och förlora hoppet, samtidigt som jag inte vill ge mig själv för mycket hopp då jag verkligen inte skulle orka med en helg som den förra så snart igen. Men jag skulle också göra precis vad som helst för dendär hästen, för jag avgudar verkligen varje egenskap, varje hårstrå, varenda fördel och brist som han har. Han är mitt allt och jag hoppas så att vi tar oss igenom detta och kan se tillbaka om ett år och tänka att detta var väl värt alla tankar och tårar💕
 


Jösses vilken vecka..(veckor) ;)




Godkväll på er!
Jösses vad mycket jag har att uppdatera er om nu...
Men jag kan börja med att säga att Fonzies debut på tävlingsbanan faktiskt aldrig blev av, det var nämligen så dåligt underlag i ridhuset (det hade frusit verkar det som) så de fick ställa in tyvärr... MEN - redan nu till helgen är det dags igen, så vi får hoppas att de har fått ordning på underlaget nu! :)
 
Nu har det äntligen börjat lugna sig på jobbet, så jag ska börja rida lite fler hästar igen tänkte jag. Redan imorgon har jag minst 3 extra utöver mina och sedan ska jag visserligen jobba också så... Jaja, det är tur det är roligt! :)
 
Förra helgen så var Jenny Schreven från Holland här, Sheeba gick ett pass medans Fonzie fick stå ut med att gå två! Jösses vad fina dom var, Jenny var väldigt glad över Sheebas utveckling och tyckte hon såg bättre ut än någonsin - jag är villig att hålla med!
Fonzie var helt fantastiskt fin och vi fick massvis med bra hjälp... Vi tränade på vägarna ur 4 års programmet, väldigt spännande. Nu ska jag bara bestämma hur denna säsongen ska se ut och vad vi egentligen ska rikta in oss på, vill ju inte slita ut min lilla guldklimp. :)
 
Denna helgen var vi iväg på domarkurs och både Sheeba, Fonzie och Pandora (en ponny) fick följa med och alla 3 var ganska rejält överladdade fast det visade sig på helt olika sätt... Fick en kommentar av en domare efteråt sedan "synd att du satte så mycket tryck i henne innan du skulle rida programmet..." detta handlade alltså om Sheeba, och om det är något jag verkligen inte vill ha när jag har kort framriding och sitter framför så många domare så är det definitivt massa tryck! Haha, Sheeba löser det själv kan man säga ;) Ibland kan hon verkligen bjuda på en känsla som gör att man undrar om det brinner i underlaget eller något... Men jag hade verkligen bara behövt rida fram betydligt längre.
Fonzie vart helt ofokuserad och sprang mest att spanade på andra hästar och lekte runt, men fortfarande en bra träning för hans del. Vi får ge honom några gånger till så :) Som sagt, det är dags redan nästa helg!
 
Men nu ska jag sova så hörs vi!
 


Design av Nora Bååth | Tjäna pengar på din blogg | >