Footloose fonzie.




Footloose fonzie
F. 2014
e. Fürstenball ue. Bernstein
 

Min blivande stjärna kom hem till mig hösten/vintern 2014 och har nu alltså ett par år av hantering på backen och skojiga sommarbeten som väntar innan han kommer bli någon ridhäst.
Planen med honom är att jag själv ska rida in och utbilda precis som min förra, Dino, och sedan visa på 3årstestet. Så får vi se hur långt det räcker..
 
 


Condamino humlan.




Condamino humlan
F. 2009
e. Damino SD - Solid
Denhär lilla stjärnan köpte jag någon månad efter att jag blev utskriven från sjukhuset. Jag kunde alltså inte ens gå än men kände att jag behövde något att se fram emot.
Jag kollade på säkert 100 föl, men dethär fölet var precis allt jag ville ha. Han var liksom min redan innan jag sett honom i verkligheten.
Jag åkte ner till hans uppfödare stuteri humlan och kikade. Han hann knappt ut ur boxen innan jag i stort sett redan bestämt mig. Sen såg jag han trava...
Jag och pappa åkte därifrån, och jag ringde hem till mamma och sen vände vi och skrev papper med en gång. Tur var väl det...
I oktober samma år när han var 6 månader hämtade vi hem honom. 
Jag och Dino började vår resa ihop redan från dag ett, då jag under många år faktiskt bara hade Dino som min egna häst. 
Jag red själv in Dino och vi har haft många roliga år ihop som tränings och tävlingskompisar. Eftersom Dino dock blev lite större än vad min tanke var så fick jag ta lite hjälp från olika tränare. 
Sommaren 2014 kvalade Dino och min tränare till Falsterbo vilket var en fantastisk upplevelse för oss alla tror jag!
Efter Falsterbo bestämde jag mig dock att det var dags att låta Dino gå vidare till någon med en hel kropp och kanske även något längre/större som skulle kunna förvalta honom på det sätt jag själv önskade att jag kunde..
Han kommer alltid vara min lilla ögonsten, oavsett vem som står som ägare på denhär hästen.. Därav låter jag han också finnas kvar här, som ett minne för både mig och er som läser.
Dino, du är det bästa som kunde hända mig i min tuffa period i livet med skador och krossade drömmar och jag kommer vara evigt tacksam för den fantastiska tid vi fått ihop! Jag hoppas vi syns igen när du är gammal och världsvan, så kanske våra vägar kan mötas igen! <3
 
 


Goodwin.




Goodwin
F.1998
e. Bolero 897 - Eighty eight keys
 
Världens bästa häst, med världens största hjärta. Denhär hästen hittade jag i Kungsbacka bara några veckor efter att jag sålt Mistral.
Han var inte mycket för världen då, smal, matt och anmält tråkig egentligen. Men det var något med honom, och efter att min tränare sagt sitt om honom fanns det inga tveksamheter!
Några dagar efter var han min. Han hade inte gjort någonting i sitt liv mer än gått i sin grushage och skrotat och gått en sväng i ridhuset när hans gamla dressyrägare hade haft tid och ork över för honom. Så tävlingsvanan fanns inte överhuvudtaget.
Mina mål med Goodie blev att debutera LA inom tre år.. Efter någon månad var han ute på sin första tävling och det blev en fin vinst i LB! Efter det gick bara allt som på räls. Tre månader efter debuterade vi LA med placeringar i stort sett varje start vi gjorde. Han var helt fantatsikt! Han gav verkligen 110 procent alla gånger, han hade gjort vad jag än hade bett honom om. Han älskade mig och jag fullkomligt avgudade honom!
Vi var tillochmed ute och hopptävlade med placeringar. Tränade även en hel del galopp och terräng, mest för att få variation och få honom att tycka att livet var roligt igen.
Goodie har gett mig så otroligt mycket, när jag åkte ner till skåne för att jobba hos Sandra och Andreas var jag otroligt taggad. Vilket ledde till en övertaggad matte, och en häst som tillslut sa ifrån och då var olyckan framme.
Jag insåg efter min sjukhusvistelse i Lund att ha kvar Goodie som älskade att jobba så mycket var bara elakt mot både han och mig när jag inte visste om och när jag skulle kunna rida igen!
Jag tog mitt livs värsta beslut att sälja min ögonsten.
Han står hos en annan Jenny nu, i Götene. Givetvis kunde han inte fått det bättre. Hon avgudar den hästen säkert ännumer än vad jag gjorde, och han avgudar henne tillbaka.
Trots det kan jag inte låta bli att ångra att jag sålde honom, även om jag vet att mitt val var det absolut bästa jag kunde göra.
 
Efter några år hände dock något... Jag fick ett samtal från Jenny där jag fick ett erbjudande om att köpa tillbaka min ögonsten, vilket jag också gjorde! Detta ångrar jag inte en dag!
Goodie kom tillbaka till mig sommaren -13 och sedan dess har vi varit ute och tränar och tävlat en hel del ihop! Han tog mig från LA nivå på tävling till MSVB nivå på några månader. Vi har nu flertalet vinster och placeringar tom MSVB5 och tränar hemma på rörelser tillochmed Grand prix. Alltså en helt fantastisk läromästare!
Vi har också hunnit med att starta några MSVA med väldigt fina resultat och väntar härnäst på att få till debuten i Prix St.George!
 
 


Mistral




Efter min första ponny ville jag inte ha någon mer, men tack vare att mina föräldrar envisades med att jag skulle fortsätta med ridningen åkte jag tillslut med och kikade på en dressyrponny i Kungsbacka. Resten är historia, 14 år gammal new forest. Fux, med bred fin bläs och fyra helt jämna fina strumpor. Tillochmed dendär lilla pricken på mulen - en ponnykopia av Briar!
Vi tävlade i stortsett från dag ett efter att jag fått hem honom. Han lärde mig allt i dressyren, vi gick tillsammans från LC till FEI på bara några år. En perfekt läromästare som du aldrig fick något gratis av!
Mistral hade jag i över sex år innan jag kände att det var dags att gå vidare då vi inte hade så mycket mer att ge varandra länge.
Då hade vi varit med i Div 1 laget på olika klubbar, fyra år i rad och eliten tre gånger. Sista åren hade vi placeringar upp till FEI och tävlade upp tillochmed nationellt! Men han började bli till åren och jag kände att det var dags att låta honom lära en annan tjej/kille att rida. Han förtjänade att få vara en riktig mega stjärna en sista gång!
Borås laget sista året jag hade Mistral, från vä: Carl Hedin/Solid, Matilda Härneborn/Strätens muff, Helena Kryssman/Brodals Ellison, Jag/Mistral, Sara höglund och Terry Larsson.
Jag och Misse hade lyckats med att knipa båda förstaplatser och vann även med laget omgången och totalt. Fina ponnyn!

Mistral står nu hos världens finaste familj i Hyltebruk. Han är hela 26 år gammal och tydligen fortfarande pigg och glad. Efter att döttrarna inte hade lika mycket tid har han även lärt mamman att rida med. Sist jag var där och hälsade på tränade dom ihop med sin tränare att göra fina diagonal slutor. Ja en perfekt läromästare helt enkelt :)


Delphinette.




Mitt hästliv började påriktigt när jag var 12 år, då jag fick min första alldeles egna ponny, Delphinette. Världens snällaste lilla new forest sto. Tyvär fick vi inte så lång tid ihop hon och jag. Har skrivit om det i min gamla blogg så tänkte låta er läsa det med.
För i skrivande stund, var det ganska exakt tolv år sen, när jag var 12 år gammal, liten skit unge helt enkelt. Men lyckligast i världen, jag hade min alldeles egna ponny. Ett sto vi hittat utanför Göteborg, innan hon kom till sina dåvaranda ägare hade hon blivit väldigt illa behandlad så hon litade knappt på någon. Jag var en av de få personer hon hade gjort precis vad som helst för, och jag likaså för henne..
Jag kommer ihåg hela förloppet så himla väl.. Jag kom upp till stallet (den 14 augusti 2000) och hoppade glatt in i stallet för att hämta grimma och grimskaft och tog sikte mot den stora sommarhagen längst bort där alla hästarna fortfarande gick på sommarbete. Jag och Delphinette skulle ut på en kort ridtur (pga ett dumt sår..), men innan det skulle det borstas och pysslas. Jag hoppade glatt över alla gyttja och alla bäckar som fanns på vägen ut (2st) efter andra stannade jag till och kände något obehagligt. Jag såg ingen av hästarna än, men ropade för hon brukade alltid sikta in sig på mig så fort jag kom till stallet och kom varje gång galopperande och gnäggade mot mig.. Hann nästan aldrig ens säga hennes namn innan hon var framme, böjde snällt ner huvudet så lilla Jenny kunde ta på grimman. Jag sprang ut i hagen, mellan trådarna och såg henne ligga där i solen, sovandes... Jag tänkte att nu är det ännu ett av hennes trick att få mig att lägga sig jämte henne som hon älskade. När jag kröp ihop på hennes varma bog och hon kunde lägga huvudet om mig för att skydda sin lilla skit unge :)
Men desto närmare jag kom desto mer förstod jag att något var fel, väldigt fel.. Jag sprang fram sista biten och kastade mig ner vid huvudet och skrek på min stackars häst att hon skulle gå upp.. Både ögon och mun var helt livlösa så innerst inne visste jag att det aldrig skulle hjälpa, men jag försökte trots det på alla sätt och vis, samtidigt som tårana bara sprutade.. Denna lilla ponny var min i bara 4,5 månad, innan hon dog av att ett blodkärl i hjärnan brast (var iallafall vad alla veterinärer sa..) Samtidigt som det var något av det värsta jag faktiskt varit med om, jag var ju inte alls gammal, så var det skönt att veta att hon inte lidit på något sätt. Den sommaren med henne var en av dom bästa jag haft faktiskt, hela världen var en lycklig värld! Samtidigt har jag henne att tacka för allt jag har idag, utan henne hade jag aldrig fått uppleva allt inom hästväg som jag gjort idag. Det finns kanske någon sorts mening med allt, även om jag aldrig ville ens se hästar vid tillfället då min första ponny fick köras ut från hagen. Ganska glad än idag att jag inte var med då... Konstigt tycker säkert många, det är ju bara ett djur? Men tro mig, det är så fruktansvärt mycket mer när det blir ens eget ansvar.. Kan inte säga att det blir ett barn, men det är beroende av dig precis som ett barn..
Delphinette var mitt lilla "barn", hon och jag räddade varandra. Hon gav mig grunden till mitt intresse jag har idag och jag gav henne ett värdigt slut. Är helt övertygad om att hon dog som en något bortskämd men väldigt lycklig ponny!


Design av Nora Bååth | Tjäna pengar på din blogg | >