Nosgrimma på unghästar




 Jag har en fråga kring nosgrimma på unghästar? På unghästar är det väl vanligast att man har en remontnosgrimma, men du verkar ha valt en annan. Är mest nyfiken på varför? Och så är jag nyfiken på vad du använder för bett vid inridning? 
 
Tyckte denna fråga kunde vara lite intressant att svara på så alla ser :)
Nu tänker jag svara utifrån mig själv, när det kommer till just Fonzie så finns det faktiskt en liten tanke bakom då han inte alls uppskattade remontnosgrimma första gången jag provade detta på honom... Detta förklarade senare en veterinär för oss att det förmodligen berodde på en mjölktand som fått en smäll förmodligen för ganska länge sedan och därför störde förmodligen denna nosgrimma honom. Jag kommer dock förmodligen prova med remonten igen lite längre fram när jag vet att han tappat denna mjölktand :)
Annars är det väldigt olika när jag rider in hästar, jag börjar gärna med remont om jag ska rida en unghäst och fungerar den så använder jag den ett tag för att sedan prova mig vidare lite när vi blivit mer bekväma i ridningen (jag tycker inte om att exprimentera medans jag rider in just för att inte ge den unga hästen massa nya saker att fundera på eller som stör dom, jag vill att de ska bli trygga i samma typ av rutiner först innan man börjar testa runt). Fungerar det redan dåligt från början så testar jag mig fram med både nosgrimmor och bett tills jag hittar något som verkar passa...
Så för att svara på just detta med nosgrimman så tar jag det som jag upplever att hästen fungerar bäst på och känns lugnast med :)
 
Bett? Jag har nästintill alltid någon form av tredelade bett på alla hästar, däremot har jag en mängd olika former och storlekar på dom så innan jag börjar rida provar jag mig lite fram tills jag hittar något som de verkar trivas med. Jag upplever att de flesta hästar ändå trivs bäst på tredelade bett, men jag är inte sen på att prova nya varianter heller om det skulle vara så. Då handlar det dock om någon rak variant eller kanske något med gummi, men helst vill jag ju vänja dom direkt vid något som jag vet kommer kunna användas i framtiden vid tävling osv.
 
Jag har alltså inget direkt bestämt att jag alltid använder det ena eller det andra, däremot strävar jag mot att alla hästar ska kunna gå på ett vanligt tredelat då jag upplever att de oftast ligger bäst och mjukt i munnen på hästarna :)
 
 
 


En växel till...




Att rida unghäst är inte alltid helt lätt, men många gånger upplever jag att ryttare gör det betydligt svårare än vad det behöver vara faktiskt! Det finns en sak som jag verkligen försöker ha med mig hela tiden när jag rider (inte bara unghästar, men jag är extra noga med dom eftersom det är jag som lägger grunden när jag jobbar med dom!) och det är att jag måste vara konsekvent, både mot mig och hästen. Det jag tänker främst på då är gas och broms, det bara måste fungera och man måste verkligen våga tänja på den magiska gränsen litegrann hela tiden för att utvecklas och stärka upp hästarna.
 
Som ett exempel var igår när jag sitter och rider Sheeba inne på tävlingsbanan, jag kom precis ur en galoppökning vilket hon såklart gärna gör mer än väl och gärna... I upptaget till arbetsgalopp och ner till trav lägger hon sig på mig och dyker ner frammåt för att givetvis be om extra stöd då det är krävande, helt okej tycker jag eftersom hon är ung och grön. Däremot efter denna övergång så känner jag att hon blir väldigt "off" benen pinnar bara på, men jobbet är borta och då likaså den ärliga framåtbjudningen... Jag trycker snabbt till henne med skänkeln för att överraska henne, varpå hon svarar på att lätt komma fram i galopp (det ska givetvis vara trav där!). Min första tanke är - BRA! En snabb reaktion och även om den var felaktig och säkerligen kostar en hel del poäng så kan inte jag begära mer än så, hon lyssnade snabbt med att göra någonting även om det var fel och egentligen blev lite för mycket så var det för mig en bra reaktion. Dessutom blev hon uppmärksam igen, fick över vikten igen på bakbenen och jag kunde sedan bryta av och fatta galopp precis där fattningen skulle vara några meter längre fram, varpå hon fick en extra klapp som beröm för att hon nu var med mig på hjälpen och framme för min skänkel igen.
 
Jag vill ha snabba rekationer när jag sitter till häst och mycket hellre att jag uppmuntrar hästen för att den svarar för mycket än att den svarar för lite och försent. Du kommer aldrig få en kvick och frammåt häst om du inte är konsekvent i ditt tänkande här och verkligen bestämmer dig för hur mycket reaktion du vill ha. Du får heller inte nöja dig fören du får den rekationen du begärt... Men kom också ihåg att reaktionen du får är en spegling av hur du ridit hästen innan. Så man kanske inte kan sitta upp på en häst som alltid fått göra allting i sin takt tidigare och plötsligt begära att den ska förstå dina plötsligt kvicka hjälper, där måste man självklart tänkte steget längre och börja lära dom hur man menar genom precis samma sätt - att man är konsekvent, men givetvis också med massa beröm. I mitt tycke kan du aldrig någonsin uppmuntra för mycket, det vet jag att andra tycker att man kan men jag lever mycket hellre efter att överdriva berömmet och få hästen att förstå att den varit riktigt duktig än att den ska bli minsta tveksam på om man är nöjd eller inte. Sedan om det är klappar på halsen eller beröm med rösten eller vad det än må vara, efter att man upprepat den positiva tonen i berömmet du ger så lär sig hästarna tillslut vad som är beröm eller inte, oavsett vad det är för typ av beröm.
 
Kvicka hjälper är alltså för mig otroligt viktigt, och faktiskt lite svårt för många ryttare att träna upp. Men för att ge er ett litet extra tips på hur ni kan öva det är att bestämt sätta er på ridbanan och bestämma ett visst antal steg eller språng som ni ska rida frammåt och ett visst antal steg tillbaka och sedan hålla er till det hela tiden. Tex 5 steg fram, 5 steg tillbaka och oavsett hur det känns eller hur hästen går så ligger fokus just bara på att den lyssnar ordentligt fram för skänkeln men också tillbaka direkt på förhållningen. Hur länge man håller på med detta jobb får man såklart variera utifrån individen, kondition och självklart åldern - som alltid.
Men för att pusha er lite extra, när ni tänker "wow", be hästen och er själva om en växel till och se vad som händer, jag tror många gärna blir lite förvånade! :)
 
 


Fonzies första ridpass




Får man lov och kalla ett par varv med ryttare på ryggen i lina för ridpass? Njaa...
Men nu gör vi det! ;)
 
Jag började iaf med att ta in en något taggad Fonzie, han har inte gjort något sedan jag hängde på honom för 6 dagar sedan! Har inte ens tagit in och borstat... Det hör liksom lite till att när de varit duktiga så får de verkligen vila helt och tid att smälta precis allting.
Lägga på sadeln är fortfarande ett spännande moment tycker Fonzie, han är helt obrydd om slänga på saker och spänna sadelgjorden men som så många andra unghästar så tycker han om och smaka lite på grejerna när de hänger där... Hade varit okej om jag då inte red in honom i min Childeric! ;) Om någon undrar så gör jag det för min egen skull då jag helst av allt hade velat ha en hoppsadel såklart som jag inte var så rädd om, men i detta fallet har jag valt att prioritera mitt knä och eftersom han är så snäll så har jag vågat fortsätta i detta spåret. Han kommer ändå gå 95% av sina ridpass i framtiden med en dressyrsadel så...
JAg gick sedan ner till ridhuset och skrittade fram för hand, där var han busig så efter en stund fick han trava lite lös utan inspänning för att sedan sätta på dom väldigt löst. Jag tycker det är bra när de från början lär sig att ta ett lätt stöd, men Fonzie är som Goodie där och tar det säkra före det osäkra och springer i en hög form ändå. I slutet började han inse att han överdrev lite och sökte sig frammåt nedåt istället...
Han består just nu till 90% långa ben stackarn, men samtidigt ska ju inte jag trimma honom utan bara sitta in så jag känner att jag kör på och låter honom vila snart igen. Då har man ändå en bra grund att luta sig tillbaka mot i höst sedan.
När min snälla medhjälpare Rebecka kom så longerade vi en liten stund till för att sedan börja hänga lite på honom. En gång hängde jag medans vi gick, men det kändes nästan överflödigt (gör det dock ändå för att det just nu ska vara en del av rutinen som han ska känna sig trygg i!). Hoppade av för att få sitta upp ännu en gång och denna gången satte jag mig! Med flit var jag lite retsam påvägen upp med foten på hans bakdel, just för han varit så extremt lugn så man kan se om det är skenet som bedrar eller att han faktiskt är så obrydd - han var det senare... Det värsta momentet enligt mig är oftast när man rätar på sig i sadeln och hästen verkligen inser att man sitter däruppe och är "stor" på det stället hästen är absolut mest utsatt. Jag pratade med honom, klappade lite extra mycket, upp mot öron och allt samtidigt som jag höll i manen, säkerhetsbältet runt halsen och hade släppt stigbyglarna. Men när jag bestämde mig för att räta på mig påriktigt och inte ens fick en rekation när jag börja greja med tyglar, leda och vinka lite extra däruppe så insåg jag att om han skulle reagera på något så var det förmodligen inte något jag gjorde ändå - så snäll! Då ska tilläggas att Fonzie är väldigt känslig ändå och ganska lättskrämd i övrigt men detta rycker han mest på axlarna åt och jag kände mig faktiskt helt coollugn. Det tycker jag också kan vara lite typiskt hingstar, när de blir valacker så blir de ibland litemer tittiga och "löjliga" sådär. Detta var också en av anledningarna att jag ville rida in honom lite tidigare än vad jag tänkt från början, så jag gjort det mesta innan han ska skäras...
 
Vi skrittade lite med Rebecka jämte där jag bara fick påminna honom om att han skulle lyssna lite på mig och min röst även om det inte var jag som gick på backen. Självklart förstod han inte helt men jag kunde ändå stanna honom och sätta igång helt okej. Så det var bara länga ut linan att sätta av i lite trav då, inga problem alls förutom att det i vanlig ordning är lite av och på. Men jag fick ändå mer trav än vad jag trodde och efter ett halvt varv i långsam trav kunde jag ändå konstatera att han gav en lika lätt känsla som jag trodde att han skulle göra... änsålänge ;)
 
Jag kunde sedan sakta av, stanna själv, klappa om honom både bakom och framför sadeln och sedan sitta av och han rörde fortfarande inte en fena! Avsittningen brukar annars kunna vara lite risakbel sådär när man kommer lite snabbt ner mot backen, men som sagt - sålänge man beter sig om att allt man gör är fullständigt naturligt så går det ändå oftast väldigt bra.
Dethär är så roligt, vill köpa fler föl och rida in nu ;) 
 


Från början...




Nu är det inte riktigt det absolut första stadiet med Fonzie när det kommer till inridning, men får jag en häst som jag ska rida in eller kanske nyligen är inriden av någonannan så börjar jag alltid såhär.
 
Redan i stallgången börjar jag med att göra saker som jag vet kommer dyka upp under Fonzies liv, testar att linda benen, slänga på och av sadeln osv. Allt jag gör är jag lite lagom oförsiktig med, jag drar inte gjorden allt vad jag orkar tex. Men jag försöker heller inte vara jätteförsiktig! Det skapar oftast bara en oro i många hästar som inte ens vet än att det är något att oroa sig för... Är de däremot oroliga första och även andra gången så kanske jag är mer försiktig, det får man ju läsa av efter individen och anpassa såklart.
Jag börjar alltid med longeringen en stund i alla gångarter, båda varv och här försöker jag vara tydlig med samma rutiner hela tiden.
När jag är nöjd och Fonzie också är det så väljer jag att ta fram en pall, först ställer jag den bara jämte och ser till att han står still bredvid. Kollar av sadelgjord och sådär för säkerhetsskull och sedan ställer jag mig oftast på pallen och där börjar jag med mitt riktigt oförsiktiga moment. Slår på sadeln, rycker i stigbyglarna, hoppar lite på pallen, klappar på rumpan och på halsen - inget för att det ska verka som att jag "attackerar" men jag beter mig också som att detta är alldeles fullständigt normalt. Detta lärde sig Fonzie efter första gången att det var inget att haka upp sig på ändå och jag tycker det är skönt, det menas också att jag inte behöver vara rädd för att det händer små oförutsedda saker som att det låter lite med stiglädret mot sadeln eller så, förhoppningsvis tycker han då det är ett väldigt milt ljud. Tycker inte alls om att sitta upp på en 3 åring med känslan om att "rör jag mig så dör jag" eller minsta ljud kan orska kalabalik. Det kan hända ändå så varför utsätta sig för onödigt mycket? Bättre utsätta hästen för "onödigt" mycket så blir det oftast mindre problem sedan ;)
Sedan kommer vi till nästa grej, att sätta foten i stigbygeln och häva sig upp. Detta gör jag ändå lite lagom form för att kunna lägga mig på relativt snabbt och sedan släppa stigbygeln direkt ifall något skulle hända så jag kan glida av lite smidigt. MAn vill inte häva sig för långsamt med risk för att bli hängande halvvägs upp!
Väl uppe klappar jag överallt där jag kommer åt, rumpa, mage, hals, på sadeln - ja allt. Samtidigt som jag pratar och berömmer, det ska vara mer uppmuntrande klappar snarare än att de ska göra onödigt mycket ljud...
Efter att ha provat detta någon gång så ber jag den som håller i gå något eller några steg när jag hänger på och därefter glider jag av för att kunna hoppa upp igen och göra precis samma process igen men helst med litefler steg skritt.
Här någonstans burkar jag nöja mig någon dag eller några dagar, då nästa steg brukar vara bland de svåraste - att sitta upp och själva upprätningen på hästryggen. Det är i de lägena jag tycker om att vara liten  ;)
 
Längre än hit har jag tyvärr inte kommi med Fonzie än men vi är på god väg och jag tror nästa gång blir det nog till att sitta faktiskt - spännande!
Såhär glad kan man faktiskt se ut, trots att det är första gången matte hänger på en när man har sadel på sig... Han är så duktig så!
 


Upplägg med unghästar?




Hej! Har följt din blogg nu ett tag, och jag tycker verkligen den är super intressant att läsa! Fick sälja min häst i somras pga värk, men har nu köpt ett dressyrsto på fyra år som jag ska försöka komma igång med igen. Jag hade gärna velat läsa hur du väljer att lägga upp träning för unghästar? Du har ju ändå mycket erfarenhet av vad det jag har förstått :)... Hur tänker du kring hagar, ridning och hantering? Hoppas du har tid/lust att svara, skulle vara väldigt intressant att få höra din synpunkt! Kämpa på här i kylan, vi är många som längtar efter lite pluss-grader igen! Styrkekramar
 
Vill börja med att säga - tack! Kommentarer som dessa gör mig verkligen så himla glad ska du veta, så stor kram till dig! ♥
 
Spännade med en unghäst, det är alltid lite extra att forma en unghäst tycker jag! :)
 
Det är mycket jag försöker tänka på och ta hänsyn till när jag börjar med unghästar, vad vill jag göra med dom? Vad är målet? Om inte jag äger den själv så är det ju viktigt att ta reda på vad ägaren vill att jag ska göra så vi är på samma plan. I Sheebas fall tex har jag fått fullt förtroende att helt enkelt göra som jag hade gjort med min egen häst, vilket jag självklart tycker mest om. Där försöker jag alltid vara uppmärksam på små grejer som gör att unga hästar för dendär extra vilan, om det är några få dagar eller veckor det handlar om kvittar. Men jag vill inte rida på en slutkörd unghäst - jag vill ha glada hästar som vill jobba i många, många år framöver! Sedan är jag noggrann med dessa längre vilor, också beorende lite på hur långt de har kommit, hur fort det gått osv. Sedan är ju det väldigt individuellt hur olika hästar klarar olika former av träning, men att vila unghästar gör oftast mer nytta än det förstör brukar jag tänka. Det enda som är tråkigt är ju när de tappar muskler och kondition. Men med en bra grund så bygger man också snabbare upp det :)
 
Annars är jag ganska noga med att inte rida för många dagar i veckan, de går oftast lika många dagar i veckan som år de är gamla, alltså 3 år - 3 dagar 4 år - 4 dagar osv. Till de är runt 6 - 7 år gamla. Då räknar jag dock inte med vilor osv, en 3 åring går ju inte 52 veckor om året. Åtminstone inte hos mig! Men som sagt det anpassar jag lite efter hur de känns, men alltid med minst en längre period.
 
När jag lägger upp ridpassen så gör jag det oftast med uttänkta rutiner, när de är små och oerfarna tycker jag detta är jättesmart. Oavsett om det handlar om att lära dom stå still vid uppsittningen eller när de ska börja lära sig sidvärtsrörelser så gör jag det alltid på samma sätt och i samma ordning, allt för att de så enkelt så möjligt ska kunna göra rätt - helst utan att förstå vad de gör! Med det menar jag att första gången de utövar något som de aldrig gjort innan så kommer de ju inte veta att de gör rätt, men när de sedan lär sig det och gör det av ren rutin så förstår de också lättare vad som är rätt eller fel. När en häst sedan känns trygg i det så kan man gå vidare och då tror åtminstone jag på att du har en häst som har både tillit till dig men också sig själv och det tycker jag är oerhört viktigt.
 
Jag försöker också variera passen på de unga hästarna, det blir lätt att eftersom de inte kan så många "svåra grejer" än så gör man alltid samma saker i samma ordning och lika länge. Missförstå mig inte nu, eftersom jag precis skrev att rutiner är bra för att få dom att lära sig. Utan i detta fallet tänker jag snarare på att man lägger extra fokus på olika saker. Jag värmer upp som vanligt kanske, men vill jag träna galoppen lite extra så är det kanske det enda jag gör ena dagen och tar trav eller skritt den andra eller tredje. Jag tror att det är lika viktigt för en ung häst att inte alltid träna precis samma muskler på samma sätt, varje dag. När jag lär in något nytt så gör jag tex det bara tills jag är nöjd och sedan massa klapp och beröm och därefter slutar jag. Har jag ridit 15 minuter? Ja, men så blev det just det passet. Jag nöter aldrig! Inte till en början!
 
Sedan kommer det till uteritter, kanske kavalettiträning och tömkörning osv. Jag försöker tänka på att också variera mig här beroende på vad det är för häst jag sitter på såklart. Är det tex en väldigt nervig häst så blir det kanske mer ridning på hemmaplan tills vi är trygga i det båda två. Är det en häst som lyfter lite sämre på benen och snubblar sig igenom bommar, då kanske jag inte använder det mer än några få gånger - ja men ni förstår? Det gäller att anpassa så mycket som möjligt och att  du som ryttare känner dig trygg men att du känner att det du gör också gör din häst trygg. Förhoppningsvis ska man trots allt ha sin häst i många år, så hellre lägga stor vikt i detta än att pressa fram allt som går för att rida "häftigt" för stunden. För det slår alltid tillbaka...
 
När det kommer till hagar och hantering är det samma sak där, hitta något som fungerar för er! Jag ser dock själv helst att unghästar får gå i en hage där de kan röra sig i den gångart den vill, alla stall har inte tillgång till de största och kuperade hagarna och så är det ju då. Men går det så tror jag absolut man får en mer hållbar häst av det. Sedan behöver man ju kanske inte låta dom springa "skiten" ur sig heller, men som sagt tror jag på att man ska lyssna på hästen i fråga. Jag har själv stått med en unghäst som trivdes i särklass bäst i sin egna box ett tag, till min stora förtvivlan... ;) Han var dock uppväxt innan det i stora hagar där han kunde springa hur han ville, men plötsligt en dag så ville han helt enkelt inte ha det så längre och efter ett par månader gav jag helt enkelt upp - så kan det vara!
Jag försöker också hantera dom så mycket jag hinner, fördelen ändå när de som tex Fonzie skadar sig eller så. Då måste man göra det varje dag! Det lönar sig i längden att hantera dom så mycket som möjligt, desto yngre desto bättre tycker jag :)
 
Kan fortsätta skriva om detta i all evighet, men här har du åtminstone litegrann av hur jag tänker. Tack igen för din kommentar och lycka till!
 


Hur man kan tänka med den unga hästen..




Återpublicerar detta inlägget då jag ofta får dessa typer av frågor, tänker precis likadant nu när jag hanterar Fonzie! :)
 
 
Eftersom några gärna ville ha lite inlägg som handlar om den unga hästen så tänkte jag dela med mig lite av mina egna tankar om just detta.
 
Jag förstår absolut att alla inte kan lägga den tid som jag har gjort på Dino när han var mindre, men det finns också dom som kan vara i en liknande situation som mig och gärna vill ha lite tips på vad man kan göra. Men jag vill poängtera att en häst som inte görs något med, kan bli lika bra den också, som den som jobbats med mycket från backen redan innan själva inridningen.
 
Jag gjorde mycket med Dino men väldigt korta stunder (möjligtvis promenaderna som var lite längre då) jag försökte tänka på att vänja honom vid allt det som jag visste han skulle utsättas för som stor häst, fast som sagt, korta stunder och i ett lagom tempo. Eftersom vi hittade på saker ganska mycket så fick Dino ett förtroende för mig, han visste att inget jag gjorde skulle faktiskt ta död på honom och det kan jag säga, hjälpte mig väldigt mycket vid inridningen!
Jag tycker det är viktigt att göra allting med en unghäst/föl lite på lek. Dom ska få nosa, busa lite och jag kan busa med honom/henne för att visa att det också kan vara roligt. När man dessutom kan ta med sig känslan av lek till de grejer som hästen kanske kan reagera på, då blir det plötsligt ganska avdramatiserat.. För visst känner dom väldigt mycket på oss om det är något vi tror kommer bli farligt eller ej. Jag var väldigt noga med mig själv, att intala mig att det vi gör nu är det mest naturliga i hela världen. Vilket Dino också tyckte!
Jag har ju bara erfarenhet av Dino när det kommer till perioden föl-2,5 åring och inridning. Ridit in hästar har jag gjort ganska många ggr nu ändå, men just föl är ju Dino den första.
 
Jag tycker absolut vi fått ett bra band tack vare det och jag känner att han litar på mig, men jag har som sagt lagt en del tid på honom också. 
Däremot som jag skrev så tycker jag man skall vara noga med att det inte blir vare dag som något händer, och bara korta stunder. Om det så var att ha en elastisk gjord runt magen eller lyfta hovar så gör man inte för mycket och med små krav. Vilket kan krävas en del tålamod.. Men det är väl det vi hästmänniskor har mest av tror jag?! ;)
 
Men vad kan man göra då? Jag anser att allt som inte är en belastning för hästen är okej.. Men samtidigt är det viktigt att se till att man inte tråkar ut dom med massa saker, dom måste få vara lite föl och unghäst också..
 


Framåtbjudning.




Hur tycker du att man bäst tränar upp en ärlig framåtbjudningen på den unga hästen?
 
Framåtbjudning tränar du genom att vara konsekvent som ryttare, då menar jag inte (aldrig någonsin såklart) att bestraffa när hästen gör fel utan snarare konsekvent mot dig själv. Du får aldrig någonsin bli "klämmig" på en unghäst, då lär du den inte att gå fram för skänkeln.. Hästen ska reagera när du lägger till skänkeln, annars får du hjälpa den med antingen rösten, eventuellt eller spö eller någon som hjälper dig från backen.. Sedan måste man vara supernoga med att bara släppa benen och "åka" häst! Detta är nästan det viktigaste, att låta hästen misslyckas och tappa lite fart innan du sedan tar ny fart igen. Tänk dig som en sparkcykel.. Det är först när det börjar gå långsammare som du tar ny fart, inte i "förebyggande syfte". Då lär sig hästen ändå att du sitter där och underhåller det och kommer snart stänga av dig och dina ben.
Givetvis så är det beröm som gäller när hästen gör rätt - alltid! :)
 
Ett annat vanligt fel många gör när dom tränar in framåtbjudningen är att börja fokusera på huvudet och formen, glöm den! Sitt med en stilla och stadig hand och vänta ut att hästen själv hittar sin kropp och sitt dragläge. Är motorn igång (bakbenen) så kommer formen automatiskt. Strunt i hur det ser ut i början! :)
 
Du kan också motivera hästen lite extra genom att "busa" lite med den i början, detta gör jag alltid med lite äldre hästar som jag inte tycker är helt fram för skänkeln. Jag ber hästen galoppera på frammåt tex, att den ska svara på mina ben, lyssnar den inte så bryter jag rörelsemönstret genom att ge en kvickare hjälp - jag nästan överraskar den lite... Sedan ställer jag mig kanske i lite lätt sits några långsidor och bara låter hästen rulla och försöker be hästen om att nästan självmant springa fortare, tillochmed kanske uppmuntrar dom till att busa lite just för att dendär glädjen att röra sig frammåt är viktigt att kunna behålla in i den kommande samlingen..
Tänk på att inte ge hjälpen i takt till i hästen rör sig om du vill att hästen ska springa kvickare, utan vill du att hästen ska bli kvick i benen så måste också du bli kvick med din skänkel :)
Jag och fina Alfons, 4 år gammal!


Inridning av unghäst..




Jag satt och skulle skriva ett inlägg om hur jag själv brukar göra när det är dags för inridning och förbereda en häst inför treårstestet.. Men jag insåg själv hur mycket jag poängtera en sak som jag tänkte att jag måste skriva en extra gång om innan jag publicerar det andra inlägget som en läsare ville att jag skulle göra.
 
Jag och många andra rider ju in mina hästar när de är 2,5år, jag vet att detta skiljer sig åt litegrann när man håller på med olika grenar och kanske tillochmed olika raser. Men detta är det "vanligaste" när det kommer till dressyr och hopphästar. Det finns en hel del människor som tycker detta är alldeles för tidigt och till viss del kan jag hålla med, för det är helt klart min uppgift att anpassa och vara en väldigt lyhörd ryttare när jag sitter på en såpass ung häst - det är otroligt viktigt att komma ihåg!
 
En häst kan växa i många år, och vissa tillväxtzoner sluter ju sig faktiskt inte fören hästen är runt 5-6 år och jag kan tycka att hade man börjat rida in hästen vid den tiden så kan det bli motsatt effekt, alltså att man helt enkelt inte vant deras kroppar vid belastningen som det ändå blir av ridning. Detta kan också göra att en del kanske tillochmed blir mer känsliga, trots att man själv kanske tror att man varit "på den säkra sidan"?! Det finns alltid för och nackdelar med allt såklart, men jag tror att är man en lyhörd ryttare som inte har alltför bråttom så går det alldeles utmärkt att rida in en häst vid 2,5 år ålder och ändå få dom att hålla som tävlingshästar i många år.
 
Så - jag själv börjar alltid runt september- oktober när dom är 2,5, efter att dom haft ett långt och härligt sommarlov. Förhoppningsvis har hästen ifråga redan blivit sadelvan (mina egna hästar har varit och kommer förmodligen alltid vara det vid denna ålder, de ska också vara longerade någongång, haft träns och helst lite tömkörda). När jag sedan plockar in hästen från betet så kör jag igång direkt, gärna samma dag eller kanske dagen efter. Jag börjar med att repetera allt vi gjort innan i precis samma ordning, avslutar med longering eller tömkörning och ser hur hästen blir. Förhoppningsvis är dom lite tagna efter en lång sommar och har heller ingen vidare kondition, vilket jag tycker är bra - då kan man inte hålla på för länge! 5-10 minuter är alldeles lagom, och då räknar jag inte med fram och avskrittning..
Är hästen redan första dagen helt lugn med sadel och allt så tar jag extra hjälp redan dag två för att börja hänga lite. Här kan det börja skilja sig lite på vad man har för häst, jag har hjälpt till med några hästar som behövt ta just denna delen lite långsammare och då gör man det. Men mitt mål är att jag så snart som möjligt ska kunna sitta på hästen och trava/galoppera helt själv. Detta sker under kanske några dagar i veckan i ca 2 veckor (helst, det är åtminstone det jag strävar efter).. och när detta fungerar skritt, trav, galopp, lite styrning och såklart broms - då är det klart! Hästens ställs av helt och ingetmer med det..
Under dessa veckor är det pass på absolut max 15 minuter åt gången, med något varv longering innan jag hoppar upp. Men som sagt, i vanliga fall tycker jag 2 veckor brukar räcka för att ha suttit in hästen ordentligt och ändå att man kan kalla det för et ridpass då man kan rida alla gångarter.
 
Nu vilar den unga hästen kanske oktober/november och i början av december börjar vi igen ca 2-3 veckor så rids hästen ca 3 dagar i veckan. Fortfarande lika korta pass som förra gången och börjar allt kännas bra här så vänjer jag gärna såfort som möjligt av dom vid longeringen innan. Oftast är det ingen fara när dom är såpass unga, de flesta hästar i detta skede är ganska lätta att påverka så det är sällan det faktiskt händer något. Känner man däremot att det gör dom osäkra med att ta bort något eller att det går fortare fram så backar man tillbaka direkt och ger dessa hästarna litemer tid helt enkelt.
Men annars för de hästar som tycker det är lugnt så fortsätter jag helt enkelt att rida som första gången, men är mer noga med att be dom om att det ska finnas en egen gas - grunden inför framtiden. Givetvis också att dom alltid ska lyssna på bromsen, men jag håller mig till väldigt basic grejer och gör det alltid på samma sätt för att hästen ska känna igen sig.
Efter ca 2-3 veckor så ställs dom av helt igen. 
Dom vilar denna gången hela Januari/Februari och eventuellt kanske även Mars, beroende på lite hur hästen är och har varit vid de tidigare "träningsperioderna" här har jag iallafall en plan som jag anpassar lite beroende på vilken typ av häst. Men som vanligast börjar jag 4 veckor innan 3årstestet att rida i ca 2 veckor, 3 dagar i veckan max (precis som innan) - totalt alltså max 6 pass max 15 minuter åt gången. Här fokuserar jag lite på samma sak som jag ska visa på treårtestet och när jag har känslan av att "imorgon skulle vi kunna åka och starta" för efter dessa två veckor ställer jag av igen. Sedan sitter jag upp någon dag innan det är dags - för att kolla av en sista gång att allt fungerar samtidigt som hästen förhoppningsvis inte är trött i kroppen utan helst har fått kanske två veckors vila precis innan..
 
Dags för 3 årstest - detta är en lång och kämpig dag för hästarna, givetvis har jag hållit igång löshoppningen under tiden och också visningen för hand. Så förhoppningsvis blir det inte någon jätteskillnad och hästen går ett väl genomfört test helt enkelt.
 
Dagen efter ställs den av igen på ett långt sommarbete, och helst av allt tittar jag inte på dom fören till hösten igen utan bara låter dom gå och skrota ihop med andra hästar och växa ifred.
 
Först vid hösten efter som 3,5 åring börjar jag rida litemer regelbundet. Givetvis med vilor när jag känner att det behövs osv och passen är runt 3 stycken i veckan i kanske 15-20 minuter lite beroende på vad vi gör uteritt kan jag tänka mig att låta dom gå lite längre sålänge det är ett ganska lugnt tempo..
 
Detta kan man säga är det första året av inridning, ett helt år av ridning tror de flesta?! Men börjar ni kika på det så är vi uppe i absolut max 10 veckor, där det är ridning 3 dagar i veckan och resten av de 42 veckorna har dom alltså ändå lekt med kompisar, gått i hagen och skrotat och inte gjort nästan någonting..
 
Detta tycker jag är otroligt viktigt! Vi rider inte in dom så tidigt för att vi ska kunna ha 6-7 månader på oss innan det är dags för treåstestet. Jag tänker istället att jag rider in hästen så tidigt för att den ska hinna få inplanerat så många viloperioder som möjligt fram tills treårstestet. Därav vill jag att hästen som rids in, åtminstone hos mig - ska göra det fort! Det ska gå snabbt och lätt så att den sedan kan återgå till hagen och bara få växa lite till och äta upp sig!
 
Jag ser otroligt ofta människor som vill och försöker vara extra snälla mot sina hästar, där dom ger hästen mycket tid på sig vid inridning. Sitter in och skrittar varv på varv, och då har dom trotsallt longerats redan innan.. Detta kan hålla på i flera veckor och månader tom, och jag tycker inte alls man är speciellt snäll och "tar det lugnt" tvärtom så nöter man onödigt mycket på en ung hästs kropp faktiskt. Om inte annat med tanke på all longering och man ger dom inga längre sammahängande vilor..
Jag försöker såfort som möjligt börja trava hästen när jag sitter upp första eller kanske andra gången, jag tycker det är en större risk att sitta och skritta flera varv då hästen hinner tänka mer och faktiskt hinner hitta på saker. Det kan ju såklart även hända när man travar och galopperar men oftast så är dom inte riktigt med på vad som faktiskt händer och skyndar man då på allting så hinner dom inte ifrågasätta varför. Jag tänker det som om jag introducerar ridningen som att det är världens mest naturliga sak från första början - då är dom trotsallt smarta nog att snappa upp att det förmodligen också är det för dom.
Som sagt, när det är över fort - så kan man ge dom lååånga vilor och det tycker jag är A och O i hela unghästens liv! Framförallt i början, för att verkligen börja vänja hästen succecivt för belastningen som ridningen ger.
Efter 1 år där så börjar jag öka på träningen lite mer, kanske det blir fler veckor och bara 1,5 månads vila?! Men aldrig fler pass än 3 på en 3 åring och aldrig långa träningspass.. Inte mycket ridning helt enkelt, men man håller igång dom effektivt för att sedan kunna ge så mycket återhämtning som möjligt.
 
Värt att tänka på! Detta är något som funkat bäst för mig, det behöver det ju såklart inte göra för andra. Men jag ville bara skriva om hur jag gör och tänker så ni sedan förstår vad jag menar :)
 
 


Tips på övning - skänkelvikning!




Jag får ofta frågor om jag kan tipsa om en övning där man kan lösgöra hästen, och gärna lättare övningar då hästen/hästarna inte kan några sidvärtsrörelser än.. Men då jag personligen tycker att det är det bästa sättet att lösgöra en häst, även unghästar på (då får man bara anspassa tvärningen lite efter ålder och utbildning såklart!) så tänkte jag att jag helt enkelt kan tipsa er om en ganska enkel övning där ni kan lära hästen att flytta för skänkeln..
Denna övning är även bra för en mer rutinerad häst också, jag använder mig mycket av den på Goodie - framförallt vid uppvärmningen då jag tycker att det gör hästen uppmärksam på mina ytterhjälper.
 
Man börjar med att rida hästen på fyrkantsspåret, till en början kan man helt enkelt träna på att bara ställa hästen utåt väggen. Då ska den alltså gå kvar och spåra på precis samma sätt som innan och bara ställa sig.. Detta är viktigt att man kollar av ibland så att hästen inte automatiskt av bara ställningen börjar trycka ut bakdelen, då är det bättre att bara fokusera på att bara ställa först och inte flytta fören man har hästen mellan hand och skänkel.
När man tycker att man behärskar detta kan man alltså med hjälp av ytterskänkeln - be hästen flytta in rumpan och helt enkelt påbörja en tvärning eller skänkelviknin undan ytterskänkel. Här får man hjälp av vägen för att hästen inte bara ska kunna "ge sig iväg" och springa ur tvärningen som en del kanske gör, samtidigt som det är oerhört viktigt att man inte använder väggen som någon form av bromskloss.. Den är mer en hjälp för att få hästen att lära sig korsa sina ben och helt enkelt kunna ta hjälpen från skänkeln att den ska flytta sig/gå undan för den och alltså inte springa fortare - samtidigt som dom inte får bromsa upp och tappa tempot! Då har man begärt lite för mycket mot vad hästen klarar av..
Såhär ska hästen gå, här kan man variera lite ställning eller om man vill att den ska vara mer rak beroende lite på hur mycket tränad hästen är på detta. I början rider jag hästen mer ställ in mot väggen för att den enklare ska kunna "skjuta ut" innerbogen lite och helt enkelt låta den visa vägen lite. När hästen sedan börjat förstå så rätar jag ut dom lite och begär helt enkelt mer tvärning fast med en rakare kropp.
Det viktiga här är att hästen korsar sina ben, både fram och bakbenen ska korsas. Har hästen en väldigt kort kropp, vilket många av dagens sporthästar har - så kan dom ha jobbigt med att korsa sina bakben. Detta tycker jag är en väldigt bra övning att lära dom hur man gör och den brukar vara ganska odramatisk för hästarna..
Endel kanske inte fungerar alls med denna övning, men det får man känna mer själv tycker jag!
Men det viktigaste av allt är - använd inte väggen som bromskloss, ni ska inte styra in i den och klättra på väggen! Bara få lite extra hjälp och vägledning!
Väggen får inte heller bli en stoppkloss för hästen så den automatiskt börjar bromsa och slutar att bjuda i tvärningen, rid ur och gör om isåfall tills den förstår att den ska gå frammåt fast med mindre tvärning kanske..
 
Man kan också utveckla denna övning om man sedan tycker att den känns lätt, det finns många sätt att göra det på, men en favorit för min egen del är att helt enkelt gå över till en sluta.. Jag ställer helt enkelt om helt åt andra hållet, hästen flyttar fortfarande undan för samma skänkel men rundar sig runt innerskänkeln. Här kan jag byta ställning och tvärningen gärna flera gånger på samma långsida! Dock mjukt, man "kastar" inte runt huvudet utan man ställer mjukt över hästen och ber om att den ska runda sig runt inneskänkeln..
Såhär ser tvärningen och ställningen ut i vänster varv (samma som ovan) i en sluta:
Nästa sak för att göra det hela lite svårare är att variera hästen i skänkelvikningen eller slutan (eller kanske både två om man bemästrar det, vad vet jag?! ;)) då kan man välja att variera tvärningen, formen, böjning och också tempot! Ja, i stort sett allt! Detta kan du göra en nya sak varje långsida eller kanske flera olika moment i själva rörelsen i sig, det är upp till var och en - bara man har en liten plan med vad man ska göra och ungefär när och hur. Att tex rida lite ökad - samlad trav i själva skänkelvikningen är både väldigt lösgörande, men också otroligt stärkande! Dock mycket styrketräning så glöm inte av att låta hästen vila emellan och kanske inte hålla på för länge till en början :)
 
Hoppas ni förstår vad jag menar med allt, och att någon kanske får lite användning av detta! :)
 


Vad kan man egentligen träna med den unga hästen?




 Jag får ofta frågor om jag inte kan komma med lite tips på vad man kan träna med den yngre hästen (föl upp till 2,5år) och jag funderar mer såhär: Vad kan man inte träna på?
Allting som påfrestar den fortfarande växande kroppen bör man ju låta bli, att man tränar dom lite i stärkande syfte tror jag bara är bra. Men givetvis hade en 1 åring i min ägo inte fått springa med ut på en galopprunda på 1,5 timme.. Lite sunt förnuft bara.
 
Men ja annars tränar jag det mesta, att ta på saker som jag kommer använda när hästen är äldre, benskydd, täcken och sådant. Jag tränar också på att hästen ska lyssna på min röt och kommandon, den ska följa mig och stanna när jag stannar. 
Jag ska kunna luta mig över och klappa lite på båda sidor om ryggen utan att den ska få panik eller ens tycka att det är obehagligt.
Vet jag med mig att jag kommer behöva en pall vid inridning så kan jag börja träna att stå på den jämte och klättra upp och ner.
Jag kan gå ut och promenera lättare promenader, bara passa på att umgås och kanske äte lite gott gräs?
Eller varför inte träna på att stå uppbunden och ha lite tråkigt en stund? Både när jag borstar och när jag inte gör något alls.. Spola ben och kroppen är också bra att börja träna på i tid..
Lasttträning och framförallt ledas tycker jag är det absolut viktigaste, och kanske även lite lättare longering.. Varför? Jo, om hästen blir skadad så tänker jag på vad en veterinär kommer vilja kika på och att kunna visa upp hästen i longering och även när man leder/springer med den blir ju nästan ett måste?! Tänk vad man underlättar för både sig själv och veterinären om man har gjort detta åtminstone några gånger innan så den unga hästen vet ungefär vad det handlar om. Lastträningen låter jag däremot tala för sig självt, det är nästan självklart för mig att min häst behöver lasttränas tidigt! Jag vill absolut ha en lättlastad häst både längre fram, men också om man stod som jag gjorde i vintras, med en häst och misstänkt fraktur.. Nu var det tack och lov inte det, men i ett sådant läge vill man inte ha en panikslagen häst som slår sig gul och blå på en ramp!
 
Det viktigaste är dock att komma ihåg att en såpass ung häst tränar faktiskt via betydligt mindre saker än den äldre, det kan vara träning för dom att bara ta av och på grimman. Så man bör kanske tänka på att inte just träna allt sådant varje dag utan de måste ju såklart få vara just unga hästar också! Men vissa saker behövs ju mer eller mindre i vardagen, som tex ledas in och ut från hagen. Det kan vara nog så mycket för en ovan fölunge..
När däremot sommaren kommer så är det vildhäst som gäller, då får iallafall mina yngre hästar alltid ett långt sommarlov. Det börjar jag korta ner mer först när dom är 4-5 år, då får dom bara gå och få tid på sig att smälta alla intryck och nya saker dom fått lära sig.
Det är nästan denna återhämtning som blir det viktigaste! :)
Min pärla och hans nyfunna bästa vän!


Svar på fråga.




Kan inte du skriva ett inlägg lite om vad som är skillnaden med att ha unghäst och inte? Hur hög nivå bör man vara på för att kunna ha en unghäst osv? :)
 

Jo, absolut!
Den största skillnaden på att ha unghäst är ju enligt mig att det alltid är lite mer "spännande" att rida, inte för att dom hittar på bus utan mer för att dom är så "oförstörda" och lättlärda. Det går fort frammåt..
De är också fantastiskt roligt att vara med första gången med allt, första gången man travar lös, första gången dom fattar galopp precis på hjälpen, första gången de gör sin första riktiga skänkelvikning eller första gången man rider ut?! Allt! Unga hästar är så lätta att påverka med allt fortfarande och du formar den precis som du själv vill, vilket också gäller att tänka på när man rider yngre hästar! Du lär den saker som kommer forma hästen resten av livet..
 
Hur hög nivå bör man vara på? Alltså det beror ju helt på hur ung hästen är, den är ju trots allt unghäst tills den fyller 8 år.. Det beror också på vad man vill med sin häst och ridning! Det finns en första gång för alla, jag har också börjat med en häst en gång som jag red in när jag var ovan, åtminstone som ryttare. Jag har ju hjälpt till och rida in hästar i massor innan det från backen, men det är egentligen kanske de senaste som jag red in som jag kände att jag börjar bli van. Nu vet jag mer hur jag vill ha det och vad konskevenserna kan bli av vissa grejer, allt man gör går att lösa längre fram men det blir såklart svårare desto fler år som går.. Hade jag aldrig någonsin suttit på en yngre häst så hade jag sett till att få mycket hjälp med den om jag vill ha den bra och rätt utbildad, men jag kan absolut inte sätta en gräns för vart man var ska vara själv! Jag hade ju bara placeringar tom FEI på ponny och LA på storhäst när jag själv satt och red in hästar så..
Jämför man mig mot tex Emma som kommer hit och har träningar för oss, så borde nog ingen rida in sina hästar själva och utbilda (hon har jag förövrigt lärt mig otroligt mycket av, hon är helt fantastisk!) för att hon håller så extrem hög klass på sin ridning, haha! Det är lite som natt och dag att se många jobba med sina unghästar, mot när Emma gör det.. Men alla vill kanske inte ha hästar som går VM, och det är ju just hennes hästar som sedan gör det så ännu en gång - håller man på med unghästar så får man fråga sig själv vart man vill komma med sin häst och ridningen om några år så tror jag man känner själv hur mycket hjälp man behöver..
Jag har haft hästar som varit hos mig enbart för inridning i ca 1 månad, sedan kan dom komma för att dom är inridna men behöver lära sig allt - hur man tar hjälper osv. Längre fram lägger man ju sedan på mer och mer och bygger upp passen dessto äldre de blir.
Det viktigaste att komma ihåg när man rider en unghäst är dock att de är just unghästar och ska absolut inte under några omständigheter gå långa träningspass! Inte ens ute i skogen!! Har jag en 3 åring så går den max 3 dagar i veckan, och det är ytterst korta pass - gör den det jag ber om så slutar jag efter 10 min.
Går den ut i skogen så sitter man inte i flera timmar (såg en tråd på ett hästforum där folk jämförde hur länge de red ut på deras 3 åringar, några satt i upp till 6 timmar och jag kunde inte hjälpa att tycka extremt synd om dessa outvecklade kroppar) man rider heller inte mer än nödvändigt! Kan dom skritt, trav och galopp i en trevlig form och dessutom kanske kan gå ut i alla gångarter i skogen så räcker det, då ställs dom av helt även om de är inridna och gjort detta på 14 dagar liksom..
Det är viktigt att komma ihåg som sagt, man anpassar träningen efter ålder och nöter aldrig på en unghäst bara för att.. Sluta när det går bra, du tränar inte en kropp som är fysiskt utmattad när de fortfarande växer.. Hellre att man går ut och promenerar långt med dom isåfall!
 
Har man en bra plan och ändå vet vad man håller på med, eller tar väldigt mycket hjälp från någon som kan så anser jag det vara upp till var och en om de känner sig redo att utbilda en unghäst! :)
 
 
 


Lastträning för dom små




Ni brukar tycka om dessa tips på vad man kan göra med våra yngre hästar, och jag har en grej som nästan inte går att träna för mycket - Lastträning!
 
En dag så står du kanske men en riktigt sjuk 2 åring och måste åka akut till klinik, men hästen som inte sett en transport någonsin är stor nog att säga till sin ägare "Aldrig i livet att jag går in i den lådan" och eftersom man nu har både bråttom och är ruskigt rädd - så är det inte i en sådan siutation man vill hamna i!
 
Båda mina fölungar jag köpt har jag börjat lastträna ganska direkt när dom kommit till mig, givetvis ska dom vara trygga i stallmiljön först innan man börjar bråka om konstiga lådor på hjul.. Men det är faktiskt ett ypperligt tillfälle att stärka bandet mellan dig och din lilla fölis också! Att börja i tid..
Det bästa av allt är att desto mindre dom är, desto mer lättövertalade är dom! Passa på att uttnyttja det säger ju jag iaf, och som sagt just denna biten kan du faktiskt ha rejält med användning av när väl olyckan är framme. 
 
Nu är ju jag inget proffs alls såsett, men jag har alltid gjort så att jag tänder upp transporten, breddar eller tar ut mellanväggen helt, hämtar en krubba eller hink med krafftfoder och sedan hämtar jag min lurvtuss till fölunge/1åring och så testar vi helt enkelt. Givetvis kan det vara bra att ha med sig någon första gångerna, men helst ska denne inte påverka för mycket tycker jag, då det är bra att redan från början vänja hästen vid att det är jag som ska kunna lasta den själv och att fokus faktiskt ligger på mig och ingen annan.
Nu har både Dino och Fonzie varit den typen av hästar som ställer sig på rampen, undrar vad det är för konstigt och sedan gått rakt in. Där får dom god mat och massa beröm, vi umgås en stund och sedan är det dags att gå ut.
Kanske backar vi bara halvvägs för att sedan gå på igen eller så backar vi av helt för att ta ett varv och gå in en gång till. Men alltid med ett lugn och glad ton, för att göra detta trånga utrymme till något trevligt ställe med mycket käk inuti!
 
Dino tränade jag faktiskt flera dagar i rad när han var påväg in från hagen och skulle få den goda eftermiddagsmaten, då fanns den några dagar i rad i transporten.. Gissa vem som alltför ofta sprang på transporten sedan..
 
Börjar man i tid så upplever jag att allting blir betydligt lättare! Dom är betydligt mer lättpåverkade och okomplicerade när dom är mindre och yngre, det känns som att dom inte börjat skapa sig massa egna uppfattningar om saker och ting då dom inte varit med om så mycket. Kan man då gå in och ge dom en positiv upplevelse med något som annars kan vara ett väldigt jobbigt moment - ta tillvara på det! 
Just lastträning kan man ju heller aldrig börja för tidigt med, det är inget som påfrestar dom små och det kan faktiskt vara så att det händer något en dag och då står man där - stressad över en situation som hästen utsätts för, för första gången och får då en usel första lastträning som den istället aldrig kommer glömma..
 
Börja enkelt och trevlig och ha gott om tid och gärna lite extra tålamod om det skulle vara så att den lille inte vill gå på, tänk på att det är nu du formar din häst för resten av livet. De dåligas upplevelserna kräver oftast bara en enda gång med något traumatiskt, medans det kan ta många gånger med positiva upplevelser för att sedan kunna träna bort det.
Jag tycker dock inte man bör hålla på för mycket, beorende på hur det går så är några minuter en alldeles lagom träning för dessa små i början. Sköter dom sig dessutom bra så kan dom gott lära sig med en gång - desto snabbare du gör rätt, desto snabbare kommer du tillbaka in i boxen/ut i hagen och får din mat! Detta gäller ju även ridningen sedan om några år så... ;)
 
 


Mera framåtbjudning!




Som en liten utveckling på mitt senaste inlägg om framåtbjudning så slog det mig hur vanligt det är att se ryttare som drar upp sina knän väldigt mycket, man spänner alltså hela benet från höften ända ner till hälen.. Men knät blir nog den största boven då man nästan ser hur ryttare försöker "hålla sig kvar" med knäna, det blir nästan så man kniper..
Den främsta anledningen att ryttare gör detta är för att dom har en häst som inte går fram ärligt för skänkeln, här har dom (alltså oftast) ingen ärlig frammåtbjudning och då vill vi gärna hjälpa till med hela benet för att få fram hästen. Det är också främst då man ser dendär hälen som nästan går lite uppåt och innåt hästen för att verkligen komma åt och påverka med den hjälpen som man egentligen inte alls ska göra. Hälen är inte det du ska få hästen att lyssna på, förutom sitsen såklart så är det själva underbenet hästen ska går fram för. Sedan kan man absolut förstärka lite med foten/hälen om det är något speciellt, men att tänka på är att benen ska "hänga" eller "sluta om" hästen snarare än att spänna sig..
 
Det är oerhört vanligt idag att hästar inte svarar hundra fram för skänkeln! Så man behöver aldrig känna sig dum/konstig för att man har problem med detta och känner igen sig i något av det jag skriver. Jag skulle nog säga att 90% av alla ryttare kan jobba lite mer med just dendär ärliga framåtbjudningen - där man har hästen perfekt mellan hand och skänkel. Detta gäller även mig själv, så ni vet! ;) 
Jag sitter varje dag och tänker "lösa ben" eller "låt dom hänga" man får liksom aldrig klämma sig fast på hästen i tron om att den ska gå fram för den hjälpen. Slappna av i hela benen och åk med en stund - se vad som händer?! Det som händer när du gör detta visar ganska svart på vitt oftast vad du behöver träna på.. Men man ska inte behöva inverka i varje steg, och låter du bli att göra det så kommer du också ge dig själv en mer ärlig chans att få en bättre sits! :)
Sedan har man ju de hästarna som springer iväg från benen när man ens nuddar dom... jag räcker upp en hand! Åtminstone vissa dagar är Goodie riktigt svår med detta.. Men då gäller det istället att verkligen låta sig själv inverka, slut om benen något och "vänj" istället hästen för att dom finns där. Springer hästen ifrån dina ben, så sitt kvar så tills den börjar finna sig i det. Men fortfarande pratar vi bara underben eller underskänkel, inte gräva in hälen i sidan - då kommer du få spända ben och en ännumer spänd häst.
 
Det är lite lustigt att säga det, men egentligen handlar all ridning om att göra tvärtemot vad hästen väljer som lättaste utvägen. Dom är smarta, dom oftast inte till 110% i onödan utan det är vi som får se till att det blir ett korrekt jobb.
Har du en häst som inte lyssnar hundra procent fram, så är det fram den ska gå - hela tiden! Nästan tillochmed när den står still..
Har du en häst som springer ifrån dig så får du lära den att din inverkan inte alls behöver betyda frammåt utan det kan betyda långsamt men med mera jobb.
 
Inte helt lätt balansgång detdär, men ett ridtips - slappna av i era ben, låt dom bli lite spagetti och tillåt dig själv att komma ner i sadeln. Det är nästan omöjligt att göra det när man sitter på en häst som inte är helt ärlig i sin framåtbjudning och man spänner till sina knän för att komma åt - jättesvårt!
 
Det bästa av allt är att ha i tankarna att det är okej att misslyckas, flera gånger om! Om det råkar bli skritt för att du slutar klämma med benen på din häst så är det faktiskt inte svårare än att du ber den börja trava igen. Våga ligga på dendär omtalade gränsen för att lära er att tillsammans tänja på den!
 


Framåtbjudning..




Jag vet att jag skrivit och nästan tjatat om detta förr, men det tåls att säga igen! Framåtbjudning är det absolut viktigaste i en hästs utbildning! Går inte hästen ärligt fram för skänkeln, så finns det ingen anledning att sitta och träna något annat..
 
Varje vecka har jag folk som hittar in till min blogg genom olika sökmotorer där dom letar efter tips på hur man får hästen att gå fram för skänkeln, hur man får en häst att gå fram mer i galoppen etc. Så frågar man mig hur man ska träna detta?! Vad ska man säga? Du lär hästen att det alltid bara finns en enda utväg och det är frammåt, plattan i botten bara!
 
Sedan finns det många hästar som gärna går fram av sig själva, eller som lär sig detta fortare än andra - grattis! Men att tänka på är att ingen häst föds med naturlig framåtbjudning i ridningen. Dom föds inte ens för att vi ska rida på dom egentligen, så därför måste vi lära dom och visa vägen. Desto snabbare och mer okomplicerat du gör det för hästen, desto lättare kommer den också ha för att kunna förstå vad det handlar om.
 
Det finns också hästar som man upplever går lite "med handbromsen i" hela tiden (det gör som sagt alla unghästar i början innan dom lärt sig, men även dom som blivit några år ibland) och där får man helt enkelt varje dag jobba med att "sätta dit" frammåtbjudningen innan du gör någonting annat.
Vad kan man tänka på då? Hästen ska lyssna på dina skänklar i alla lägen, då gäller det att du som ryttare är extremt konsekvent. Ska hästen bli kvick, så måste också du bli väldigt kvick både med hjälpen i sig, eventuell tillrättavisning men också kvick med beröm! Alltid beröm när hästen gör rätt, absolut extra viktigt när den håller på att lära sig dessutom..
 
Det vanligaste felet gör när man känner att hästen inte riktigt bjuder fram är nog att man fokuserar på huvudets position, hästen ska nämligen böja på nacken.. Jag köper det, det är det första som blir inpräntat i våra små huvuden när vi börjar rida, likväl som vi lär oss styra med händerna. Men det är dags att börja lära om nu, för huvudets position är helt oviktig om inte bakdelen är igång och jobbar! När bakbenen kommer igång, så kommer den riktiga formen som ett brev på posten. Även om man då såklart måste tänka på att hästen kanske inte orkar gå där så många steg i början, men jobba alltid med bakbenen och tänk dig att du sitter på bakdelen istället för mitt på hästen, du ska känna hur hästen använder sina bakben. Kan du göra det så är du definitivt en bra bit påväg! :)
 
Jag lärde mig en toppenbra grej en gång, ett tankesätt för hur man kan tänka när man lär både sig själv och hästen att gå fram för skänkeln och inte bli sådär "klämmig" som vi gärna blir.. Det är verkligen jättevanligt med folk som sitter och inverkar i varje steg på hästen, och tillslut stänger dom av. Då gäller det att man tar sig i kragen och utvärderar både sig själv och hästen varför och vad ska jag göra åt det?
Men som sagt, man kan ha i tankarna att man sitter på en sparkcykel - man hoppar av för att ta fart, sedan sätter man sig där uppe, njuter lite, tills farten tar slut, då hoppar man av och tar fart igen! Här får man absolut inte "klämma" lite emellanåt, utan nu gäller det att be om "frammåt" en gång och sedan åker man på detta, tanken är ju sedan att du ska kunna sitta på hästen som att du sitter på en sparkcykel i en nerförsbacke, du behöver inte ta fart alls utan cykeln rullar av sig själv. Sedan ska hästen inte bokstavligen gå i nerförsbacke, men jag tror ni förstår vad jag menar..
 
Det absolut viktigaste av allt är att aldrig bli arg på din häst för att den inte går fram, eller "inte vill gå fram" som också är ett vanligt uttryck - vilket absolut kan stämma i vissa fall.. Men många gånger sitter det i att jag som ryttare inte ber om rätt saker på rätt sätt. En häst kan omöjligt bli kvick och tänka frammåt om inte jag som ryttare gör det!
 
Jag hade en ponny som absolut inte gick fram, speciellt inte innanför dressyrstaketen.. Men tillslut lärde jag mig att rida honom rätt hemma och vara konsekvent mot honom och mig själv, när jag sedan kom till tävlingen tog jag med mig detta och tänka nästan lite som om jag hade bråttom till nästa klass när jag red inne på banan... Nu menar inte jag att alla ska slå hastighetsrekord i dressyrprogrammen här, men innan man tränar eller gör någonting annat så måste hästen lära sig vad en ärlig frammåtbjudning är - det finns bara en enda väg ur precis allting.. Frammåt, aldrig bakåt, inte uppåt och inte ens åt sidan! Fram är och ska alltid vara prio ett!
 
 


Frågor och svar..




 
Önskar ett unghästinlägg igen (eller flera)... ;) Tips om arbete från marken, vad man kan tänka för nivå på träningen för en 3-4-åring och tips om hur man ska tänka med en häst som ibland går emot bettet och blir stark? Tusen frågor... ;)
 
Jag ska absolut skriva ihop lite fler "unghästinlägg" det är trotsallt min i särklass mest populära kategori, så uppenbarligen är det fler som gillar just dessa tips till hur man tränar sin unghäst!
Men tack för att du gav mig lite hjälp med vad jag kan börja skriva om! Ibland finns det så mycket så man vet nästan inte vart man ska börja.. Ska sätta mig med en gång och skriva lite! Ska försöka ha som mål att skriva minst ett sådant inlägg i veckan!
 
Men fortsätt gärna komma med tips och önskemål! Det är guld värt för min del, och vill ni att jag ska utveckla något inlägg som jag skriver så gör jag gärna det också! Jag brukar nämligen få stoppa mig själv lite så hinner sällan få med precis allt! ;)
 
Liten Dino myser med matte..


Unghästchampionaten.




Jag har suttit som klistrad framför datorn och kikat på alla fina unghästar nere i Flyinge, de flesta är verkligen fantastiskt fina och lovande tävlingshästar!
Man blir så himla inspirerad, framförallt över att se så himla skickliga ryttare! Hästarna är ju fina oavsett, men att få fram alla deras finaste kvalitéer är verkligen en konst..
Just nu måste jag säga att jag saknar "unghästridningen" lite, eller ganska mycket faktiskt! Det var himla roligt att ha både Goodie och Dino ihop och få båda delarna.. Men om några år är jag ju förhoppningsvis där igen, och jag längtar faktiskt halvt ihjäl mig! Det ska bli jätteroligt och se vart Fonzie hamnar för jag tror så otroligt mycket på den hästen.. än sålänge iaf! 
 
Men hur är mina tankar då kring allt dethär med championaten, Breeders och Falsterbo? Hur viktigt är det?
 
Jag kan säga redan nu att min dröm och mina mål med Fonzie kommer ligga just där, championaten och Falsterbo. Däremot är det aldrig till vilket pris som helst, så har det aldrig varit och kommer heller aldrig att bli! Är en unghäst jag rider inte redo för att gå där, då gör dom heller inte det! Jag har hundra gånger om, hellre en häst som håller många år och högt upp i dressyrklasserna, än en som pressats lite för mycket och bara presterar bra i unghästklasserna..
Jag vet hur det fungerar och jag förstår att många som jobbar med hästar har helt andra krav på sig när det kommer till placeringar på dessa tävlingar, dom förväntas prestera pga att folk betalar dyra pengar för att ha dom hos dom i träning. Det har ju även jag själv gjort! Men det har aldrig varit på bekostnad av min häst mående, för så viktigt kommer det aldrig vara i mina ögon..
Jag har själv sett hur unghästar rids långa och många pass inför kommande stora tävlingar och de som klarar det bäst är de med dessa fantastiska arbetshuvuden som man gärna villa ha på den blivande GP-hästen. Tyvärr har alla hästar en gräns, och en del kommer över den och det är sällan dom vi ser mer efter championaten..
Det känns himla trist att det är så tycker jag, även om jag måste säga att jag tycker det känns bra att domarna idag har börjat uppmärksamma detta och numera bromsar upp detta genom att säga ifrån.. Jag såg för några år sedan en 4åring som gjorde fina galopppiruetter som ett exempel.. Där fick dock ryttaren tillsägelse med en gång och det tycker jag inte är mer än rätt! Detta ska inte belönas, även om man kan ligga i framkant med träningen så är galopppiruetter något man gör betydligt längre fram i utbildningen. Givetvis finns det undantag där hästar bara ibland kan göra något lite av sig självt, men det är en stor skillnad på att hästen har lätt för något gentemot att den tränar rörelsen ifråga. Du tränar inte galopppiruetter på en 4åring... inte enligt mig iaf!
 
Det jag har sett iår är dock bättre än för några år sedan, men jag vet att det alltid kommer finnas där.. För tyvärr handlar denna typen av tävlingar ofta om mycket pengar.. Fin placering - dyr häst, så är det!
Nu menar jag inte att alla toppplaceringar iår är hästar som rids för mycket, det vet jag inget om! Däremot vet jag att det finns.. och där har jag själv en stenhård gräns för vad som är okej och inte. Vad andra sedan gör är ju inte min ensak, men jag har rätt att tycka att det är onödigt på dessa fina och arbetsvilliga djur!
Jag har faktiskt inte direkt något speciellt "fall" just detta året, men jag vet att jag har reagerat många gånger förr.. Senast nere i Falsterbo.. Men det är ju ofta också en sak att stå på en framridning, eller i ett ridhus på någons hemmaplan, mot att stå inne på en tävlingsbana.. Sedan finns det såklart folk som åker på dessa tävlingar helt utan krav och bara rider för att få vara där och rida och göra en så bra prestation som möjligt bara, dom vill jag tillhöra om jag någongång lyckas ta mig dit! :)
 
Vilket fall, fantastiskt fina hästar och helt otroligt många skickliga ryttare har vi därute! Jag hoppas jag en dag kan få möjligheten att komma ner och slåss om åtminstone de sista platserna i Flyinge och Falsterbo, med Fonzie.. Går det inte så är det dock helt oviktigt såklart, det är mest en kul grej och dessutom fantastiskt bra att ha mål att jobba mot! Mål bör man ha, men när det kommer till unga hästar får man inte glömma att dom är just unga.. :)
Min fina Dino och Carl i Falsterbo i somras, älskade häst vad jag saknar dig! Fantastisk upplevelse att få vara med och bara vara ägare här.. Jag var supernöjd med både Dino och Carls arbete med honom! 
 
 


Hur ofta bör man rida?




När jag går in och kikar på hur en del hittar hit så är det i stortsett varje vecka folk som söker på hur ofta man bör rida sin häst, främst unghästar. Men även lite hur upplägget är på själva passen...
Så jag tänkte skriva hur jag personligen tänker :) 
Det är väldigt simpelt tycker jag:
 
3år : Snitt 3 dagar i veckan, korta effektiva pass en treåring behöver inte ha någon överdriven kondition. Ska man börja utöka passn tycker jag personligen att uteritter är bästa sättet att "förlänga" passet på..
 
4 år : Snitt 4 dagar i veckan, nu kan man börja bygga på passen något. Däremot tror jag mest på att rida korta pass som håller hästen motiverad och fräsch. Dom är fortfarande inte så gamla, men givetvis räknar man med något mer ork mot när dom är 3 år.
 
5 år: Snitt 5 dagar i veckan, som 5åring börjar dom komma till sin rätt mer i sin kropp oftast (läs: oftast!) så då blir både kondition och styrka behöver byggas upp snäppet mer. Fortfarande är det bättre med litemer intesiva pass tycker jag där hästen inte varje gång behöver bli "helt slut" det är fortfarande unghästar vi pratar om :)
 
6 år: Här någonstans börjar litegrann den magiska gränsen, en del rider alla sina hästar max 6 pass i veckan oavsett ålder... Men här börjar jag kunna se mer att man lägger upp et litemer som man vill, givetvis fortfarande vilodagar emellanåt! Men här krävs det att dom rör på sig en del då målet med en 6åring är MSVB och det krävs både styrka och kondition så..
 
Under alla år som unghäst är det viktigaste dock med perioder av vila, desto yngre dom är, desto längre och fler perioder blir det såklart. Exemplen ovan är alltså bara de veckor när de rids såklart.. En treåring vilar nog fler veckor än den rids ofta, vilket iochförsig är väldigt individuellt.. Där får man som ryttare/ägare helt enkelt vara uppmärksam anser jag själv :)
 
Men såhär vet jag ganska många som lägger upp det, och som sagt - jag tycker det känns som ett ganska schyst upplägg iallafall.
Vad tycker ni?
 
 


Unghästtips.




Eftersom ni verkar tycka om min unghäst kategori, överlägset mest, så tänkte jag skriva ett litet tips som jag ofta tänker på själv.
Vi glömmer gärna bort att tänka logiskt om vi inte rider väldigt mycket unghäst, och inklusive jag själv måste påminna mig ibland att göra det så enkelt som möjligt för en häst som inte är så van än vid att ha ryttare på ryggen.
Galoppfattning är en enormt stor sak för många ryttare, det är ungefär som att när vi lärt dom fatta rätt galopp för skänkeln då är dom liksom grundutbildade, då har vi gjort vårat jobb.. Iaf första delen.
Hästen ska absolut lära sig dethär så snart som möjligt men ett fel vi många gör är att vi aldrig tillåter dom att fatta fel, är det en mer rutinerad häst så kanske man kan gör som vi gör - bryter av och fattar rätt. Men på en unghäst brukar iaf jag alltid låta den galoppera i fel en bit, för att visa att det faktiskt var rätt till viss del. Den skulle ju galoppera, och bryter jag av efter två steg så kommer du snart ha en häst som inte förstår alls vad du menar - eftersom du bryter av såfort du gett den galoppkomandot/skänkeln. Det är viktigt att även låta hästar göra lite fel ibland för att kunna göra rätt.. En unghäst som gått flera steg i fel, eller förvänd galopp brukar till 99% fatta rätt när man sedan bryter av och fattar igen. Men som sagt, då måste man låta dom galoppera lite för att dom själva ska få veta att dom gjorde rätt och sedan också känner dom själva att det blir jobbigt och naturligt fattar dom sedan en rätt galopp oftast. 
Beroende på hur gamla dom sedan är kan man ju kräva mer och mer, men om vi utgår från ca en 2,5- 3 åring nu då som ska lära sig galoppfattningar och kanske en orka hålla en galopp med ryttare på ryggen. Dom får alltid flera steg på sig att inse att dom fattat fel, då gör jag egentligen ingenting, men det jag gör minst är att försöka rätta dom. När dom sedan fattar rätt får dom en extra klapp och beröm och sedan försöker jag hålla galoppen en längre sträcka för att visa lite att det är lättare med rättvänd galopp när man är stor och gänglig :)
 


Stärka hästens galopp




Tänkte skriva ett litet tips på hur man kan stärka upp sin häst i galoppen och även träna den på att samla sig.
 
Eftersom det är innerbakbenet som jobbar mest, eller iaf ska jobba som mest så får man hitta sätta som gör att inner bakben måste komma inunder hästen och bära upp den.
Mitt bästa tips är öppnor på fyrkantsspåret, gärna innanför, då måste man hålla koll på båda sidorna. Jag kan också variera hästen mellan öppna och förvänd sluta (kan jag visa er eller vet alla redan vad detta är?) och detta hjälper verkligen hästen att vinkla sitt innrebakben så att den orkar bära upp sin kropp, vilket samling handlar om och för att kunna samla behövs styrka - då börjar man med denna typen av övningar.
Det är dock viktigt att inte rida varv på varv med samma sak, utan jag brukar rida in innanför spåret på långsidan, där börjar jag rida öppna (eller förvänd sluta) tills jag är nöjd, vilket är väldigt individuellt från häst till häst, och sedan rider jag ur öppnan raktfram där jag länger hästen ett par steg. Sedan gör jag samma sak igen! Sitt inte för länge och gör samma sak, detta kan ge väldigt mycket mjölksyra så glöm inte att göra annat emellan. länga ut tygeln i lite mellangalopp något varv kan vara nog så effektivt. Men såklart också skrittpauser, hellre många och korta.
Våga misslyckas! Detta är en sådan övning där man måste misslyckas för att hitta vart gränsen går, med det menar jag att det kanske blir slängtrav istället för galopp ett par steg. Men fatta galopp igen, gör samma rörelser, men hjälp hästen lite till och i början kanske ett steg med samling är lagom.. Men du ska kunna komma såpass långt att du ligger på gränsen till att dom vill trava nästan. Det är nämligen där som du tänjer på gränsen..
Goodie i en svag galopp-öppna
 


Framåtbjudning.




Jag skriver ofta om framåtbjudningen här, men det är verkligen A och O när det kommer till all typ av ridning. Hästen måste vilja bjuda och gå frammåt, och den måste vilja göra rörelser eller hoppa hinder eller vad det nu kan vara. Däremot föds inga hästar med framåtbjudning vid ridning, man måste själv träna dit det. Det är också det man ska fokusera på innan man gör någonting annat med hästen egentligen.
Sedan har vissa hästar svårare med detta och vissa har det lättare, men börjar man från första början och gör allting med tanken i bakhuvudet - att bjudningen är A och O så brukar det oftast bli bra ändå.
Det finns ju en mängd olika sätt att träna detta på, men jag tänkte skriva om en del, som många kanske inte tänker på lika mycket.. Nämligen träningen från backen..
 
Oftast tycker vi framåtbjudning är bra när vi sitter på, men vi glömmer ofta bort att framåtbjudning är lika viktigt i allt man gör egentligen. Att leda hästen kan vara ett toppensätt att träna bjudningen på, hästen ska traska på i ett friskt tempo medans du går jämte. Är det en häst som hellre springer ifrån arbetet så är det inte framåtbjudning, då behöver den dämpas då framåtbjudningen är oärlig. De flesta hästar är antingen åt det ena eller det andra hållet så ni behöver inte oroa er, alla har någon gåg fått träna på detta.
En annan grej som många missar är longeringen. Longering eller tömkörning är fantastiskt bra sätt att träna hästen på (själv föredrar jag tömkörning eller tömlongering) är hästen får träna, fast utan tyngen av ryttaren på ryggen. Även detta är ett perfekt tillfälle att se till att hästen är ärlig i sin framåtbjudning, den ska vilja komma frammåt och jobba på likabra som om du satt på den. Här kan man heller inte bli "klämmig" som man gärna blir på en lite bekvämare häst, utan här måste men verkligen visa tydligt vad man vill (gå fram) för att sedan låta den vara tills bensinen tar slut (som när man åker skateboard eller cyklar) och när hästen tar slut, eller slutar jobba på ärligt fram, då skjuter man på igen och får fram ny energi.
Har man en häst som är oärlig i sin bjudning och tänker frammåt fast på ett "jag vill springa ifrån arbetet"-sätt får man istället tänka lite annorlunda på. Dock får man aldrig bara va.. det krävs stöd och hjälp med drivning till en häst som springer undan jobbet också..
 
Men det jag helst av allt ville att ni skulle kunna påminna er själva om, om ni inte redan gör det såklart! All tid ni spenderar med hästen, på backen och på ryggen är det fokus på bjudningen som gäller. Undantaget är väl kanske i stallet då, när man inte ska göra något, men när ni tar ut dom så har man igen mycket i ridningen om man ber hästen att vara uppmärksam och alert. Dessutom brukar de flesta hästar tycka om detta då dom får en uppgift hela tiden, och hästar gillar att göra rätt och få fundera på vad dom ska göra eller inte. Så fram med hästarna, oavsett om ni sitter på ryggen eller går bredvid! :)
 


Design av Nora Bååth | Tjäna pengar på din blogg | >